Det var en mäktig och märklig upplevelse. Den stora slutna byggnaden gav mig ett nästan kusligt intryck när jag kom dit. Min bil var den enda bilen utanför, och jag hade först svårt att förstå hur jag skulle komma in.
Ett dygn i tystnad och bön och före hemresan fick jag ett samtal med en nunna. Vet inte varför jag aldrig har återvänt dit. Det är kanske dags?
Så här såg dagsschemat ut. Jag har sparat det.
2 kommentarer:
Det finns en vila i att följa en dagordning. Men om man inte är så van kan man kanske välja lite vad man vill vara med om.
Jag har bara varit på utsidan av Mariavall. Det ser ut som fästning. Men när de var svenskyrkliga besökte jag dem några gånger i Östra Sönnarslöv(heter det så?). Då var de nog fyra stycken. Men plötsligt fick de en massa kallelser. Den enkla gården kunde inte rymma alla. Nånstans där konverterade de till Katolska kyrkan.
Men när jag var där i mitten av 70-talet var det ett strängt ställe. Inte ovänligt, men man blev inte så upplyft tänker jag nu många år senare.
Däremot har jag haft mycket utbyte av Heliga Hjärtas kloster på Omberg. Där är det en lättare ande. Systrarna är personligheter och har sina later. Öppna och tämligen fördomsfria. Berättar gärna om konflikter i klostret, skvallrar och skrattar.
Helgeandssystrarna i Alsike hade jag mycket kontakt med som ung. Ja, vi var där med barnaskaran också nån gång. Den nyförlovade dottern älskade stället och var som liten helt övertygad om att hon skulle bli nunna. så blev det inte. Men hon tycker det är kul att berätta om när nån frågar vad hon ville bli när hon blev stor.
Två av systrarna är nu 90. Den tredje närmare 60. Hon ska sommarprata. Men jag har förstått att de fått en aspirant från Kenya. De räknar med fler systrar och ska bygga en klosterby.
Jag upplevde nunnorna som mycket vänliga på Mariavalls kloster, men byggnaden är som du skriver som än fästning, och ser mera ut som ett fängelse på utsidan. Jag minns också att det var svårt att få mottagning på den tiden på mobiltelefonen , och jag skulle ringa mina barn.
Skicka en kommentar