När jag läser vissa inlägg på bloggar måste jag bara sucka! Vad är detta för hysteriska och till synes ytterst märkliga inlägg?
När Kristus blir till någon sorts kärleksrelation som inte verkar sund, då slår jag bakut.
Ofta kan man också läsa att Gud har sagt... för det står i Bibeln.
Hur vet man det? Borde det inte finnas en lite sund skepsis inför det skrivna?
Gud har inte skrivit någon bibel.
För mig är Bibeln en berättelse om hur Gud kan verka och tolkningar av vad människor har upplevt. Böckerna är dessutom ett urval som har gjorts av gamla kyrkofäder. Det finns andra böcker också som inte finns med i vår nuvarande Bibel.
Gud är en mycket naturlig del av mitt liv. Jag är, och har alltid varit övertygad om att det finns en kraft som jag kallar Gud. Inte så mycket beroende på vad jag har läst, utan på grund av det som jag har erfarit i mitt liv. När livet på något konstigt sätt är som att lägga pussel, då tror jag inte att detta är en slump.
Men känsloutbrott om Jesus, dem tror jag inte på! Det är inte så jag tror Gud verkar. Guds kraft är inte för min personliga frälsning som en slutstation- även om den också måste finnas med-, utan för världens frälsning. Den kan vi bidra med genom att vara ljus eller vi kan mörka den genom att sprida mörker.
Jesus ska vara vår vägledare, inte vår älskare!
I en inre kärlek till livet och medmänniskorna verkar vi i hans anda. För världens skull!
Detta är oerhört svårt, kanske särskilt i en tid, där vi är så inbäddade i mörker, inte minst genom det vi får till livs i media.
Guds kraft finns inte i krig och människors ondska mot varandra.
Gud är seende och det är med seende av andra människor som världen kan förbättras.
Världen når ingen fulländning genom krig, inte ens om det handlar om religionskrig.
Men vi blir så lätt hatiska i denna tillvaro fylld av utstötningar, mobbning och konkurrens.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar