omkring mig när jag växte upp, föräldrar, min bror, många mostrar, morbröder och kusiner. Det var alltid massor av folk!
Men när jag idag tänker på dem så fattades ju faktiskt den äldre generationen. Min mormor levde tills hon var 92 år gammal. Jag var nästan 20 år när hon dog. Morfar hade varit död i flera år när jag föddes, och farmor dog när jag var tre och farfar när jag var sex år gammal. Sedan var det ju bara mormor, och hon var alltid gammal, tyckte jag. Inte som mina barns mormor som var vital och kom med tåget, lagade mat, gick till affären och till och med tog med barnbarnen på Bingo. Det fick jag veta i vintras av dottern!
På min fars födelsedag var det födelsedagskalas, oftast på den överbyggda altanen. Gästabud, kallade mammas yngre syster det för.
Här är minsann inga gästabud på vanliga födelsedagar. Jag lever ett helt annat liv borta från familjen och släkten.
Men det var kanske så att jag tyckte att det var ganska jobbigt med alla dessa människor som jämt fanns omkring oss, och med en hund som skällde när folk kom och gick.
Man gör nog sina val på grunder som man inte alltid förstår själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar