Man behöver inte te sig tokig för att man är religiös, skrev jag för några dagar sedan.
Men frågan är när religionen har slagit över i huvudet på en så att man verkligen har blivit galen.
Detta kan man verkligen fråga sig om man läser kommentarerna på biskop Åke Bonniers blogg för närvarande.Det verkar som om galenskapen sprider sig dessutom.
Jag fattar inte hur man på fullt allvar kan diskutera Marias jungfrudom, som jag skrev i förra inlägget.
Eller hur kan man komma och hänvisa till att man ser henne fara till himlen PÅ VÄGGMÅLNINGAR I KYRKOR, som om dessa vore fotografier av ett verkligt förlopp!? Man häpnar!
Börjar det inte bli lite väl pinsamt nu?
Min tro är att om man sticker näsan för djupt i trycksvärta, då är det stor risk att man missar en levande Gud!
6 kommentarer:
Det är pinsamt att Marias jungfrudom öht behöver diskuteras. Det är också pinsamt att förvränga och utelämna hälften av vad de har sagt, när man kritiserar andra.
Ingen har påstått att målningarna i svenska medeltidskyrkor föreställande Marie himmelsfärd bevisar att denna himmelsfärd verkligen har ägt rum. Påståendet var att detta är gammal tro i den kristna kyrkan, och inte ett påhitt av någon 1900-talspåve.
Det är också pinsamt att någon kan ifrågasätta att en kvinna kunnat bli upptagen i himlen, när män har blivit det. Förutom Jesus även profeten Elia och ytterligare någon manlig person i GT.
Jag tror på en kristendom med en levande Gud som vi kan möta i våra liv, inte att man måste finna "rätt" lära genom en massa konstiga hårklyverier och ställningstagande om sådant som ingen kan veta sanningen om.
Varför ägnar du dig då själv åt dessa "hårklyverier" i stället för att rätt och slätt tro på det som praktiskt taget alla kristna har trott, utom möjligen under den allra senaste tiden?
Och HUR vet du vad praktiskt taget alla kristna har trott? Är inte det att ta till överord?
Förr i tiden var prästen den givna auktoriteten i teologiska frågor. Och bara få präster fronderade mot kyrkans lära. Och blev av med sina ämbeten, om de gjorde så. När prästernas auktoritet ifrågasattes av vanligt folk, gällde det snarare moraliska och ekonomiska frågor än rent teologiska frågor.
Under 1800-talet kom prästernas auktoritet att gradvis överflyttas till frikyrkopastorerna, vad gäller frikyrkofolket. Ett mer allmänt ifrågasättande av prästernas auktoritet kom först med sekulariseringen, men då är vi inne på 1900-talet. Prästerna kom emellertid att fortsätta att vara auktoriteter i teologiska frågor för kyrkans troende medlemmar under första hälften och en bra bit in på andra hälften av 1900-talet. Det är den kvardröjande prästauktoriteten som avfälliga präster använder för att rasera kyrkans tro.
Att Maria var jungfru när Jesus föddes framgår av trosbekännelserna, och är känt (som kyrklig lära) långt utanför de troendes skara.
Det som nu diskuteras på Bonniers blogg, att Jesus förblev jungfru, har länge uppfattas som så självklart (med undantag av vissa extremprotestantiska sekter)så att det inte behövt diskuteras. Vi kan alltså utgå från att en majoritet av de kristna under äldre tid (och definitivt före 1800-talet) trodde som deras kyrkor lärde ut. Tron på Marias förblivande jungfrudom delades alltså av den katolska, de ortodoxa och de lutherska kyrkorna samt de flesta reformerta kyrkorna under minst 300 år efter reformationen.
Denna övertygelse ifrågasätts aktivt huvudsakligen av extremt bokstavstroende protestantiska sekter, som tror att varje bokstav i Bibeln är direktinspirerad av Gud, och det inte bara i originaltexten utan även 1917 års svenska översättning.
Det de hänger upp sig på är ordet "förrän" (samt det engelska ordet "until"). Detta svenska(och engelska) ord har en bibetydelse av att något ändrades efter en angiven tidpunkt (Jesu födelse). Att översättarna har valt dessa ord beror på att det inte finns något svenskt (engelskt) ord som helt överensstämmer med motsvarande ord i originaltexten.
Ett inte ovanligt problem vid översättningar, vilket tant lila borde känna till.
Nu var det väl Maria och inte Jesus som förblev jungfru förstås.
Skicka en kommentar