Jag började se tecken på annalkande slutkördhet. På morgnarna tog det ett tag att orientera sig innan jag visste var jag var.
En dag satt jag utanför ett konstmuseum (minns inte namnet nu) i Venedig, och där inne var en utställning av Caravaggio. Konsthistoria är mitt huvudämne i min första examen. Jag gick inte in! Orkade inte, iddes inte, så medan mina gäster hade egen tid satt jag på trappan och tittade på duvorna på Markusplatsen.
Då var jag nog rätt så slut i huvudet, nästan urblåst.
Sedan kom tiden när jag for mellan olika bostäder; Stockholm- Blekinge, Oskarshamn- Blekinge och sedan alla resor till barnen där de har varit och är. Till Sundsvall när dottern studerade på Mitthögskolan, och sedan till Stockholm, Göteborg och Malmö för att träffa dem, och vid detta är jag ju fortfarande.
Jag skrev en gång en dikt om blommorna vid vägen som jag inte hade sett på så många år.
Nu ser jag dem! Jag har dragit i handbromsen och ägnar mig till stor del åt den skönhet jag ser, skriver inte bara blogg och debattartiklar, utan också poesi och berättelser och försöker fånga det vackra i bilder och akvareller.
Det är där i naturens skönhet, i poesin och i musiken som jag förnimmer Gud! Inte i ett ständigt tjafsande om vem som är mest rätt eller mest fel!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar