onsdag 16 september 2015

Katter har personal...

detta kan nog de flesta kattägare instämma i. I vart fall kan jag det. Jag känner mig anställd av en herre som  bor i mitt hus sedan 15,5 år, då han som tvååring togs över av mig från min dotter, vars blivande sambo också hade två katter. Så deras respektiva mödrar tog hand om den ena. Nu hade jag väl i ärlighetens namn inte förstått hur gamla katter kan bli! Andra som vi har haft blev bara ca elva år. 

Inte hade jag heller förstått att vissa katter inte vill vara ensamma. De gamla kunde jag lugnt lämna och åka iväg ett par dagar, de fick två kattlådor och torrfoder och rikligt med vatten. På den tiden fanns det inga lagar som förbjöd detta. Detta går absolut inte med den här. Han är mycket upprörd och arg om jag så bara kommer hem sent en dag. Så jag har slutat att övernatta om jag exempelvis är i Skåne på besök. Tala om att härska!

På morgonen uppfordras jag att servera mat om detta dröjer, (trots att det alltid står torrfoder framme) och skulle kattlådan inte vara tillräckligt ren, så hörs ilskna ljud från honom.

Han har aldrig legat i knäet, men väl på ryggen eller vid huvudet när jag sover. Döm därför om min förvåning när hans gamla matte, min dotter, var på besök i somras, och han direkt hoppade upp i hennes knä och lade sig!
Nu prövar han försiktigt hos mig också ibland.

I Stockholm lär han sig dumheter. I dotterns familj finns tre katter, men  numera bara en hund (den stora gick bort förra hösten) och en sköldpadda. Hunden är mycket väluppfostrad, men av katterna lär han sig att man kan slicka på tallrikarna när det är färdigätet och att man kan gå över borden. Detta  tillåts inte här. Men min katt  försöker efter varje Stockholmsbesök. Och kan man inte slicka på tallrikarna när jag ser det, så kan man göra det om jag lämnar rummet några minuter.
Katter är ju inte lätta att fostra. De låter sig fostras exakt så mycket de själva vill. Men man kan lätt kommunicera med dem, tycker jag, och min gamle katt är ytterst social. Jag kommer att sakna honom om han dör före mig. I mitt hus är katten gammal, jag är gammal och bilen är gammal. Frågan är vem eller vad som rasar först!




Vad menar hon med att ta hit mig här? Här finns till och med en ny katt!
(på Stockholmsbesök)






2 kommentarer:

kao sa...

Vi vill gärna tro att vi äger vår katt, men i själva verket är det katten som äger oss. :D

Jag har hört att katter hellre byter ägare än lägenhet. Vad tror du om det?

Kao

nya tant lila sa...

Jag tror att en katt som är utekatt kanske går till huset, men jag tror inte att detta gäller innekatter. Kan inte tänka mig att min nuvarande katt skulle annat än följa mig och inte huset.