Hur har de det här i ett främmande land? tänkte jag.
Då tänkte jag också på de år, då jag arbetade och också hade bostad på arbetsorten på annat håll i landet, men hade kvar mitt hus här i Blekinge. Jag hade tänkt flytta ner när jag blev pensionär, men nu blev det mycket tidigare, ja faktiskt nio år tidigare. Detta var jag nöjd med även om jag inte var så glad åt orsaken till den flytten.
Men under de nio år, när jag bara hade mitt hus som en andra bostad och hade huvudsaken av möblemanget med mig där jag jobbade, längtade jag ofta hem. Värst var det i höghusområdet i Flemingsberg, där jag bodde i två år, och speciellt var det en vår då det regnade och regnade. När jag tittade ut genom fönstret i köket mot den inglasade balkongen- utan att gå ut på den, för då såg jag längre bort- såg jag bara den vita väggen på höghuset mittemot. Den regniga våren verkade aldrig ta slut. Och jag tänkte på mina syrenbuskar i Blekinge som blommade utan att jag hade tillfälle att köra ner och se dem. Ofta kom tankarna på det som var "hemma", även om jag alltid har trivts bra i Stockholm.
Har de hitflyttade det på det sättet? Känner de längtan till sitt hemland när de går här på våra gator. Ett hemland i ruiner, kanske med många döda släktingar.
Men kommer de någonsin att känna sig hemma här?
Akvarell efter foto med utsikten från balkongen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar