Nu var drömmen i två delar.
I den första såg jag en stor församling med tockar och en del hönor som tydligen skulle besluta något. Men när ordföranden, en äldre tocke, skulle börja tala reste sig en annan gammal tocke som satt bland de församlade och skrek
- Det är fel! Det är fel! Det skulle ha varit JAG som satt där framme.
Alla vände sig förvånade om och tittade på tocken som såg helt vild ut.
Lokalen hade stora glasfönster- i min dröm- och utanför ett fönster stod en grupp tockar och en och annan höna och hade plakat i händerna om att de ville ha den skrikande tocken som ordförande, och sedan började de banka och hojta att det var fel, fel, fel...
Men plötsligt var jag på en annan plats. Nu verkade det som om stortocken var hemma igen, och han kom rusande från brevlådan och hade slitit upp ett kuvert och skrek
- Jag är anmäld, hör ni, anmäld....
Och hans unga höna kom ut och försökte lugna honom, men han for runt och hojtade och gapade.
- Får jag inte tro att storhönan kan ha varit spion? Får jag inte tro att hon har en falsk professorstitel? Får jag inte tycka att det borde ha varit JAG, bara JAG som blev den högsta tocken i landet?
Nu hade plötsligt en hel hög tockar - och en och annan höna- samlats vid grinden och alla hojtade och vrålade
- Det booorde ha varit du! Du är såååå klok! Sååå klok!
Men så hände något märkligt i drömmen.
Plötsligt höjde en tocke rösten och sade.
- Hörde ni inte? Han är anmäld...
- Anmäld, sade en annan, anmäld....
Och sakta började den här tocken att gå baklänges längre och längre bort från de andra, och efter honom följde den ene efter den andre mumlande "Anmäld, kanske blir han dömd också..." och till slut var det ett sorl som steg högre och högre "Anmäld, kanske blir han dömd också..."
Sakta vandrade de bort... Alla de kloka anhängarna. Och där stod stortocken alldeles ensam och skärrad och viftade med sitt brev...
Då vaknade jag med ett ryck! Så förfärligt kan väl saker inte sluta ändå? Eller kan de det? Vad är det man säger om motgångar och vänner?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar