onsdag 23 september 2015

Hittar man Gud i tjatande och tjafsande?

Jag tar en liten paus i mitt målande. Om någon regelbunden läsare har missat det så håller jag på att måla mitt hus (och får höra hur duktig jag är)! Så det så! Men oftast är det så att jag jobbar en dag ganska intensivt, sedan får jag vila nästa för att orka med. 
En målarfirma har tagit hand om gavlar, skorsten och annat som är för högt för mig. Men trots detta får jag ha en förlängning på borsten på tre meter och ibland stå på en liten stege för att nå upp till det översta som jag ska måla.
Resten var mer än jag trodde med dörrar, fönster och vitt runt fönsterna och husets väggar och hörn plus ett mycket stort förråd.
Sakta, men säkert. Det går framåt.

Jo, jag var inne och kikade, ja, jag orkade faktiskt inte läsa mer än några korta kommentarer på den där bloggen, där jag mötte Mr X för drygt fem år sedan. Hur orkar de? Och vad vill de åstadkomma? Kan man söka Gud i debatter, och den som har bäst argument vinner? Är det verkligen rekommendabelt att tro att man kommer till insikt genom att debattera? Det  verkar ju vara det som en del vill.

Om jag skulle ha ett behov av ett sådant sökande skulle jag gå in i tystnad, läsa Stinissen och besinna mig, eller åka till ett kloster. Annars tror jag faktiskt inte att man finner någonting som kan stilla ens längtan efter det gudomliga. För detta finns garanterat inte i kraftmätningar mellan oss människor.

Hur var det med Elia? Gud fanns inte i stormen eller i jordskalvet eller i elden utan i ett stilla sus! (1 Kungaboken 19:11-13) Eller hur?



Inga kommentarer: