Det är snart sju år sedan jag gick i pension! Sju år!
De första åren hade jag full fart, ja, egentligen ända till förra året när jag skadade ena benet och fick dra ner tempot rejält. Ännu är inte kondisen tillbaka, och den var rätt så dålig innan också.
Det första jag gjorde som pensionär var att jag - efter att ha repeterat den gamla studentfranskan och tentat denna på Linnéuniversitetet - läste en delkurs i samtida fransk kultur. Den var kämpig för mig. Sedan blev det 15 poäng i Tyska för turistbranschen och sedan tysk litteratur, film och kommunikation, en delkurs i Tyska för arbetslivet. Ja, och så genomförde jag två guideutbildningar 2010, den ena för hela Blekinge och den andra en världsarvsutbildning för Karlskrona.
Förutom detta har jag läst grundkursen i latin på Linnéuniversitetet i Växjö. Varför? Jo, det händer när man guidar att det finns inskrifter på latin, och då är det bra att åtminstone veta ungefär vad de handlar om. Längre än så kommer man knappast på en grundkurs.
- De gamla stötarna kan! sade en gång läraren när en annan äldre dam var den enda som kunde svara på en fråga. Det var vi två, de gamla stötarna!
Men egentligen känner jag - nu när jag sitter här och är bekymrad över min kondis- att jag nog borde ha tagit tiden till att få upp konditionen i stället. Det är lätt att vara efterklok!
Rest? Bara i Sverige, men det har ju blivit en del resor för besök hos barn och släkt.
Men lusten att resa utomlands kanske återkommer. Den har inte funnits på flera år. Vem vet?
Då åker jag kanske iväg och träffar en gammal italienare någonstans i världen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar