När jag är inne och slår en hastig blick på den blogg, där någon påstod att jag var ett inventarium för en tid sedan, (Goda skäl att sluta skriva där då!) funderar jag på varför man har denna hånfullhet mot människor som ju bara pläderar för alla människors rätt och väl. Vad är det som gör denna halva hysteri?
Jo, jag tror att de är rädda. De har klamrat sig fast vid tron att de ska kroppsligt återuppstå från de döda och på nytt möta sina avlidna släktingar. Det måste bli mycket svartsjuka i himlen med alla dessa omgiften hit och dit! De tror att deras synder blir förlåtna för att de dricker vin, som de inbillar sig har förvandlats till Kristi blod. Detta är nog deras trygghet i livet, deras sätt att våga leva helt enkelt.
Att se himmelriket och det eviga livet på ett annat sätt, som inte är fullt så konkret, faller dem inte in. Det passar inte in i den bild de fick som barn och som de bär med sig.
Ack ja, så kan de väl få tro!
Men det osmakliga är naturligtvis när de vinner poäng genom sin hånfullhet och applåderas för den.
Då blir de mer än uthärdligt tröttsamma!
Och är det inte stor brist på livsglädje och framtidstro som präglar sådana människor? Egentligen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar