Egentligen har jag inget att säga, för jag har bytt relationer alltför många gånger i mitt liv. Ändå kan jag idag, när jag ser yngre personer, känna en sorg över hur de handskas med varandra.
Vi var åtminstone gifta i femton år! Då har man försökt.
Men om man bara ger relationen några år och man har barn tillsammans, då är det lite tragiskt, tycker jag. För det är stora steg att bryta upp en familj. Och alla dessa nya relationer med nya partners, bonusbarn och nya bonusmor - och farföräldrar. Vilken röra det kan bli!
Ju äldre jag själv har blivit desto mera har jag insett hur viktig kontinuiteten i livet är. Omväxling i all ära, men vi behöver också en fasthet i tillvaron. Och kanske en större ömsinthet mot våra medmänniskor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar