Jag tänker ofta att jag inte vill in i den där drömvärlden. Inte för att den är särskilt otäck, men den avslöjar någon sorts stress i de ständigt återkommande drömmarna att jag missar ett tåg eller annat fortskaffningsmedel. Jag blir inte färdig i tid, och så går tåget.
Och jag har ofta svårt att bli färdig i tid, men de här drömmarna säger mig att det är något mer än det där vardagliga. Något tåg har gått eller håller på att gå i mitt liv.
Ibland tror vi att de sår vi har fått har läkt. Vi är numera helade och läkta. Så händer något, som kan te sig nog så betydelselöst, och vips är det som om någon har rivit av en tunn, tunn sårskorpa och såret blöder ymnigt igen. Det som man trodde var läkt!
2 kommentarer:
Ja, det där är inte ovanligt. Vi kan gå med sår som sakta läker. Så händer det något som sätter igång allt igen. Det blir kanske inte lika infekterat. Men gamla mönster kan dyka upp. En gång sårad och man lever i riskzonen.
Jo, så är det.
Skicka en kommentar