Säkerligen är det så att för de flesta i vårt sekulariserade samhälle är Bibeln en ganska okänd och ointressant bok. För andra är det stor litteratur. En del ser det som berättelser om Guds uppenbarelser på jorden och åter andra ser det som Guds absoluta ord.
Med den senare tolkningen har man tagit Bibeln som det rättesnöre, som ska gälla till och med ovan regler och lagar.
Då är det farligt!
Just nu har debatten om äktenskap för samkönade par på nytt dykt upp i kyrkliga sammanhang. Anställda präster inom Svenska kyrkan har nämligen den unika positionen att de i kraft av sitt ämbete kan neka vissa arbetsuppgifter som borde ligga på deras bord. Dit hör vigseln. De behöver bara viga dem som de anser vara värdiga att vigas av dem. Är några i deras ögon inte det, kan de överlåta ärendet till en kollega.
Detta handlar inte bara om samkönade par, utan också om exempelvis frånskilda. En del präster vill inte heller viga sådana, i vart fall inte förrän de själva har skilt sig och gift om sig, ibland flera gånger.
Nu har jag hört talas om en präst som inte heller ville döpa ett barn för att föräldrarnas gudstro - eller brist på sådan - inte passade honom. Kunde inte Guds välsignelse komma över barnet genom dopet i alla fall?
Naturligtvis är en sådan här situation ohållbar. Det är inte rimligt i vårt moderna samhälle att någon ska gå utanför lagen och ta en tvåtusenårig skrift som intäkt på att detta är helt okey.
På vissa håll markerar man. Så har en präst i norra Sverige, som har raljerat med begreppen homofobi och islamofobi, blivit anmäld till domkapitlet.
Vi får hoppas att det kommer flera anmälningar, även på annat håll. De här prästerna ska inte ta sin befängda tro som intäkt för att kunna diskriminera människor och gå emot de beslut som kyrkomötet har tagit.
Trivs de inte med att alla människor ska behandlas med respekt och kärlek finns det väl andra, mera passande samfund, för dem än Svenska kyrkan!
Det är hög tid att markera mot dem! Bra att det görs!
Och så har D.S. återupptagit bloggandet efter att tydligen ha hållit på och grejat med domkapitel och Överklagandenämnd. Vad var det jag sade?
Visst skulle det vara skönt för många av oss om vi fick en kyrka, där man upplevde att alla drog åt samma håll, och luften var ren, i stället för dessa aggressiva och tråkiga underströmmar.
4 kommentarer:
"Kunde inte Guds välsignelse komma över barnet genom dopet i alla fall?"
Svaret på frågan är NEJ. Dop och välsignelse är inte samma sak. Och är det inte märkligt att man å ena sidan kräver att barn ska döpas oberoende av föräldrarnas inställning, och å andra sidan vill förbjuda präster att vägsigna barnen under skolavslutning i kyrkan?
Enligt kyrkoordningen får barn döpas, om dess föräldrar begär att barnet ska döpas till den kristna tro. Därför läser man trosbekännelsen under dopgudstjänsten, varefter prästen frågar föräldrarna "Vill ni att ett barn ska döpas till denna tro?" Är svaret från föräldrarna NEJ, ska barnet inte döpas.
Naturligtvis har präste pratat med föräldrana i förväg, och förvissat sig om att de kommer att svara JA.
Däremot frågar prästen aldrig "Vilket namn vill ni att barnet ska döpas till" utan "Vilket namn har ni givit er barn?". Jag har ofta hört prästerna säga under dopgudstjänsten "Detta är ingen namngivningsceremoni".
Kyrkan får inte rätta sig efter den allmänt förekommande missuppfattningen att så skulle vara fallet, utan i stället arbeta på att undanröja densamma. Kyrkan ska inte vara någon festfixare, som ställer upp med låtsashandlingar. Välsigna vem som helst kan kyrkan däremot göra, eftersom välsignelsen inte kräver någon "motprestation" av den som väldignas eller dess vårdnadshavare.
Om föräldrarna själva är ateister, men är vidsynta nog att vilja ge sitt barn chansen att växa upp i den kristna tron, kan föräldrana skaffa en fadder, som åtar sig den kristna delen av barnets uppfostran. Vad beträffar dop av äldre barn och vuxna, ska dopkandidaten själv ha en tydligt uttalad vilja att döpas till den kristna tron.
Vad vet du om hur Gud verkar i ett barn?
Och vad har skolavslutningar i en icke-konfessionell skola med dopet att göra?
Föräldrarna kan väl inte säga nej under dopgudstjänsten om det inte har blivit någon!
Detta var inte mina privata funderingar, utan vad som står i kyrko-ordningen. Och den vill väl inte minst du att prästerna ska rätta sig efter?
För att undvika att dopet hastigt måste inställas inför församlingen, har prästen pratat med föräldrarna i förväg och förvissat sig om att de kommer att säga "ja". Om så skett, men föräldrana skulle ångra sig strax innan, måste dopet inställas. Det är väl ändå ganska självklart att man inte kan ta in ett litet barn, som inte kan svara för sig självt, i en förening, utan föräldrarnas samtycke? Och det är väl lika självklart att man inte kan ta in någon i en förening, utan att denne blir medlem?
Det var du själv som skrev att Guds välsignelse ska komma över barnet. Inte jag, och så står det ej heller i kyrko-ordningen. En vällsignelse är en ÖNSKAN om att Gud ska göra något, inte en förutsägelse om att så kommer att ske. Det är därför slarvigt och fel, när vissa präster säger "Gud välsignar dig".
"Välsigne" är en gammal grammatisk form, som uttrycker en önskan om att något ska ske. Väl-signa betyder naturligtvis att det ska gå någon väl. Motsatsen är fördöme, eller kanske mer korrekt grammatiskt: fördömme.
I kyrko-ordningen står vidare att kyrkoherden ska besluta om varje pasrs rätt att gifta sig i kyrkan. Den präst som förrättar själva vigseln ska kontrollera att det inte föreligger något formellt hinder (enligt lagen). En kyrkoherde, som uppdrar åt någon annan präst, att förrätta vigseln, har alltså därmed fastställt parets rätt att gifta sig!
Såvitt jag kan se har den nu aktuella k-herden handlat helt enligt kyrko-ordningen. Och tjejerna själva har mig veterligt inte klagat. Själv vill jag slippa präster, som inte till 100 % tror på vad de själva säger, vare sig det är "Jesu blod och lekamen utgjutet för dig", eller "Gud skall uppväcka dig på yttersta dagen" eller "Ni är nu man och hustru" alt "Ni är nu gifta". De flesta homoxeuella, som gifter sig i kyrkan, ser nog saken på samma sätt. De har kanske rentav ett egen önskan att en viss präst ska förrätta vigseln?
Ja, din Gud rättar sig förmodligen enligt kyrkoordningen.
Kyrkoordningen reglerar inte heller hur människor kan uppleva sig kränkta av ett beteende. Om nu inte paret i det här fallet begrep att det var en förolämpning så har många andra förstått detta och reagerat. Reaktionerna har varit många!
Men det kommer säkert att bli en annan ordning, där prästerna får rätta sig efter sin arbetsgivare- eller välja en ny!
Skicka en kommentar