När man har arbetat i riktigt sjuka miljöer tar det tid att återhämta sig. Jag tror att något av det värsta man kan hamna i är inom kyrkan. Och så skolan förstås.
Häromdagen var jag på ett politiskt möte och på detta var också en man som tidigare hade gått på den högstadieskola, där jag jobbade när jag gick i pension.
- Och du överlevde? frågade jag.
Det hade han gjort, men inte alla gör det, eller rättare sagt alla mår inte bra där. Jag är övertygad om att det fortfarande är likadant, för sådant brukar sitta i väggarna. Man lyckades under min tid få bort också en studierektor och sedan slutade den rektor som på min tid var biträdande rektor. Mobbning och utfrysning fanns alltså inte bara bland eleverna.
Själv var jag på gränsen att råka illa ut, det gör whistle-blowers. Man kan framförallt bli utfryst. Men det var på gränsen, för jag fick alltid stöd av någon, och då lyckas man inte helt.
Dessutom är jag själv svårmobbad. Som en kollega sade till mig en gång.
- Har de inte lärt sig att det inte är lönt att försöka mobba dig?
Fast det är ändå obehagligt. Man får liksom välja antingen tiger man och låtsas att inte se missförhållanden, eller också ger man hals, och då kan det bli obehagligt. Jag har alltid valt det senare alternativet. Och det har ibland blivit obehagligt.
Svenska kyrkans miljöer är ofta helt sjuka. Det finns både en sorts snällhetssyndrom, en tystnad och ibland en genuin elakhet där. Jag har också hört hur anställda har klistrat djävulsetiketter på en företrädare till mig. Och hur slåss man mot sådant? Vad kan man göra på en plats där de räknar med att fan kan vara lös?
Fast nu ska jag väl erkänna att sådant smittar och till slut trodde jag detta själv också. Det sade jag till en reporter en sen kväll när han ringde mig, väl medveten om att sådant kunde jag i min position inte säga.
Men sant var det, om det verkligen är så att fan kan vara lös!
Som sagt så tar det tid att hämta sig från den sortens miljöer. Och jag tänker ibland på dem som tvingas kvar hela sitt yrkesliv på sådana ställen. Kommer de någonsin att repa sig?
Själv har jag arbetat i olika verksamheter och ser klart skillnaden på miljö och miljö.
4 kommentarer:
Detta är jättebra.
Tack!
Tack för att du vågar berätta. Din öppenhet hjälper dem som är kvar i skiten.
Dessvärre är mobbing svårlöst när ledningen är med och mobbar. Det är fega chefer som inte borde vara chefer.
Läser om bråket i Härnösands stift. Den nuvarande biskopen är en mycket kompetent kvinna.
Hon kommer att handla rätt och få ordning på bråket.
Däremot var företrädaren inte min favvo biskop. Har ofta tänkt att där finns mycket mobbkraft. Hoppas att min känsla är fel.
Varför mobbar vuxna?
Bland annat för att man vill lägga på andra det som gör ont i ens egen själ.
Ett obarmhärtigt vägval men tyvärr blir det så om man inte får hjälp att bearbeta sin egen smärta.
Bettys
Tack! Hela vårt samhälle är ju genomsyrat av mobbning. Det förvånar inte mig att elever mobbar varandra när det finns mobbning mellan lärare. Mobbning tar inte fart om någon går emot eller om ledningen inte på något sätt sanktionerar. Alla måste vara med. Det är sällan alla, men det brukar finnas en grupp som tiger, som därmed blir medlöpare. Jo, det finns mobbande chefer och mobbande styrelseledamöter. Då sprider det sig neråt. Garanterat.
Jag slutade för någon vecka sedan att prenumerera på Ky Tidning, och har inte följt med vad som händer i Härnösand. Men jag vet av erfarenhet hur sjuka miljöer inom Svenska kyrkan kan vara.
Skicka en kommentar