Det finns dagar...

då jag gärna skulle ha bott långt inne i skogen, borta från all (förbannad) teknik.
Som igår när jag inte hade laddat mobiltelefonen, och den verkade stendöd, och laddningen inte kom igång. Förra gången detta hände fick jag köpa nytt batteri, för batteriet hade blivit förstört. 
Nu kände jag mig en aning panikslagen, då jag har mobilen som jobbtelefon, och jag ska guida den här veckan. 
Att få tag på batteri här går inte, det lärde jag mig förra gången. Dessutom var det söndag och allt verkade stängt, det gick inte att få information någonstans.
Hittade så en försäljare i Nederländerna. De hade den sort jag skulle ha, och jag beställde. Men så skulle jag skriva dit några siffror som jag inte visste var de stod på kortet. Ringde min dotter, som visste. Sedan kunde jag inte betala. Jag hade nämligen ingen security kod till mitt kort och inget Mobilt Bank ID, så jag fick avbeställa.
Då svor jag över tekniken! 

Är jag 100 år gammal? Och hur klarar de sig som ÄR 100 år?

Sedan skedde undret. Batteriet hade säkert stått för laddning i bortåt tre timmar när laddningen plötsligt kom igång!

Men allvarligt! Jag blir urstressad om bilen inte startar, om datorn krånglar och om mobilen inte fungerar.

Nog skulle det vara skönt att leva i ett samhälle som var fritt från allt det här! Där man inte alltid behövde bäva för att något skulle sluta att fungera.