I Kyrkhults församling i Blekinge har kyrkoherden nekat att viga ett lesbiskt par. Detta har väckt debatt trots att han har all rätt, enligt den så kallade samvetsklausulen, att göra så. Han har skaffat en präst från Jämshögs församling som ska viga dem, och tjejerna själva tycker att det är okey. Men saken har väckt debatt.
Ett socialdemokratiskt kommunalråd tycker att det är "bedrövligt", och menar att ingen ska diskrimineras. Hon ifrågasätter värderingarna i församlingen. Jag känner inte till dem, men jag kan mycket väl föreställa mig att man inte är så medveten om att man faktiskt är kända för att ha präster med fundamentalistiska åsikter. Har man följt med inom Svenska kyrkan vet man var de öarna finns.
Det är ytterst märkligt i det här samhället att en präst kan vägra en vigsel med tanke på sitt samvete, men en sjuksköterska ska tvingas ta död på foster utan hänsyn till hennes samvete! Logiskt?
Självklart måste den diskriminering som följer av denna inskränkning i ämbetsplikterna upphöra! Även de som har prästvigts före 2009, då Svenska kyrkan tog beslutet om äktenskap för homosexuella, måste tvingas följa de ämbetsåligganden som följer av lagstiftning och vigselrätt.
Det enklaste vore naturligtvis om staten tog vigselrätten från Svenska kyrkan. Vad finns det för skäl att ha kvar denna då vigseln inte är ett sakrament i protestantiska kyrkor? Detta har jag tyckt länge. Därefter kan en välsignelse ju ske i kyrkan för dem som vill ha det. Många kyrkvigslar verkar ju dessutom oseriösa med halvnakna brudar och par som gifter sig för andra eller tredje gången och har barnen som brudnäbbar.
Sedan undrar jag förstås om dessa präster viger frånskilda? Vad säger Bibeln om sådana?
7 kommentarer:
Det är sen länge så att ingen präst är skyldig att förrätta en vigsel. Det kom efter diskussionen för evigheter sen om att viga frånskilda. Det har funkat bra. Ingen präst var tvungen. Men kyrkan. Alltså var kyrkoherdarna skyldiga att hitta en präst som var villig att viga. De enda som ytterst var skyldiga var biskoparna. Så långt har det aldrig gott. Det finns gott om präster som viger frånskilda. Det är inget stort problem i kyrkan idag.
Nu gäller samma sak om homosexuella. Och verkar vara ett större problem. Konstigt nog.Vem skulle vilja bli vigd av en präst som egentligen inte vill? Homovigslarna är få. Präster som är villiga är många. Varför göra affär av detta?
Tiden gör sitt. De präster som behandlats sjyst i sina tveksamheter har då och då bytt åsikt. Präster är också värda att behandlas med varsamhet. Bara så är kyrkan trovärdig.
För det finns hedervärda åsikter om både det ena och det andra i vår kyrka.
Frågan är bara hur de som inte bevärdigas bli vigda av en viss präst känner sig. För dem är det kanske inte så enkelt. Det måste ju kännas som en diskriminering.
I vilka andra yrken kan man göra så? Säga att den och den arbetsuppgiften kan jag inte göra för mitt samvetes skull?
Som sagt så kan vi ju se vad som händer när barnmorskor inte vill ta död på foster! Då gäller inget samvete.
Sedan tycker jag att det är skillnad på skilsmässor. Hur många gånger ska man kunna gifta sig i kyrkan?
Svaret på frågan hur många gånger man ska kunna gifta sig i kyrkan är en gång eller hur många gånger som helst. Att gifta sig borgerligt andra gången, tredje gången, etc, är ingen lösning. Om man bara kan gifta sig en gång i kyrkan, så beror det på att kyrkans tro säger att alla äktenskap, utan undantag, är oupplösliga. Om kyrkans tro medger att det finns undantag, så måste detta prövas av den vigande prästen innan han / hon viger någon som är skild. För att onödiga skilsmässor i möjligaste mån ska undvikas, bör prästen göra i princip samma prövning av den som inte tidigare är gift. Därför måste en präst alltid ha rätt att vägra viga. Detta är f.ö. ett krav även i den profana lagstiftningen, eftersom ingåendet av ett äktenskap ska vara fullt frivilligt av båda parter. Lagens krav att båda ska säga "ja" i varandras närvaro, är inget effektivt hinder mot tvångsäktenskap - och än mindre mot förhastade äktenskap.
Du löser inte problemet med diskriminering genom borgerlig vigsel och efterföljande välsignelse i kyrkan. En sådan ordning anser jag vara synd. Kyrkan kan bara välsigna sådant som är av Gud, och Gud har inte instiftat några borgerliga vigslar. Lösningen på diskrimineringsproblematiken är stränga krav på präster, att de tror på vad de gör, och att de tillämpar sin tro konsekvent och inte bara när det handlar om homosexuella.
Präster ska inte ha vigselplikt för att barnmorskor är skyldiga att medverka vid aborter. I stället måste kvinnoförtrycket inom vården upphöra. Dessbättre har vi inte dödsstraff, men om vi hade haft det hade det varit ett svårt övergrepp mot fängelseanställda att tvinga alla att medverka vid avrättningar. Speciellt mot de fängelseanställda, som har tagit jobbet för att de vill hjälpa kriminella till ett bättre LIV.
I det här fallet säger du själv att brudarna tycker det är ok med en annan präst.
Jag tycker inte det är ok att en barnmorska ska tvingas medverka vid aborter. Men det är en helt annan organisation. Med sina regler. I kyrkan vill vi helst vara lite "bättre"
Det är naturligtvis lite jobbigt att folk har sina egna åsikter, i synnerhet om de kolliderar med andras.
Vi får hoppas att inte läkare får samma regler, så att de bara behandlar dem de tycker ska behandlas. De kan säkert hitta något bibelställe att åberopa om de anstränger sig. Bibeln är tjock som bekant!
Vad landstingen beslutar om läkares skyldigheter är svårt att veta. Men frågan ligger ju där. Ska de behandla papperslösa? Ska de operera överviktiga?(Ja en del gynekologer vägrar det).
Det är mer kränkande än att man får en annan präst vid vigseln.
Jag tycker inte att det är samma sak. Här handlar det om resurser. För människor som kanske har kämpat med sin sexualitet och äntligen beslutat sig för att acceptera sin läggning, tror jag att en prästs negativa förhållningssätt kan vara förödande.
Skicka en kommentar