onsdag 22 juli 2015

En värld full av ondska

För första gången i mitt liv vacklar jag i min kristna tro. Jag är säkert helt fel! Jag tror inte att nattvardsvinet förvandlas till Kristi blod och inte att brödet blir Kristi kropp, och jag tror absolut inte på en kroppslig uppståndelse efter döden eller någon sorts yttersta dom. Domen tror jag på och på straffet, men här och nu i detta jordelivet!

Vad tror jag då? Jag tror på budskapet. På Matteus 7:12 "Allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger."
Jag tror på Jesus som vägvisare, för hur vi ska vara mot våra medmänniskor, hur vi ska lyfta fram dem som inte syns och hjälpa dem som behöver oss. Jag tror på evangeliernas berättelser.
Ja, faktiskt också på jungfrufödseln. Den är liksom fundamentet i den kristna tron för mig.

Världen är full av ondska. Vi ser detta varje dag i media. Våld, mord, våldtäkter, försäljning av unga tjejer, nedbrunna hem, människor på flykt och så vidare. Världen är ond. Och världen behöver kärlek.

När man då läser hur präster - de som ska förmedla ett kärleksbudskap - verkar tycka att det enda viktiga är att vara Rätt i sin tro, det enda saliggörande är att tolka bibelord så att några blir syndastämplade, när de hånar och trakasserar varandra, då vet jag inte vad denna kyrka står för.
Usch, säger jag! Usch och fy! 
Här måste Djävulen sitta i högsätet och skratta, le och gnugga sina händer! För kan han lyckas bättre än så!

Vi människor måste få vara sökare. Vi måste få försöka hitta kärnan och budskapet på vårt sätt. Inte genom att någon står och bankar med Bibeln på huvudet och talar om vilka bibelställen som överskuggar alla andra. Det gäller att tolka, att förstå essensen. Det gör man inte på det sättet!



4 kommentarer:

kyrksyster sa...

Det är alltid en svårighet att finna vad kyrkan tror och vad man själv kan bejaka.
Min grund är att Gud blev människa. Levde det rätta livet utan synd. För att bli det eviga offret för oss alla. Hans död försonade oss. Hans uppståndelse blev en seger över synd och död.

Det mesta utanför det kan jag vända och vrida på. En del bejakar jag utan problem,annat får jag gå vidare ifrån. Och grubbla över ibland.

nya tant lila sa...

JO, det är ju den vedertagna tron med försoningsdöden.

nya tant lila sa...

Men är det inte lite dåligt att världen ser ut som den gör när Jesus har dött försoningsdöden för våra synder!? Eller det är kanske så att alla som mördat, plundrat, våldtagit blir förlåtna tack vare det?

Jag är språkmänniska och mycket medveten om vad en liten valörskillnad i ords betydelse kan innebära och hur översättningar mellan olika språk kan ställa till det. Dessutom så är det ju faktiskt kyrkofäder som har beslutat vilka böcker som ska ingå i Bibeln. Kan vi vara säkra på att de tolkade Guds vilja rätt?
Jag ser Kristus som den förebild vi som kristna borde leva efter. Och jag tror att han dog PÅ GRUND AV MÄNNISKORNAS SYNDER. Annars blir det hela lite väl enkelt för mig! Konsekvenserna av våra synder får vi nog bära själva. Vad jag sedan kan kalla mig är likgiltigt för mig!
Men så gillar jag inte heller offer!

kyrksyster sa...

Frågan om Guds allsmäktighet och lidandet har alla kämpat med i och utanför kyrkan. Det svåraste av allt att ge svar på.
Jag har inget bra svar heller.
Försoningen måste var och en ta emot. Men vad som gäller synden finns ingen gradskillnad. Förlåtelsen finns alltid för den som har ånger.

Och du har helt rätt i att konsekvenserna av våra synder får vi oftast ta emot Här i världen. Men ibland går det inte att finna någon öppning för försoning.
Men för evigheten synar Gud våra bevekelsegrunder. Inget är då försent.