Det skrivs och sägs mycket om alla de kränkningar som många människor utsätts för i bloggvärlden. När man sitter vid tangentbordet utan att se eller känna den andre är det lätt att vräka ur sig vad som helst.
Men det är inte bara kränkningar som blir lätta. Också en annan typ av närgångenhet visar sig ibland.
Jag har just reagerat på närgångna frågor med religiöst innehåll på en blogg. Det var sådant man bara inte frågar en människa om, inte ens om man känner denne, vilket inte lär vara fallet. Jag skulle själv inte ställa de frågorna fastän jag känner personen de ställdes till mycket väl. Något måste man väl få ha för sig själv, människor kan väl inte kliva in med opassande frågor i ens liv för att man råkar skriva på samma blogg.
Detta påminner mig om när min, ytterst distingerade, äldre far låg på sjukhuset och en hejig ung kvinnlig vårdare kom in och hojtade
"Hej Erik, hur har du det idag?" Min far hade bara legat där någon dag och hade absolut inte en liknande jargong i umgänget med folk.
Ibland tror jag att det var ett stort fel att införa du-reformen i landet. Säkert hade vi bättre förstått att inte gå över gränsen i umgänget med varandra om vi hade niat.
Det finns saker som är passande, och så finns det saker som är opassande!
Så enkelt är det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar