Kristendom är naturligtvis inte bara en lära om synd och försoningsoffer. Att vara kristen är ett förhållningssätt till omvärlden och till medmänniskan.
Jag tänkte på det där med klassisk kristendom för en stund sedan. När denna var den kristendom som var allenarådande, var det inte då som Folket satt i kyrkbänkarna och hörde att de skulle få sin lön i himlen. Så kunde de ju förtrösta i sina kanske annars eländiga liv.
Var det då när Prästen var en överhöghet och församlingsmedlemmarna kröp, bugade och bockade? Och ännu längre tillbaka kanske många inte var läskunniga, utan de satt i kyrkan och såg målade berättelser om synden och helvetet i kyrktaken och på väggarna.
Visst är det blaskigt många gånger i Svenska kyrkans predikningar idag, och visst kan man önska att prästerna åtminstone någon gång under en gudstjänst alltid skulle nämna Jesus, och inte bara prata allmänt känslomos om godhet och naturen. Visst detta önskar jag också. Men det finns liksom gränser!
2 kommentarer:
Jag har idag läst kyrkofullmäktige ordförande Maria Bergs anmälan av Torbjörn Lindahl i Luleå till dess domkapitel. Lindahl lämnar i sitt blogg länk till dokumentet.
Uj, uj så bra och skickligt skrivet av kyrkofullmäktiges ordförande. Johansson Berg axlar väl sin roll.
Torbjörn Lindahls agerande splittrar arbetslaget i Luleå domkyrkoförsamling och förvånar i vidare kretsar. Respekten för det ämbete han har att förvalta skadas betydligt och förtroendet för hans person minskar. Därmed begränsas hans möjligheter att vara präst i en kyrka som skall vara öppen för alla människor. I dagarna har Stockholms domkyrkoförsamling kommit ut med info om att de under hösten kommer att dela gudsjänstgemenskap med muslimer. Hur gör man nu i Luleå domkyrka med islamofoben Lindahl (enligt honom själv i hans blogg) när domkyrkan i norr öppnar upp för gudstjänstgemenskap med muslimer? För det kommer sannolikt att ske under snar framtid. Befriar domprosten honom att tjänstgöra vid dessa gudstjänsttillfällen liksom han idag är befriad att dela gudstjänstgemenskapen med kvinnliga prästkollegor? Han har fobi för kvinnliga präster och det verkar räcka att säga det till sin chef och bli befriad att tjänstgöra med sina kvinnliga ämbetskollegor.
Vad säger man? Hur tänker du kloka tant lila? Monika F
Mitt svar hamnade fel.
Var vänlig läs på "En helt vanlig dag".
Skicka en kommentar