Maktkamper finns i många olika sammanhang. Inom jobben, inom politiken och i privata sammanhang. Men maktkamper förlamar och tröttar. Människor som hela tiden ska bevaka sina positioner för att vara bäst, och som inte kan ge uppskattning och stöd till andra, får inte heller varken människor eller det sammanhang de befinner sig i att växa. Det läggs en bedövande och förlamande sordin över alltsammans.
Politiskt fostrades jag en gång för mycket länge sedan i socialdemokratiska kvinnoförbundet. Där peppade vi varandra och försökte lyfta de andra. Ja, i vart fall tills det var dags för nomineringar till listorna...
Men stämningen var positiv. Vi arbetade mot samma mål och för detta behövdes solidaritet, gemenskap och en strävan tillsammans.
Ack, så avlägsen den tiden verkar nu i detta maktkampsläge som har vuxit fram på olika håll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar