Jag, jag, JAG...alla dessa stora EGON

Det är inte utan en viss trötthet jag ser alla dessa mer eller mindre mediokra artister som presenterar bedrövlig musik och stora egon. 
- Jag är en sådan som... 
och så kommer alla de egenskaper de anser sig ha.
Det som förvånar mig ofta är att musiken verkligen inte är bra, utan den kan bestå av några toner som går upp och ner och en  repetition av en eller två meningar. Dessutom har de ibland varit på turné utomlands också! Helt otroligt!

Samtidigt funderar jag över var man får sin självbild ifrån. Man kan ju inte ha hunnit spegla sig i så många människor när man knappt ens har fyllt tjugo år, och hur många separationer har man genomlevt? Men man sjunger som om man hade ett långt livs erfarenheter av hur det är när någon går eller när man själv måste lämna. För ofta handlar det ju om separationer i sångerna.

I dessa bubblor av till synes total egoism kan knappast någon känsla för medmänniskan växa, befarar jag.

Ja, sedan har vi så klart den där andra sorten, de som springer runt och gapar och skriker om vad man får tycka och inte tycka och vilka som räknas till "alla" i dem som "gillar alla", som egentligen inte alls gillar alla utan bara vissa, det vill säga dem som tycker som de själva.

Hur har den ungdom som vi ser blivit som de är? Det slår mig att detta är den generation som har fostrats av den generation som min generations barn tillhör. De som fick härja fritt för att inte bli lika hämmade som vi, föräldragenerationen, ansåg oss ha blivit genom våra auktoritära föräldrar och deras auktoritära fostran av oss.
Det är inte lätt att göra rätt!

Bostadsmarknadens verklighet

Detta är kraven för en etta som kostar ca 

4 400 kronor i en förort söder om Stockholm. Läs villkoren!

Krav för bostaden

• Minsta årsinkomst: 190000
• Hyresvärden accepterar inga betalningsanmärkningar eller oreglerade skulder.
• Hyresvärden tillämpar en inkomstregel som innebär att din totala årsinkomst brutto skall uppgå till lägst 3,5 gånger årshyran.
• För godkännande krävs någon form av stadigvarande inkomst, såsom inkomst av tjänst, egen näringsverksamhet, frilansuppdrag, pension, sjukpenning, sjukbidrag, studiemedel eller A-kassa. Dock ej försörjningsstöd (kallades tidigare för socialbidrag).
• Om sökande eller medsökande har bostad kräver hyresvärden att uppsagt hyreskontrakt alternativt försäljningsdokument för villa eller bostadsrätt kan uppvisas före nytt kontrakt tecknas.

Köstatistik

Längsta anmälda kötider på denna bostad:

2004-11-03
2006-04-24
2006-07-27

Under de senaste 12 månaderna har 205 stycken liknande bostäder förmedlats i området. De flesta av dem har förmedlats med en kötid på mellan 7 år och 9 år.

Historien om den lilla svarta börsen

Är det så för dig också att allt hakar upp sig ibland? Så var det för mig vid lunchtid idag.Jag hade bestämt att köra till Tingsryd för att på deras julmarknad få mitt exemplar av Gåspennan, Tingsryds skrivarklubbs årliga tidskrift, som jag medverkar i detta år igen. De senaste två åren avstod jag från medverkan.

Då jag alltid brukar ha kronor i bilen för parkering, men hade tömt börsen där för att ge till en manlig tiggare som vänligt hade hjälpt mig in med en mikro i bilen, tog jag fram en annan börs. Den hade jag alltid förr i bilen, men den hade varit försvunnen lång tid, tills jag hittade den under några kläder på strykbrädan.Jo, de hade legat där ett tag.

Nu fanns den i sovrummet, och jag fyllde den med enkronor. Men när jag skulle köra kunde jag inte hitta den. Jag tror att jag letade i fyrtiofem minuter innan jag skulle hämta en annan sak i vardagsrummet och hittade den där på en stol. Jag hade lagt den där medan jag bar ut koppar till disken.

Skönt, då kunde jag åka. Jag tog fram en svart väska i ormimitation och tog två påsar med avfall och kastade dem i soptunnan på vägen. Halvvägs till Tingsryd upptäckte jag dels att jag saknade den svarta väskan och dels att jag inte hade börsen med, den som jag hade letat efter så länge.
Nu vände jag givetvis inte tillbaka för detta, utan fortsatte. 
Parkeringen var gratis!

Börsen låg inte på matrumsbordet, som jag hade trott när jag kom hem. Kunde jag ha kastat den?
Jo, där under avfallet i den bruna soptunnan låg den.

Men nu hade jag fått Gåspennan och köpt ett par extra ex. för att ge bort. Och inte hade jag behövt en enda krona till parkeringen.

Förtryckandets kultur

Vi är illa ute i Sverige, riktigt illa ute. Vår demokrati är i stor fara genom att det finns starka krafter som vill strypa vår yttranderätt.
Du ska vara (vänster) PK annars ska du hålla käften! Till detta bidrar den vänster/MP anpassade reporterkåren åtminstone på Sveriges Television, där man snart inte ser någon enda Olsson, Andersson eller Nilsson bland reportrarna, för att inte tala om att blonda verkar vara portade. 
Sverigedemokraterna, Sveriges tredje största parti, i vissa opinionsundersökningar det allra största, har just hållit sina landsdagar bakom höga kravallstaket och med stark polisbevakning, för man får inte tycka som de!
För att bevisa detta har DDR-vänstern rustat sig och gått i demonstrationståg mot att SD skulle få hålla sina landsdagar i Lund. Detta, mina vänner, är svensk "demokrati", ledd av några, troligen snoriga, tonåringar, som inte har upplevt DDR-kulturen på nära håll. Vi som besökte öststaterna på den tid det begav sig- jodå, drömmen var god- men resultatet- kanske borde uppfostra de där små glinen som förmodligen har gått i skola i Lund med lärare som har tillhört MP.
Jag är trött på det här! Vi har rätt att yttra oss och rätt att tycka.
Det finns en stor "rasism" i den förtryckarkultur som har blivit PK i detta ockuperade land!

Trevlig helg!

                     

Önskar er en trevlig helg!

Vår stulna historia

Det händer att jag kan känna mig illa berörd av det förtryck mina landsmän utsattes för efter 1658, då försvenskningen av Skåne/Blekinge pågick som värst. 
Sedan några år tillbaka har jag läst vår historia på ett annat sätt, och det är ju verkligen anmärkningsvärt att vi i södra Sverige har blivit berövade vår historia före 1658.
Igår började jag en studiecirkel om Skånska slott. Den inleddes med en film om Borgeby slott. Okänt för mig. Men hur kunde det vara det? Detta ligger ju nära Malmö, där jag är född och uppvuxen. 
Det ska bli spännande att se framöver om jag kan återta lite av den historia svenskarna har berövat mig.

Men jag flaggar med både svenska och skånska flaggan på min fasad!

På det nymålade huset. 

Att vila sin hjärna

Igår såg jag inlägget om stress hos "Fråga doktorn". Man skulle vila sin hjärna.
Men i min ålder - så är det nog för många av oss - är det ju inte bara att vila sin hjärna i nutiden, utan minnena av platser och människor far runt i mitt huvud. Det är som om de gamla minnena blev allt starkare med tiden, medan jag ibland undrar vad det var jag åt till lunch den dagen.

Jag har haft flera "hemma", och det känns märkligt att åka tillbaka till de platser som jag har bott på. Händelseförlopp i livet rullas upp och blir verkliga på nytt.
Där låg sommarhuset vid Drevviken utanför Stockholm, som mina släktingar hade, där jag brukade vara på somrarna. Huset är borta, men badet är kvar. Dock har kusinen kvar lägenheten på Östermalm.
Vi åkte dit till badet, jag och vännen, en eftermiddag i oktober i år och satt och fikade vid stranden. Det var sig likt, frånsett att det nu fanns en brygga ut till den ö, som man tidigare fick simma ut till.

'

Ibland kör jag förbi mitt gamla föräldrahem i villaområdet i Malmö och mostrarnas hus på andra sidan trädgårdarna. Där bor sedan många år andra människor nu.

Samma sak med huset i Hjärup utanför Lund där barnen var små.

Och huset på Fäladen, där vi hade lägenhet före Hjärupshuset kör jag förbi varje gång jag är i Lund.

Sedan finns lägenheten i Oskarshamn, som jag hade när jag jobbade där, men då hade jag huset i Blekinge också. Jag minns mest mina lila petunior på balkongen, som vette ut mot trädgårdarna i ett villaområde.

Och så den stora lägenheten i höghusområdet i Flemingsberg,inte så långt från Tumba, där jag hade en vän i många år.

Jag står i kö till lägenhet 65 plus i Huddinge kommun. Jag undrar om cirkeln någonsin ska slutas där.

Ändå har jag ju bott i samma kultur, även om jag genom arbetet och i mitt boende har mött många andra kulturer.

Ja, det vill säga om det är samma kultur att bo i Småland som i Malmö, eller i det akademikerpräglade Lund och i Bräkne-Hoby.

Insändare om fyrtiotalisterna

Idag har jag en insändare i Sydöstran
"Fyrtiotalisterna borde checka in- inte ut"
Finns även på nätet 
www.sydostran.se    se Insändare långt ner på sidan

Skrämmande stil mot elever och anställda

Ann-Louise Trulsson, präst och distriktsordförande i KD Blekinge har föreslagit att man ska lägga ner Sunnadalsskolan i Karlskrona, där hon sitter i Kunskapsnämnden, för att eleverna ska få bättre betyg och för att öka integriteten. Hon tror att Sunnadalsskolan är som Rosengårdsskolan i Malmö, där eleverna har fått högre betyg när högstadiet lades ner och de integrerades på andra skolor.
Trulssons förslag har mötts av kalla handen från andra politiker.

I och för sig är det nog sant att det inte är bra för integrationen att det inte finns några svenska elever på skolan. Men kunde man inte lösa det genom att man placerade dit sådana?

Men sättet att spela ut den här sortens hot- för så ser nog både elever och anställda det- är mycket otäckt, tycker jag. Det tyder för det första på en konstig syn på inlärning, där betygen är det enda saliggörande. Som folkhögskollärare till min utbildning ser jag det inte så. Tvärtom kan betyg vara hämnande för lusten att lära om man inte lyckas få de betyg man önskar, och anledningen till detta kan variera. Det beror visst inte bara på lathet om man inte lyckas.

Ska en krisdemokrat ha den synen på skola och inlärning? Det är ju lika illa som Liberalernas (Folkpartiets nya namn).

Det kan finnas trygghet i en grupp, en trygghet i en identitet. Sunnadalsskolan är känd för sina fina teaterföreställningar.
Betyder inte sådant något?

Av terroristen blev en tummetott, men var finns de riktiga?

Den tidigare terrormisstänkte asylboende i Norrland, kan nu fortsätta att spela bordtennis.
Men, nog undrar man vad SÄPO och polisen sysslar med. 
Eller?
Ännu mera rädd blir åtminstone jag när jag tänker på att de kanske missar de riktiga terroristerna. De lägger kanske inte ut sig på facebook med jubel över Norrland, och de har nog annat att göra än att spela bordtennis. Men vad var detta? Har man missat något viktigt nu medan man koncentrerade sig på en oskyldig och satte hela landet i skräck för honom?

Nu är det nog!

Till slut orkar man inte med allt tjafs, alla motsättningar och all härskarteknik.
Så kände jag det idag inför KD i Blekinge.
Så jag har följt en partikamrat och begärt mitt utträde, jag också!
Vem vill leva i en krigszon hela tiden? 
Nog har jag försökt! Det är ju andra gången jag går ur, och nu får detta vara för gott, för här finns inget hopp, som jag ser det.
Men Ebba gillar jag! Och politiken också! Synd när ett parti med så bra politik drar till sig härskarfolk regionalt!

Gud bevare oss för "religiösa" sammanhang!

Det börjar väl bli tydligare och tydligare för flera av oss hur farliga religioner kan vara. Man hittar på många håll olika former av dödande långt utan för extremkretsarna. Svenska kyrkan fryser ut, stänger ute och avpolletterar. Det är de utmärkta på. Tyvärr ser jag samma tendens i det politiska parti jag tillhör, i vart fall genom att man på distriktsnivå försöker frysa ut så att människor själva går. Kanske är det inte alls bra att ha kyrkliga företrädare på framträdande poster i ett politiskt parti. Risken är ju uppenbar att de tar med sig en destruktiv kultur från sina yrkessammanhang.
Man ska nog hålla isär saker. Det gäller att välja rätt företrädare om inte hela sammanhanget ska stämplas.

Att se målgrupperna

Inom turismen försöker vi satsa vår reklam på de målgrupper vi tror är de som är mest intressanta för verksamheten. Vilka turister kommer till Blekinge? Vad är de intresserade av? Vad ska vi göra för att nå dem?

Politiken har i många stycken blivit till en överbudspolitik. Det ena partiet försöker överträffa det andra i löften om vad väljarna ska få om de röstar på det.

Att Kristdemokraterna har varit ett parti som värnar om familjen är inget nytt. Men KD har också varit ett parti som har gått i täten när det gäller äldrefrågor. Med en ung partiledning verkar nu de frågorna falla bort. 
Detta tror jag är mycket oklokt, för jag är övertygad om att det är i gruppen äldre väljare som Kristdemokraterna har sitt största stöd. Jag har ganska svårt att tro att vår familjepolitik faller så många yngre i smaken, trots att samma personer senare i livet nog inser att KD hade rätt i sitt sätt att se på familjernas  stora betydelse.
Det är givetvis tråkigt att mitt parti, som ju har varit det politiska parti som man har förknippat med en god äldrepolitik, nu verkar överge intresset för äldrefrågorna på riksplanet och kanske också ibland ute i distrikten.
Till vilket parti ska äldre vända sig för att få gehör för sina frågor?

Löfven, börja handla!

Nog kan han babbla vår statsminister! Och allt han säger är i futurum  "Nu ska vi".
Svenska folket behöver höra "Nu HAR vi!"
En regering måste handla kraftfullt och snabbt i krislägen!

Hoppsan, vi fick visst med en liten terrorist!

Nog är det så att vi är många som upplever att vi finns på en båt utan kapten. Nu kan vi verkligen se hur det är i ett land med en dålig regering. Man måste ju blir mörkrädd!
Människor väller okontrollerat in i landet och har gjort så länge. Hoten hänger över oss och över andra länder i Europa.
Regeringen vimsar hit och dit utan styrning, verkar det som. Margot Wallström leker hela världens moralmorsa och retar på sig andra länders regeringar.
Bevare oss för detta! Måtte de inte bli långvariga vid makten!

Att lomma iväg

Det är onekligen lite kusligt att se hur människor, som har blivit illa behandlade, ibland går med svansen mellan benen. Varför? Ska sådant passera tyst och obemärkt?
Jag  tycker inte det. Man måste ge hals och tala om vad som händer.
I en konflikt som inte löses är ingen segrare. Båda parter är förlorare. Om man tror att man sedan kan  gå vidare och att det är lugnt, tar man naturligtvis fullständigt miste.
Vi har i en grupp som jag tillhör den senaste tiden fått mycket upprörda mejl från ett par medlemmar.
Detta tyder inte på lugn och ro. Det tyder enbart på att man försöker sopa skiten under mattan! Men stenarna ropar, som bekant!

Och här sitter jag!

Idag har jag varit på en trevlig seniorlunch i Odd Fellow. En man visade bilder och hade ett mycket intressant föredrag om Sydamerika. Han var själv pensionär. Hur orkar man göra en fyra veckors lång resa runt i Sydamerika, klättra 600 meter, och vara uppe på 4000 meters höjd? Vissa människor kan!
Och där satt jag och tänkte att för mig hade detta varit fullständigt otänkbart. Men det finns ju trevliga saker att göra på nära håll också! Då blir man inte så trött.

Vi läste Bamse för han var snäll

Vart  tog drömmen om det goda samhället vägen? Den drömmen som jag själv hade som ung socialdemokrat. Inom Socialdemokratiska kvinnoförbundet försökte vi visa på de goda modellerna. Vi läste Bamse för våra barn, för Bamse var snäll och en bra förebild för hur vi skulle vara mot varandra.
Den tiden ligger långt, långt tillbaka i mitt liv nu.

Fighter, uteslutningar, utestängningar och mobbning är det som jag mest tycker präglar vår samtid. Och på toppen av ondskan då dödandet av fullständigt oskyldiga människor som bara levde sitt vanliga liv.

Inom politiken verkar man sällan arbeta för samma mål inom samma parti. Vägen kantas av kampen om makten och karriärpolitikerna plöjer fram och fryser ut för att själva få makten eller få behålla den. Det är en mycket otäck utveckling!

Kanske är det allra värsta att se de manipulativa egoisterna klä sig i godhetens mantlar. Svenska kyrkan toppar dåliga arbetsmiljöer som jag har upplevt dem i mitt liv. Värre har jag svårt att tänka mig, även om den kommunala skolan i en kommun med många socialdemokratiska tjänstemän inte var mycket bättre, men dock bättre.

Jag vill tillbaka till den tid, då man läste Bamse- för han var snäll!

Lugn efter stormen?

I miljöer med utfrysning och mobbning inbillar man sig ofta att det blir lugnt om syndabocken för tillfället på ett eller annat sätt försvinner.
Så trodde man på Oskarshamns folkhögskola när jag som rektor hade blivit utköpt.
Naturligtvis blev det inte så. Den tillfällige syndabocken -  det följer alltid flera- är inte orsaken till problemen. Och det visade sig ju också att efter mig kom andra. Utköp av ytterligare en rektor och en lärare, en del som kom bort i  "ändringar i verksamheten" och en del andra som blev utfrysta och slutade själva eller bara slutade själva.
Läget idag har jag ingen aning om. Flera av de gamla är dessutom döda, fastän de inte var gamla. Det är kanske lugnt idag, jag vet inte.
Själv fick jag både pengar och ett mycket intressantare och bättre liv sedan jag hade kommit därifrån. Och mitt blodtryck sjönk till normal nivå!

Nu ser vi samma lugn efter stormen - fenomen i KD-distriktet i Blekinge. Idag har jag yttrat mig i Sydöstran eftersom en av de mest engagerade medlemmarna har valt att lämna partiet. Ordföranden tror att det är lugnt nu!
Jag tror att hon tar totalt miste! Vi får väl se...

Hur tänker svenska reportrar?

Jag satt en del av natten och följde rapporteringen från terrordåden i Paris. Började med de svenska nyheterna. I dem
hade man lyckats fånga in några svenskar som bodde och vistades i Paris och med sedvanlig känslostil frågade reportern.
- Hur känner du dig?

Ja, hur tror de svenska reportrarna att man känner sig när man sitter mitt i skjutningar och bomber eller när en stor olycka har hänt?

Är inte dessa frågor sanslöst dumma? Och de återkommer alltid!

Jag gick sedan över till de tyska nyheterna, som jag tyckte hade en helt annan kvalitet med analyser om vilka som kunde ligga bakom och varför man trodde så. Under den tid jag tittade fanns inga frågor till några som var i Paris om hur de kände sig!

Vår nåderike Gud...

har gett Europa ännu ett fruktansvärt terrordåd!
Nej, jag slutar tro! Finns det en Gud och en ond kraft så har denne senare tagit över! Och så länge vi människor är så onda mot varandra kommer han att härska på jorden!

Sevärt

I oktober månad levde jag under ett par veckor storstadsliv när min dotter plus äkta hälft var i N.Y. Då passade jag också på att besöka Waldemarsudde och utställningen "Symbolism och dekadens" som var mycket sevärd. De hade en bok som hörde till utställningen, men jag tyckte att den var för tung att bära med sig.
Till betydligt högre pris (med porto och postförskott) har jag fått hem den idag. Den är jättefin, och det är utställningen också. Väl värd att se!

utställningslokalen

'

ett unikt träd på vägen till utställningen

Tjafs, bråk och inkompetens

Säkert är det så att vi är många som känner en stor osäkerhet av landets situation och en stor oro inför den inkompetens som vi ser hos politikerna. Ena minuten är det omöjligt att genomföra gränskontroller, och nästa minut har man beslutat om sådana. Hur många timmar passerade mellan det omöjliga och beslutet av dem?

Det hela verkar vara totala hapenings, och i våra grannländer verkar man skaka på huvudet åt Sveriges förhållningssätt i flyktingfrågan.
Vänstern talar, som vanligt, om alla människors lika värde, men till dessa alla hör garanterat inte borgerliga politiker eller - ännu värre- sverigedemokrater. Vänstern har en mycket märklig uppfattning om ordet "alla".

Ebba Busch Thor känns för en del av oss borgerliga som en befrielse, hon har handlingsplan och är tydlig. Men hon har inte hunnit mer än framträda förrän en av hennes ständige belackare- så framstår det- David Lega går ut i media och talar om att hon gör fel. Man bara suckar!

I KD i Ronneby har förre ordföranden lämnat partiet. Inför media handlar det om en konflikt med den nye ordföranden, men internt skriver han till oss partikamrater om att det handlar om distriktsordförandens förhållningssätt. Han blev också petad från vice ordförandeposten i distriktet vid senaste valet där.
Man ska följa regler och stadgar, tycker han och en annan partikamrat. Till reglerna hör att man lämnar sina uppdrag när man lämnar partiet. Det har man skrivit på när man kandiderade.
Men de reglerna ska man inte följa nu, tydligen, för han tänker sitta kvar på sina uppdrag har han deklarerat.
Detta ständiga bråk är inget trevligt alls!
Ska det inte vara trevligt att vara i samma parti?

Löfven kläcker storstilade idéer på Malta medan flyktingar öser in i Sverige

Säga vad man vill om statsministern, men nu babblar han på Malta. Borde han inte visa lite handlingskraft i vårt land i stället?
Det är ju nästan parodiskt att börja tala om en ny Dublinförordning, vilket givetvis tar mycket lång tid att åstadkomma i ett akut läge. Vi förväntar oss knappast långsiktiga mål just nu utan ett snabbt ingripande.

Nu har i alla fall regeringen gått med på gränskontroll. Är det vikarierande statsministern (vem är det?) som har den handlingskraften, för den riktiga är alltså, som vanligt, utomlands?
Jodå, detta är ju bra så långt!

Tema med variationer

Efter en bild som jag tog för något år sedan gjorde jag olika akvarellmålningar.

Hundar och katter

En del levande varelser ska inte passa ihop. Således säger man ju att de är som "hund och katt" om två personer inte kommer överens.
Jag som ibland vistas i ett hem där hund(ar) och katter lever tilsammans, och inte ens min egen gamla katt bryr sig om hunden där, vill gärna visa en bild på hur det kan se ut med en svart katt som har den svarta hunden som sin bästa vän.

Åldersdiskriminering?

Jag har idag blivit kallad till en anställningsintervju för lärartjänst.
Och jag guidar fortfarande.
Ålder? Ja, jag har alltså passerat 70-strecket för ett par år sedan.
Jag har lite svårt att tro på det där med åldersdiskriminering.
När jag var 57 år sökte jag också jobb och fick jobb lekande lätt!
Det beror inte på åldern, utan det beror på vilket jobb det är, vem du är och vilka meriter du har.
Kom inte och inbilla mig något annat!

Vad är religiöst?

Vissa saker påminner en om annat. På TV såg jag just en kvinna som frågade om countrymusik var religiös.
Det påminner mig om ett möte i dåvarande Kulturnämnden i Ronneby för ett antal år sedan. Jag var där i egenskap av ersättare för FP. Sådan var jag då.
Vi kom att diskutera gospel med anledning av en konsert i kyrkan. Gospel hade inget alls med religion att göra. Detta påstod en enhällig nämnd - utom jag då. Icke ett dugg, för en av mina partikamrater hade en gång hört gospel i USA och denna hade ingen som helst religiös anknytning! Ja, ja...
Så är det att bo i det här länet ibland!

Man häpnar över aningslösheten

Jag hävdar att det är farligt att växa upp på små orter. Inte så att livet där är farligt, utan på det sättet att man vet väldigt lite om samhället i övrigt. Det kan man ofta se i debatten nu. Man kan befara att det kommer att skapas parallellsamhällen i landet genom den obegränsade invandringen, säger en del. Här talar eller skriver man i futurum. Detta gör man trots att kvinnliga politiker både har bildat nätverk och gett hals om de parallellsamhällen som redan finns i förorterna, och där de upplever ett starkt kvinnoförtryck.
Folk borde kanske förflytta sig från de små orterna och ta sig till storstäderna och ut i förorterna och titta på verkligheten. Den syns
Sedan finns det naturligtvis en ännu större fara i dem som lever papperslösa här på svartjobb eller brott. Hur ska man klara av dem från myndigheternas sida utan gränskontroller?
Jag tänker ibland på restaurangbranschen, där det lär finnas en del svartjobb. Är de som jobbar där läkarundersökta? Att vara frisk är viktigt inom den branschen!

Det är väl alldeles tydligt idag att MP är en direkt samhällsfara på flera sätt, både vad gäller invandringen, vad gäller näringslivet (transportsektorn exempelvis), landsbygden och energin. Och regeringen är ju fullständigt oduglig!
Stefan Löfven tycks ännu inte ha begripit att han i första hand är vald för att regera över landets egen befolkning! Men det är kanske roligare att svassa runt bland höjdarna i världen och, för honom och frun, att frottera sig med kungligheter.
Vilket vanstyre! Och vilken dekadens inom Socialdemokraterna!

Inspirationsdag

Idag har vi haft en mycket givande Inspirationsdag i kreativt skrivande i Skrivarklubben i Blekinge. De här sammankomsterna känns alltid som ett lyft!

Har ni besökt vår hemsida? 
www.skrivarklubben-blekinge.se     ?

Riktigt sjuka miljöer

När man har arbetat i riktigt sjuka miljöer tar det tid att återhämta sig. Jag tror att något av det värsta man kan hamna i är inom kyrkan. Och så skolan förstås.
Häromdagen var jag på ett politiskt möte och på detta var också en man som tidigare hade gått på den högstadieskola, där jag jobbade när jag gick i pension.
- Och du överlevde? frågade jag.
Det hade han gjort, men inte alla gör det, eller rättare sagt alla mår inte bra där. Jag är övertygad om att det fortfarande är likadant, för sådant brukar sitta i väggarna. Man lyckades under min tid få bort också en studierektor och sedan slutade den rektor som på min tid var biträdande rektor. Mobbning och utfrysning fanns alltså inte bara bland eleverna.
Själv var jag på gränsen att råka illa ut, det gör whistle-blowers. Man kan framförallt bli utfryst. Men det var på gränsen, för jag fick alltid stöd av någon, och då lyckas man inte helt.
Dessutom är jag själv svårmobbad. Som en kollega sade till mig en gång.
- Har de inte lärt sig att det inte är lönt att försöka mobba dig?
Fast det är ändå obehagligt. Man får liksom välja antingen tiger man och låtsas att inte se missförhållanden, eller också ger man hals, och då kan det bli obehagligt. Jag har alltid valt det senare alternativet. Och det har ibland blivit obehagligt.

Svenska kyrkans miljöer är ofta helt sjuka. Det finns både en sorts snällhetssyndrom, en tystnad och ibland en genuin elakhet där. Jag har också hört hur anställda har klistrat djävulsetiketter på en företrädare till mig. Och hur slåss man mot sådant? Vad kan man göra på en plats där de räknar med att fan kan vara lös?
Fast nu ska jag väl erkänna att sådant smittar och till slut trodde jag detta själv också. Det sade jag till en  reporter en sen kväll när han ringde mig, väl medveten om att sådant kunde jag i min position inte säga.
Men sant var det, om det verkligen är så att fan kan vara lös!

Som sagt så tar det tid att hämta sig från den sortens miljöer. Och jag tänker ibland på dem som tvingas kvar hela sitt yrkesliv på sådana ställen. Kommer de någonsin att repa sig?
Själv har jag arbetat i olika verksamheter och ser klart skillnaden på miljö och miljö.

En handlingskraftig regering hade stängt gränsen

Tydligen finns det möjlighet att stänga gränsen till ett land.
Varför gör inte den svenska regeringen det?
De verkar ju vara totalt handlingsförlamade och börjar låta som om de var på ett sjunkande skepp och ropar på  hjälp. Makalöst!

Att ha oplockade gäss med folk

Normalt låter jag min ilska och irritation rinna av mig ganska snart, men i vissa fall kan jag vara långsint.
Det tog mer än ett år av ilska innan jag återsåg Mr igen. Å andra sidan känner jag mig nästan nyförälskad nu, så det var kanske värt tiden. Vi har ju många fina minnen ihop, och senaste träffen i storstaden för några veckor sedan var mysig. Eller hur?

Det finns också personer i mitt förflutna som har burit sig åt som riktiga tölpar, och som jag gärna skulle se fara åt...

Också har vi den där medelålders kvinnan på Bloggardag som har förnedrat och kränkt mig och Mr och hånat oss för vår ålder. Detta har jag svårt att glömma.
Nu har flera reagerat på hennes fåniga kommentarer. Och tydligen är det fler än vi som har uppfattat henne som sexfixerad, det framgår av kommentarerna.
Nu är det män som behandlar henne illa, klagar hon på, för en tid sedan var det en annan kvinna och jag, som jag har skrivit. Vi var avundsjuka för att hon fick så mycket uppmärksamhet, trodde hon. Att denna uppmärksamhet tidigare, som nu, mest har bestått i att människor har bett henne dra, räknas tydligen inte.
Men tacka för att inte blogginnehavaren vill porta henne! Hon är ju maniskt fixerad vid honom, något som verkligen måste göra en person med hans läggning förtjust!

Ett nytt och bättre liv...

det har jag tänkt skaffa mig. Först vikten, och där har jag faktiskt lyckats gå ner ca tio kilo. Sedan det där med dygnsrytmen. Ni vet det är fint att stiga upp tidigt och nästan omoral att sova till kl.9/9.30. Så nu har jag börjat ett nytt liv och lägger mig ca kl.24 i stället för att par timmar senare.
Detta betyder för det första att jag har svårt att somna, och för det andra att jag vaknar jättetidigt, kl.5/5.30, och här sitter jag i mörkret och väntar på att det ska bli ljust.
Kanske är det bättre att ha en lite dekadent livsstil!

Tröttheten verkar sprida sig

För fem/sex år sedan var jag en intensiv debattör på D.S:s blogg, först den gamla och sedan den som finns nu. Bland dem jag debatterade med fanns också LFL, då under hans eget namn. Så småningom ledde detta till personlig kontakt, umgänge och förlovning. Ja, den historien känner många till.
Då och då ploppar LFL upp på prästens blogg fortfarande och jag också. Men på det stora hela verkar lusten att framträda där mattas av. Några seriösa debattörer finns kvar, avbrutna av totalt ovidkommande, fjantiga inlägg, som säkert tröttar de flesta. Inlägg som mera verkar vara tillkomna för att man ska säga något än för att man har något att säga i ämnet, lite småprovokativa fånigheter.

Varför låter D.S. detta fortsätta? Flera av oss har också råkat ut för halvhysteriska och osakliga utbrott från vederbörande, vilka säkert gör att fler än jag aktar sig för att bemöta.Kommentatorn ifråga håller ibland någon sorts räfst och rättarting med vad andra har skrivit i kommentarer för flera år sedan rörande henne. Det håller hon noga reda på! Riktigt pinsamt blir det när det gäller personer som håller på att dö eller kanske rent av redan är hädangångna.
Det verkar nu som om många av oss gamla debattörer har tröttnat.

Jag tycker inte att bloggar, som kyrkliga företrädare har, ska vara någon sorts lärobok. De bör behandla, och där bör det diskuteras, saker som de kommenterande känner till, då blir det intressant. Svar på konstiga frågor kan man ofta hitta på nätet. Och visst är det en fördel om det inte är tema med variationer, utan lite omväxling på debatterna!

BOD för sin egen kamp. Den håller i sig, då och då fortfarande avbruten av HH som skriver på avslöjande, utländsk skrivmaskin under olika signaturer. Ack ja! Inget nytt sker under solen! Verkligen inte! En del människor framlever en stor del av sitt liv undercover. Att de bara orkar!

Jag hade också nekat Anders Lindberg tillträde

Sverigedemokraterna säger sig ha platsbrist på sina kommande Landsdagar och saknar därför plats för vissa journalister.
Till dem hör Anders Lindberg. Detta kan jag mycket väl förstå, för någon mera osaklig reporter har jag aldrig läst eller hört.
Det är mycket förståeligt att de inte vill att han ska skriva, för då vet de nog inte var osakligheten landar.
Senaste dumheterna kläckte han ju ur sig i Debatt på SVT.
Bra gjort att porta honom!

Så kunde man kanske göra...

Det är kanske något som jag inte har fattat om livet, tänkte jag idag på morgonen när jag hörde om rivningen av lägret i Malmö.

Tänk om man skulle åka till ett annat EU land och kräva att få bostad och bli omhändertagen! De som bodde i lägret har tydligen bott där länge, utan att någon har tagit itu med problemen.

Samhället fungerar inte utan lagar och regler. De som kräver att lagen inte ska gälla för dem har kanske inte så mycket att göra här. Och vi måste inse vad som är vårt problem och vad som inte är vårt problem. Svenska staten eller kommuner har inget krav på sig att långsiktigt försörja EU- medborgare som vistas illegalt i landet, det vill säga efter den tidsgräns som finns för deras vistelse.

De upplopp som yttersta vänstern gång på gång ställer till med är inte heller lagliga! Vad är det de försvarar? Laglösheten?

Gäller inte lagen alla i landet?

Nog måste man häpna!
I Göteborg har de flera kriminella gäng och dödsskjutningar mellan gängen gång på gång. Polisen konstaterar. Reportern påpekar att så har det varit sedan början av 2000 talet.
Borde man inte ha tagit ordentliga krafttag tills nu?

I Malmö håller de just nu på att riva en kåkstad, som tydligen har funnits där länge på privat mark. De boende undrar var de ska ta vägen och säger att de har bott där länge. Hur kan det komma sig? Lagen säger tre månader för EU medborgare, sedan ska man åka iväg om man inte kan försörja sig.
Gäller lagen bara vissa människor i landet?

Allehanda tankar

Efter några år av en sorts berusning över att jag sällan behöver ställa klockan numera, försöker jag på nytt få ordning på mitt liv och lägga mig i rimlig tid. Det betyder förvisso att jag har svårare att somna och att jag vaknar tidigt, men i de flestas uppfattning är man ju mera redig när man stiger upp tidigt än när man sover till klockan nio halv tio så där.

Har kollat lite på bloggar nu i tidig morgontimma. LFL gjorde en intressant upptäckt med flygplanstyper och återkom till att man alltför lättvindigt dömde piloten som man påstod avsiktligt, i depression, tog ner ett flygplan i Alperna. Men en sak glömmer LFL. Andrepiloten hade låst cockpiten, så att förstepiloten inte kunde komma in. Varför det? Om jag inte missminner mig svarade han inte ens på uppmaningarna att öppna.

Ölandsprästen har haft barnbarnen på besök och tydligen förberett dem på kommande vindrickande. Signaturen Anna (nu skriver jag om henne, då blir hon smickrad) har övergått till att enbart tala om hur vacker och klok ölandsprästen är och påminner om att hennes far tydligen kände eller känner honom. Jag förstår inte riktigt om det med skönheten och klokheten är ironi, men i vilket fall verkar hon klart fixerad vid mannen. Kanske upplevde hon att det var otrevligt att inte få sina kommentarer publicerade.

Och skönheten sitter, som bekant, i betraktarens öga. Att mannen ifråga är gift verkar inte bekymra. Jag hade nog inte gillat den där öppna fixeringen vid honom som hans fru!

Det är kanske just detta gränsöverskridande till det opassande, som gång på gång dyker upp, som irriterar en del av oss andra, som inte är på bloggen för att synas och kokettera utan för att vi anser att vi har något viktigt att säga. För som signaturen själv skriver så tror hon att hon befinner sig på en tron, som hon konkurrerar med de andra kvinnorna om! Ack ja tala om vanföreställningar!

Fast visst kan man bli förälskad i gifta män, ja till och med i präster, sådant händer nog ibland.

Kyrksyster skrev om en kvinna som inte fick vara med i en syförening. Hon hade ett speciellt yrke, skrev hon. Vi som läser undrade om hon var prostituerad, och jag menade att i så fall hade inte heller jag velat umgås med henne. Det var hon inte, för hon var präst vilket också var mitt andra alternativ. För vem ska tanter i en syförening prata om ifall det inte är prästen? Han/hon måste ju vara högvilt i sådana sammanhang.

Kyrksyster påminde mig om att Jesus umgicks med prostituerade, och jag påminde om att jag inte är Jesus. Inte tror jag heller att en barfotad upprorsmakare med ett antal revolterande personer i släptåg, om än inkarnerad Gud, hade varit samman med mitt umgänge!

Vi lever inte på Jesu tid! Och jag väljer mitt umgänge. Om vissa sysselsättningar tycker jag inte. De som vill ägna sig åt sådant för väl göra det, men utan min högaktning och mitt umgänge. Det bara är så!

--------------------------------------

Nu kommer det fram vad det uteblivna biståndet kommer att betyda för fattiga länder.

Men det är väl viktigare för svenska regeringen att se till att de som tjänar storkovan på att ta hand om unga män med obestämd ålder- dock allmänt kallade barn- får rejält betalt för sin insats.

Själv undrar jag, i likhet med många andra, varför de inte är hemma och försvarar sitt land och sina rättigheter, som män i krig brukar göra. För inte har det vällt in unga, starka män med sikte på sin egen utbildning i andra krig till vårt land.

Jag känner inte igen Socialdemokraterna, ett parti som jag var medlem i under tjugoåtta år. Vad har hänt? 

Insändare i BLT

Nu finns det en insändare av mig på www.blt.se  se Insändare långt ner på hemsidan.
"Nu försvinner ännu en turistpärla."
Välkomna att läsa!

Att umgås med spöken

Visst är vårt moderna samhälle konstigt på många sätt. Det konstigaste är kanske de nya umgängessederna, att sitta där med sin smartphone eller iphone, eller vad det är, när man är tillsammans med någon, och samtidigt vara uppkopplad till någon annan.

Att dela några kommentarer på facebook med personer som man känner IRL är väl inte så märkligt, kanske inte heller att debattera med dem som är namngivna och som man kan identifiera, men när man verkar tro att man har vänner bland anonyma spöken, då är nog gränsen överskriden. 
Och om man främst ser bloggvärlden som en plats att få uppmärksamhet på och inte som en plats där man lägger fram tankar och idéer, då har man definitivt hamnat snett.

Det är väl givet att om människor bara framträder under signatur och gång på gång kommenterar det man skriver, så undrar man naturligtvis vem denna någon är. Märker man sedan att vederbörande byter signatur, så kan ju detta också ge en funderingar. Vi som är språkmänniskor har det inte alltid lätt, för ibland är nog texten som en handstil, man känner igen den som har skrivit den, och det kan kännas irriterande.

Det är ibland bekvämt att stanna vid datorn i stället för att delta IRL. Det händer mig också när jag är trött och känner mig håglös.
Men om man försöker skapa en sorts identitet där, och om man får sin livsluft från en inbillad självbild, skapad av en själv och inte slipad mot någon som verkligen känner en, eftersom man inte har så många kontakter i det riktiga livet, då tror jag att man måste börja fundera över sitt liv. Och över självbilden!