Bloggvärlden- en fristad från sociala normer

Bloggvärlden är tröttande ibland, och samtidigt är det svårt att sluta kommentera saker när man tycker att något är helt åt skogen.
Att kommentera anonymt är naturligtvis ett otyg, speciellt om man vräker ur sig oförskämdheter mot andra.
Ibland undrar jag om de som hugger varandra hela tiden hade vågat göra detta ansikte mot ansikte också. Eller hade de då fallit in i sedvanlig, opersonlig, polerad artighet?

En del människor har något att förmedla. Jag hoppas att jag själv hör till dem. Andra vill bara synas och försöka få kontakt. Då kan kommentarerna komma att hamna mycket långt från ämnet och ibland ha närmast fånig karaktär. 
Seriösa bloggar ska inte ses som någon sorts sällskapsspel, där man tramsar runt för att få uppmärksamhet. Det gagnar varken en själv eller syftet med bloggen. Och det är inget som helst tjusigt eller intressant i detta, utan det är snarare destruktivt.