Allehanda tankar

Efter några år av en sorts berusning över att jag sällan behöver ställa klockan numera, försöker jag på nytt få ordning på mitt liv och lägga mig i rimlig tid. Det betyder förvisso att jag har svårare att somna och att jag vaknar tidigt, men i de flestas uppfattning är man ju mera redig när man stiger upp tidigt än när man sover till klockan nio halv tio så där.

Har kollat lite på bloggar nu i tidig morgontimma. LFL gjorde en intressant upptäckt med flygplanstyper och återkom till att man alltför lättvindigt dömde piloten som man påstod avsiktligt, i depression, tog ner ett flygplan i Alperna. Men en sak glömmer LFL. Andrepiloten hade låst cockpiten, så att förstepiloten inte kunde komma in. Varför det? Om jag inte missminner mig svarade han inte ens på uppmaningarna att öppna.

Ölandsprästen har haft barnbarnen på besök och tydligen förberett dem på kommande vindrickande. Signaturen Anna (nu skriver jag om henne, då blir hon smickrad) har övergått till att enbart tala om hur vacker och klok ölandsprästen är och påminner om att hennes far tydligen kände eller känner honom. Jag förstår inte riktigt om det med skönheten och klokheten är ironi, men i vilket fall verkar hon klart fixerad vid mannen. Kanske upplevde hon att det var otrevligt att inte få sina kommentarer publicerade.

Och skönheten sitter, som bekant, i betraktarens öga. Att mannen ifråga är gift verkar inte bekymra. Jag hade nog inte gillat den där öppna fixeringen vid honom som hans fru!

Det är kanske just detta gränsöverskridande till det opassande, som gång på gång dyker upp, som irriterar en del av oss andra, som inte är på bloggen för att synas och kokettera utan för att vi anser att vi har något viktigt att säga. För som signaturen själv skriver så tror hon att hon befinner sig på en tron, som hon konkurrerar med de andra kvinnorna om! Ack ja tala om vanföreställningar!

Fast visst kan man bli förälskad i gifta män, ja till och med i präster, sådant händer nog ibland.

Kyrksyster skrev om en kvinna som inte fick vara med i en syförening. Hon hade ett speciellt yrke, skrev hon. Vi som läser undrade om hon var prostituerad, och jag menade att i så fall hade inte heller jag velat umgås med henne. Det var hon inte, för hon var präst vilket också var mitt andra alternativ. För vem ska tanter i en syförening prata om ifall det inte är prästen? Han/hon måste ju vara högvilt i sådana sammanhang.

Kyrksyster påminde mig om att Jesus umgicks med prostituerade, och jag påminde om att jag inte är Jesus. Inte tror jag heller att en barfotad upprorsmakare med ett antal revolterande personer i släptåg, om än inkarnerad Gud, hade varit samman med mitt umgänge!

Vi lever inte på Jesu tid! Och jag väljer mitt umgänge. Om vissa sysselsättningar tycker jag inte. De som vill ägna sig åt sådant för väl göra det, men utan min högaktning och mitt umgänge. Det bara är så!

--------------------------------------

Nu kommer det fram vad det uteblivna biståndet kommer att betyda för fattiga länder.

Men det är väl viktigare för svenska regeringen att se till att de som tjänar storkovan på att ta hand om unga män med obestämd ålder- dock allmänt kallade barn- får rejält betalt för sin insats.

Själv undrar jag, i likhet med många andra, varför de inte är hemma och försvarar sitt land och sina rättigheter, som män i krig brukar göra. För inte har det vällt in unga, starka män med sikte på sin egen utbildning i andra krig till vårt land.

Jag känner inte igen Socialdemokraterna, ett parti som jag var medlem i under tjugoåtta år. Vad har hänt?