Jag tycker att vi ska öppna våra hjärtan för gamla som inte sköts ordentligt på äldreboendena för att det saknas personal.
Vi ska öppna våra hjärtan för handikappade som det inte längre finns pengar till fritidsaktiviteter för.
Vi ska öppna vår hjärtan för de hemlösa som har varit hemlösa i många år i vårt land!
Vi ska öppna våra hjärtan för gamla och fattiga som inte har råd att gå till tandläkaren eller hämta ut sina mediciner.
Men detta är säkert inte PK.
För dessa hjälpbehövande och utlämnade människor blir det inga insamlingsgalor.
tisdag 29 september 2015
Landets invånare måste också ha rättigheter!
Är det rimligt att ge körkort för integration gratis när många svenskar, som har betala skatt i många år, inte har råd att ta körkort?
Är det rimligt att papperslösa får gratis akut tandvård, när många gamla inte har råd att gå till tandläkaren?
Är det rimligt att man seglar förbi bostadskön när det finns människor som har stått i tio år i kö utan att få bostad?
Hur länge kan detta fortgå innan protesterna ljuder över landet?
måndag 28 september 2015
Dagens ros
Idag fick jag "Dagens ros" I BLT för min insändare om nedbantningar för äldre och handikappade "Människor utan talan drabbas". Glädjande!
fredag 25 september 2015
Lukrativt med flyktingbarn
Idag har vi på nyheterna fått veta att en familj som tar hand om ett ensamkommande flyktingbarn får 12000-18000 kronor per månad! Jämför detta med att pensionärer ibland får leva på 10 000 kronor i månaden.
Tänk vad det finns folk som tjänar massor på flyktingarna!
En familj, berättades det, hade sju (!!!) flyktingbarn. Räkna!
Tänk vad det finns folk som tjänar massor på flyktingarna!
En familj, berättades det, hade sju (!!!) flyktingbarn. Räkna!
Dålig stil och distanslöshet
Är det ett kvinnligt fenomen att vara distanslös och flirtig på nätet?
Jag undrar det ibland när jag ser hur kvinnor, troligen medelålders, skriver helt distanslösa saker som kan uppfattas som lite flirtiga till förmodligen helt okända män där.
Och vilken sorts kvinnor är det som gör detta? Är det människor som har svårt att ha/få relationer IRL? Som inte vet hur man uppträder i relationer eller hur man uppträder överhuvudtaget? Hur vet de vem de debatterar med när denne eller dessa är under signatur?
Ibland känner man ju folk. Då kan det ju vara en sorts kommentarer som den som de är riktade till uppfattar det verkliga innehållet i, men som andra kanske inte uppfattar.
Men när det är helt okända, som man spelar ut mot, måste man nog enbart se det som dålig stil!
Jag undrar det ibland när jag ser hur kvinnor, troligen medelålders, skriver helt distanslösa saker som kan uppfattas som lite flirtiga till förmodligen helt okända män där.
Och vilken sorts kvinnor är det som gör detta? Är det människor som har svårt att ha/få relationer IRL? Som inte vet hur man uppträder i relationer eller hur man uppträder överhuvudtaget? Hur vet de vem de debatterar med när denne eller dessa är under signatur?
Ibland känner man ju folk. Då kan det ju vara en sorts kommentarer som den som de är riktade till uppfattar det verkliga innehållet i, men som andra kanske inte uppfattar.
Men när det är helt okända, som man spelar ut mot, måste man nog enbart se det som dålig stil!
Stackarna och lagen
Det är verkligen bedrövligt att se hur människor i det här landet står fullständigt handfallna på vissa håll inför hur de ska tillämpa lagarna.
Jag undrar vad som hade hänt om studenter eller svenska hemlösa hade ockuperat en tomt någonstans eller tagit ett hus i besittning.
Då hade nog polisen ryckt ut med avhysning.
EU-medborgare har rätt att vistas tre månader i landet. Sedan måste de kunna visa att de kan försörja sig. Detta gäller alla EU-medborgare!
En del människor är det alltid mera synd om än andra. De är alltid förfördelade i vilka sammanhang de än befinner sig. Granskar man det som sker ser man ibland att de helt enkelt inte har velat följa de regler och lagar som finns. När de sedan inte får köra sitt eget race är det plötsligt gräsligt synd om dem! Det är som om de inbillar sig att de skulle ha någon sorts unik rätt att gå utanför lagen.
Är det kanske sådana människor som också försvarar andras rätt att vara olagliga?
Och så en kommentar till den där bloggen. En del kvinnor, som kommenterar där, verkar tro att det hela är någon sorts pardans.
Jag undrar om de IRL hade uppträtt som de gör där. Förmodligen inte, för detta hade nog tett sig väl löjligt!
Jag undrar vad som hade hänt om studenter eller svenska hemlösa hade ockuperat en tomt någonstans eller tagit ett hus i besittning.
Då hade nog polisen ryckt ut med avhysning.
EU-medborgare har rätt att vistas tre månader i landet. Sedan måste de kunna visa att de kan försörja sig. Detta gäller alla EU-medborgare!
En del människor är det alltid mera synd om än andra. De är alltid förfördelade i vilka sammanhang de än befinner sig. Granskar man det som sker ser man ibland att de helt enkelt inte har velat följa de regler och lagar som finns. När de sedan inte får köra sitt eget race är det plötsligt gräsligt synd om dem! Det är som om de inbillar sig att de skulle ha någon sorts unik rätt att gå utanför lagen.
Är det kanske sådana människor som också försvarar andras rätt att vara olagliga?
Och så en kommentar till den där bloggen. En del kvinnor, som kommenterar där, verkar tro att det hela är någon sorts pardans.
Jag undrar om de IRL hade uppträtt som de gör där. Förmodligen inte, för detta hade nog tett sig väl löjligt!
torsdag 24 september 2015
Nu är man ju fri och ledig utan förvärvsarbete...
Det finns dagar då jag tror att jag är förstörd för livet av förvärvsarbetet och den stress det ju innebar att arbeta heltid i 38 år som jag gjorde.
Fortfarande känner jag mig jagad, fastän jag egentligen inte har så mycket inbokat. Mycket att göra har jag! Det kostar på och kräver arbete att ha hus och trädgård som ensamstående.
När sista guidningen var avklarad för säsongen tänkte jag att nu kunde jag stressa av, men inte.
På samma sätt känner jag det ofta som om jag var tillfälligt ledig. Den där känslan av att vara rörlig och kunna göra vad jag vill med min tid vill inte infinna sig. Fast jag har ju katten förstås som begränsar mig.
För en stund sedan såg jag Landgång på TV. Ett bra program har jag upptäckt, även om jag inte är så förtjust i programledarens stil.
Men både förra veckan och idag var det intressant, tyckte jag.
Då tänkte jag på hur trevligt det skulle vara att bo i London ett tag. Det verkade så mysigt när de satt där på puben och sjöng allsång. Men i min ålder gör man inte en flytt ensam, inte gör jag heller utlandsresor ensam. Fast sådana kan man ju göra i föreningssammanhang. Jag borde kanske börja resa utomlands igen. Numera blir det bara resor till Stockholm och Skåne i mitt liv.
Mr X och jag har gjort kortare utflykter som till Kalmar och Öland. Det har varit trevligt.
Men ibland skulle jag behöva någon som tog tag i mig och flyttade på mig.
Undrar om någon skulle kunna tänka sig att flytta med en gammal tant till London ett tag?
Fortfarande känner jag mig jagad, fastän jag egentligen inte har så mycket inbokat. Mycket att göra har jag! Det kostar på och kräver arbete att ha hus och trädgård som ensamstående.
När sista guidningen var avklarad för säsongen tänkte jag att nu kunde jag stressa av, men inte.
På samma sätt känner jag det ofta som om jag var tillfälligt ledig. Den där känslan av att vara rörlig och kunna göra vad jag vill med min tid vill inte infinna sig. Fast jag har ju katten förstås som begränsar mig.
För en stund sedan såg jag Landgång på TV. Ett bra program har jag upptäckt, även om jag inte är så förtjust i programledarens stil.
Men både förra veckan och idag var det intressant, tyckte jag.
Då tänkte jag på hur trevligt det skulle vara att bo i London ett tag. Det verkade så mysigt när de satt där på puben och sjöng allsång. Men i min ålder gör man inte en flytt ensam, inte gör jag heller utlandsresor ensam. Fast sådana kan man ju göra i föreningssammanhang. Jag borde kanske börja resa utomlands igen. Numera blir det bara resor till Stockholm och Skåne i mitt liv.
Mr X och jag har gjort kortare utflykter som till Kalmar och Öland. Det har varit trevligt.
Kalmar slott.
Undrar om någon skulle kunna tänka sig att flytta med en gammal tant till London ett tag?
Det handlar om MIG
Visst är det så att våra sympatier och antipatier, våra förutfattade meningar, kan påverka det vi tycker om vad en människa säger eller skriver.
På den tiden när jag arbetade med att utbilda förtroendevalda inom S och LO hade vi inför valet övningar i tänkta situationer, där deltagarna fick fundera över sina fördomar.
Men att oftast i debatterna tro att det som folk skriver mot - eller för- ens egna åsikter handlar om deras relation till ens person ligger ändå liksom på ett annat plan.
Man kan ibland läsa hur någon tror att en annan debattör tycker om dem eller inte tycker om dem, som om det var den personliga relationen som var det viktigaste i det som anförs.
Så är det naturligtvis inte i allmänhet. Det handlar väl förhoppningsvis om Saken och inte om att ha en plattform att synas på. För det är väl inte för att sälja sin person som människor debatterar? Eller?
På den tiden när jag arbetade med att utbilda förtroendevalda inom S och LO hade vi inför valet övningar i tänkta situationer, där deltagarna fick fundera över sina fördomar.
Men att oftast i debatterna tro att det som folk skriver mot - eller för- ens egna åsikter handlar om deras relation till ens person ligger ändå liksom på ett annat plan.
Man kan ibland läsa hur någon tror att en annan debattör tycker om dem eller inte tycker om dem, som om det var den personliga relationen som var det viktigaste i det som anförs.
Så är det naturligtvis inte i allmänhet. Det handlar väl förhoppningsvis om Saken och inte om att ha en plattform att synas på. För det är väl inte för att sälja sin person som människor debatterar? Eller?
Idag i Blekingeposten
Idag är min insändare med kritik mot nedskärningarna i Blekinge som drabbar äldre och handikappade i Blekingeposten.
En tunn. tunn sårskorpa
Förr, under många år, mindes jag aldrig mina drömmar. Det gör jag numera i vart fall precis när jag har vaknat och en stund efteråt, ibland längre.
Jag tänker ofta att jag inte vill in i den där drömvärlden. Inte för att den är särskilt otäck, men den avslöjar någon sorts stress i de ständigt återkommande drömmarna att jag missar ett tåg eller annat fortskaffningsmedel. Jag blir inte färdig i tid, och så går tåget.
Och jag har ofta svårt att bli färdig i tid, men de här drömmarna säger mig att det är något mer än det där vardagliga. Något tåg har gått eller håller på att gå i mitt liv.
Ibland tror vi att de sår vi har fått har läkt. Vi är numera helade och läkta. Så händer något, som kan te sig nog så betydelselöst, och vips är det som om någon har rivit av en tunn, tunn sårskorpa och såret blöder ymnigt igen. Det som man trodde var läkt!
Jag tänker ofta att jag inte vill in i den där drömvärlden. Inte för att den är särskilt otäck, men den avslöjar någon sorts stress i de ständigt återkommande drömmarna att jag missar ett tåg eller annat fortskaffningsmedel. Jag blir inte färdig i tid, och så går tåget.
Och jag har ofta svårt att bli färdig i tid, men de här drömmarna säger mig att det är något mer än det där vardagliga. Något tåg har gått eller håller på att gå i mitt liv.
Ibland tror vi att de sår vi har fått har läkt. Vi är numera helade och läkta. Så händer något, som kan te sig nog så betydelselöst, och vips är det som om någon har rivit av en tunn, tunn sårskorpa och såret blöder ymnigt igen. Det som man trodde var läkt!
onsdag 23 september 2015
Hittar man Gud i tjatande och tjafsande?
Jag tar en liten paus i mitt målande. Om någon regelbunden läsare har missat det så håller jag på att måla mitt hus (och får höra hur duktig jag är)! Så det så! Men oftast är det så att jag jobbar en dag ganska intensivt, sedan får jag vila nästa för att orka med.
En målarfirma har tagit hand om gavlar, skorsten och annat som är för högt för mig. Men trots detta får jag ha en förlängning på borsten på tre meter och ibland stå på en liten stege för att nå upp till det översta som jag ska måla.
Resten var mer än jag trodde med dörrar, fönster och vitt runt fönsterna och husets väggar och hörn plus ett mycket stort förråd.
Sakta, men säkert. Det går framåt.
Jo, jag var inne och kikade, ja, jag orkade faktiskt inte läsa mer än några korta kommentarer på den där bloggen, där jag mötte Mr X för drygt fem år sedan. Hur orkar de? Och vad vill de åstadkomma? Kan man söka Gud i debatter, och den som har bäst argument vinner? Är det verkligen rekommendabelt att tro att man kommer till insikt genom att debattera? Det verkar ju vara det som en del vill.
Om jag skulle ha ett behov av ett sådant sökande skulle jag gå in i tystnad, läsa Stinissen och besinna mig, eller åka till ett kloster. Annars tror jag faktiskt inte att man finner någonting som kan stilla ens längtan efter det gudomliga. För detta finns garanterat inte i kraftmätningar mellan oss människor.
Hur var det med Elia? Gud fanns inte i stormen eller i jordskalvet eller i elden utan i ett stilla sus! (1 Kungaboken 19:11-13) Eller hur?
En målarfirma har tagit hand om gavlar, skorsten och annat som är för högt för mig. Men trots detta får jag ha en förlängning på borsten på tre meter och ibland stå på en liten stege för att nå upp till det översta som jag ska måla.
Resten var mer än jag trodde med dörrar, fönster och vitt runt fönsterna och husets väggar och hörn plus ett mycket stort förråd.
Sakta, men säkert. Det går framåt.
Jo, jag var inne och kikade, ja, jag orkade faktiskt inte läsa mer än några korta kommentarer på den där bloggen, där jag mötte Mr X för drygt fem år sedan. Hur orkar de? Och vad vill de åstadkomma? Kan man söka Gud i debatter, och den som har bäst argument vinner? Är det verkligen rekommendabelt att tro att man kommer till insikt genom att debattera? Det verkar ju vara det som en del vill.
Om jag skulle ha ett behov av ett sådant sökande skulle jag gå in i tystnad, läsa Stinissen och besinna mig, eller åka till ett kloster. Annars tror jag faktiskt inte att man finner någonting som kan stilla ens längtan efter det gudomliga. För detta finns garanterat inte i kraftmätningar mellan oss människor.
Hur var det med Elia? Gud fanns inte i stormen eller i jordskalvet eller i elden utan i ett stilla sus! (1 Kungaboken 19:11-13) Eller hur?
tisdag 22 september 2015
Förstörande maktkamper
Maktkamper finns i många olika sammanhang. Inom jobben, inom politiken och i privata sammanhang. Men maktkamper förlamar och tröttar. Människor som hela tiden ska bevaka sina positioner för att vara bäst, och som inte kan ge uppskattning och stöd till andra, får inte heller varken människor eller det sammanhang de befinner sig i att växa. Det läggs en bedövande och förlamande sordin över alltsammans.
Politiskt fostrades jag en gång för mycket länge sedan i socialdemokratiska kvinnoförbundet. Där peppade vi varandra och försökte lyfta de andra. Ja, i vart fall tills det var dags för nomineringar till listorna...
Men stämningen var positiv. Vi arbetade mot samma mål och för detta behövdes solidaritet, gemenskap och en strävan tillsammans.
Ack, så avlägsen den tiden verkar nu i detta maktkampsläge som har vuxit fram på olika håll.
Politiskt fostrades jag en gång för mycket länge sedan i socialdemokratiska kvinnoförbundet. Där peppade vi varandra och försökte lyfta de andra. Ja, i vart fall tills det var dags för nomineringar till listorna...
Men stämningen var positiv. Vi arbetade mot samma mål och för detta behövdes solidaritet, gemenskap och en strävan tillsammans.
Ack, så avlägsen den tiden verkar nu i detta maktkampsläge som har vuxit fram på olika håll.
måndag 21 september 2015
Insändaren i BLT också
Insändaren "Människor utan talan drabbas" finns nu även på BLT:s hemsida på nätet.
www.blt.se se Insändare långt ner på sidan.
www.blt.se se Insändare långt ner på sidan.
Insändare i Sydöstran idag
Idag har jag en insändare i Sydöstran om besparingarna som drabbar äldre och handikappade här i Blekinge.
Mitt rubrikförslag var "Människor utan talan drabbas". Går att läsa på www.sydostran.se se Insändare långt ner på sidan.
Mitt rubrikförslag var "Människor utan talan drabbas". Går att läsa på www.sydostran.se se Insändare långt ner på sidan.
söndag 20 september 2015
Kommer jag ha mardrömmar inatt?
Igår kväll var jag i Småland, i Rössmåla hos min svägerska och bror i deras fritidshus. Jag körde hem i rimlig tid, men huset ligger ganska ödsligt. Det finns bara ett annat hus en bit därifrån, och sedan är det skog och skog och skog och smala, slingriga, backiga vägar, ibland med några hus vid vägen. Och kolmörkt! Vid de senaste andra besöken har jag varit där på dagtid, och senast när jag körde hem i mörker var för flera år sedan. Då var det halt, och bilen gled av vägen och hamnade i ett dike. Där satt jag. Det var inte sent, men beckmörkt, mitt i skogen. Långt borta kunde jag se att det lyste i ett hus, men det var en bra bit från där jag satt.
Vad tacksam man är över en fungerande mobiltelefon i ett sådant läge! Varken jag eller bilen blev skadad, och min bror och hans svåger kom, när jag hade ringt till dem, så småningom och drog upp den från diket, och jag kunde fortsätta färden hem.
När jag körde där igår kväll, tänkte jag på den historien. En lite kuslig bilresa igår, tänkte att i natt får jag nog mardrömmar, och jag var glad när jag kom fram till Tingsryd, där det genast kändes mera civiliserat.
Nåväl, några mardrömmar blev det inte. Och kvällen var trevlig och förtäringen mycket god.
Vad tacksam man är över en fungerande mobiltelefon i ett sådant läge! Varken jag eller bilen blev skadad, och min bror och hans svåger kom, när jag hade ringt till dem, så småningom och drog upp den från diket, och jag kunde fortsätta färden hem.
När jag körde där igår kväll, tänkte jag på den historien. En lite kuslig bilresa igår, tänkte att i natt får jag nog mardrömmar, och jag var glad när jag kom fram till Tingsryd, där det genast kändes mera civiliserat.
Nåväl, några mardrömmar blev det inte. Och kvällen var trevlig och förtäringen mycket god.
lördag 19 september 2015
Egentligen tycker jag, men...
Situationen i Europa är naturligtvis absurd med dessa flyktingströmmar, som till synes helt plötsligt, bara väller in. Vad man har lite svårt att förstå är kanske att en del av dessa människor, som faktiskt inte har en chans att få asyl, riskerar så mycket för att komma till ett europeiskt land, där de sedan får avslag. Känner de inte till vilka regler som gäller? I princip tycker jag att man ska ha bättre gränskontroll. Det blir ju kaos om det bara väller in folk.
Men, och nu kommer det där menet. När jag ser hur man sätter upp stängsel och sprutar vatten och tårgas på människor, som kanske har gått i dagar och veckor, ofta med små barn, då mår jag illa. Hur kan man göra så?
I princip tycker jag inte att man ska ge till tiggarna som sitter utanför affärerna. Detta för att det säkert sanktionerar ett sjukt system. Och efter att ha kört iväg i vintras och köpt vantar till en kvinna, som jag brukade ge både pengar och mat, för att sedan se att hon inte hade vantarna på sig, och höra en annan kvinna undra var hon hade de vantar hon hade köpt, slutade jag att ge.
Detta beslut befästes när en man, som intensivt hade tiggt dagarna före, handlade som vanliga kunder i affären en dag och sedan gick ut och körde iväg i parkeringsplatsens elegantaste bil. Då fick jag liksom nog. Lurad vill väl ingen bli!
Tills idag, när det satt en handikappad, medelålders kvinna utanför vår affär. Då gav jag igen.
Det är så lätt att ha principer. Och ibland så svårt när dessa möter verkligheten. Eller hur?
Men, och nu kommer det där menet. När jag ser hur man sätter upp stängsel och sprutar vatten och tårgas på människor, som kanske har gått i dagar och veckor, ofta med små barn, då mår jag illa. Hur kan man göra så?
I princip tycker jag inte att man ska ge till tiggarna som sitter utanför affärerna. Detta för att det säkert sanktionerar ett sjukt system. Och efter att ha kört iväg i vintras och köpt vantar till en kvinna, som jag brukade ge både pengar och mat, för att sedan se att hon inte hade vantarna på sig, och höra en annan kvinna undra var hon hade de vantar hon hade köpt, slutade jag att ge.
Detta beslut befästes när en man, som intensivt hade tiggt dagarna före, handlade som vanliga kunder i affären en dag och sedan gick ut och körde iväg i parkeringsplatsens elegantaste bil. Då fick jag liksom nog. Lurad vill väl ingen bli!
Tills idag, när det satt en handikappad, medelålders kvinna utanför vår affär. Då gav jag igen.
Det är så lätt att ha principer. Och ibland så svårt när dessa möter verkligheten. Eller hur?
onsdag 16 september 2015
Katter har personal...
detta kan nog de flesta kattägare instämma i. I vart fall kan jag det. Jag känner mig anställd av en herre som bor i mitt hus sedan 15,5 år, då han som tvååring togs över av mig från min dotter, vars blivande sambo också hade två katter. Så deras respektiva mödrar tog hand om den ena. Nu hade jag väl i ärlighetens namn inte förstått hur gamla katter kan bli! Andra som vi har haft blev bara ca elva år.
Inte hade jag heller förstått att vissa katter inte vill vara ensamma. De gamla kunde jag lugnt lämna och åka iväg ett par dagar, de fick två kattlådor och torrfoder och rikligt med vatten. På den tiden fanns det inga lagar som förbjöd detta. Detta går absolut inte med den här. Han är mycket upprörd och arg om jag så bara kommer hem sent en dag. Så jag har slutat att övernatta om jag exempelvis är i Skåne på besök. Tala om att härska!
På morgonen uppfordras jag att servera mat om detta dröjer, (trots att det alltid står torrfoder framme) och skulle kattlådan inte vara tillräckligt ren, så hörs ilskna ljud från honom.
Han har aldrig legat i knäet, men väl på ryggen eller vid huvudet när jag sover. Döm därför om min förvåning när hans gamla matte, min dotter, var på besök i somras, och han direkt hoppade upp i hennes knä och lade sig!
Nu prövar han försiktigt hos mig också ibland.
I Stockholm lär han sig dumheter. I dotterns familj finns tre katter, men numera bara en hund (den stora gick bort förra hösten) och en sköldpadda. Hunden är mycket väluppfostrad, men av katterna lär han sig att man kan slicka på tallrikarna när det är färdigätet och att man kan gå över borden. Detta tillåts inte här. Men min katt försöker efter varje Stockholmsbesök. Och kan man inte slicka på tallrikarna när jag ser det, så kan man göra det om jag lämnar rummet några minuter.
Katter är ju inte lätta att fostra. De låter sig fostras exakt så mycket de själva vill. Men man kan lätt kommunicera med dem, tycker jag, och min gamle katt är ytterst social. Jag kommer att sakna honom om han dör före mig. I mitt hus är katten gammal, jag är gammal och bilen är gammal. Frågan är vem eller vad som rasar först!
Inte hade jag heller förstått att vissa katter inte vill vara ensamma. De gamla kunde jag lugnt lämna och åka iväg ett par dagar, de fick två kattlådor och torrfoder och rikligt med vatten. På den tiden fanns det inga lagar som förbjöd detta. Detta går absolut inte med den här. Han är mycket upprörd och arg om jag så bara kommer hem sent en dag. Så jag har slutat att övernatta om jag exempelvis är i Skåne på besök. Tala om att härska!
På morgonen uppfordras jag att servera mat om detta dröjer, (trots att det alltid står torrfoder framme) och skulle kattlådan inte vara tillräckligt ren, så hörs ilskna ljud från honom.
Han har aldrig legat i knäet, men väl på ryggen eller vid huvudet när jag sover. Döm därför om min förvåning när hans gamla matte, min dotter, var på besök i somras, och han direkt hoppade upp i hennes knä och lade sig!
Nu prövar han försiktigt hos mig också ibland.
I Stockholm lär han sig dumheter. I dotterns familj finns tre katter, men numera bara en hund (den stora gick bort förra hösten) och en sköldpadda. Hunden är mycket väluppfostrad, men av katterna lär han sig att man kan slicka på tallrikarna när det är färdigätet och att man kan gå över borden. Detta tillåts inte här. Men min katt försöker efter varje Stockholmsbesök. Och kan man inte slicka på tallrikarna när jag ser det, så kan man göra det om jag lämnar rummet några minuter.
Katter är ju inte lätta att fostra. De låter sig fostras exakt så mycket de själva vill. Men man kan lätt kommunicera med dem, tycker jag, och min gamle katt är ytterst social. Jag kommer att sakna honom om han dör före mig. I mitt hus är katten gammal, jag är gammal och bilen är gammal. Frågan är vem eller vad som rasar först!
Vad menar hon med att ta hit mig här? Här finns till och med en ny katt!
(på Stockholmsbesök)
Den enkla syndaförlåtelsen och broderier
Jag bestämde mig igår för att inte gå in i någon debatt på Bloggardag. Men nog är det märkligt att en person som D, som alltid pläderar för yttrandefriheten, går i taket när någon skriver eller säger något om honom själv!
Något drev mot mig fick han inte igång. Tvärtom av några kommentatorer. Någon tyckte att jag kunde brodera i stället, och det låter ju lugnt och tjusigt. Det gjorde jag förr. Kanske en idé?
Och så är det detta med nattvarden. Nej, jag tror inte att man får syndernas förlåtelse för att man tar nattvarden! Så enkelt är det nog inte! Det behövs nog mer! Jag tror inte heller att vinet - eller vad det är som de har - förvandlas till blod. Och jag tror absolut inte att man kan framkalla mysterier på befallning. Däremot tror jag på mysterier i andra fall.
Sådana kommer från Gud och inte från prästerna.Dessa kommer nog inte alltid från Gud nämligen!
Någon tyckte i en kommentar att världen brann och jag skrev om att jag målade mitt hus. Jo, det måste jag! Men är detta destruktivt? Det är väl snarare uppbyggligt till skillnad från det eviga harvandet på vissa bloggar!
Idag ska jag fortsätta att måla!
Slutligen är jag inte 75 år, som någon insinuerade, utan 72, men faktiskt rätt så rynkfri. Det kommer nog efter min far, för det var han också ända till sin död vid 85 års ålder. Det sitter i generna.
Och inte broderar jag alltså. Däremot guidar jag och målar alltså mitt hus och akvarell!
Ha en bra dag!
Något drev mot mig fick han inte igång. Tvärtom av några kommentatorer. Någon tyckte att jag kunde brodera i stället, och det låter ju lugnt och tjusigt. Det gjorde jag förr. Kanske en idé?
Och så är det detta med nattvarden. Nej, jag tror inte att man får syndernas förlåtelse för att man tar nattvarden! Så enkelt är det nog inte! Det behövs nog mer! Jag tror inte heller att vinet - eller vad det är som de har - förvandlas till blod. Och jag tror absolut inte att man kan framkalla mysterier på befallning. Däremot tror jag på mysterier i andra fall.
Sådana kommer från Gud och inte från prästerna.Dessa kommer nog inte alltid från Gud nämligen!
Någon tyckte i en kommentar att världen brann och jag skrev om att jag målade mitt hus. Jo, det måste jag! Men är detta destruktivt? Det är väl snarare uppbyggligt till skillnad från det eviga harvandet på vissa bloggar!
Idag ska jag fortsätta att måla!
Slutligen är jag inte 75 år, som någon insinuerade, utan 72, men faktiskt rätt så rynkfri. Det kommer nog efter min far, för det var han också ända till sin död vid 85 års ålder. Det sitter i generna.
Och inte broderar jag alltså. Däremot guidar jag och målar alltså mitt hus och akvarell!
Ha en bra dag!
tisdag 15 september 2015
Öppna slotten till asylboenden!
Visst är det tjusigt med ett engagerat kungahus!
Så nu får vi väl förvänta oss att de går från ord till handling och öppnar sina slott till asylboenden.
Och ger en massa pengar till flyktinghjälpen. För det har väl både de och de dubbelarvoderade före detta statsråden råd med.
De kan väl inte begära att pensionärer, arbetslösa och sjuka ska ta av pengar som knappast räcker till dem själva!
Nu är det rimligt att de visar att det de säger inte bara är tomma ord! Låt dem öppna sina hjärtan, sina plånböcker och sina slott!
Så att vi ser det!!!
Så nu får vi väl förvänta oss att de går från ord till handling och öppnar sina slott till asylboenden.
Och ger en massa pengar till flyktinghjälpen. För det har väl både de och de dubbelarvoderade före detta statsråden råd med.
De kan väl inte begära att pensionärer, arbetslösa och sjuka ska ta av pengar som knappast räcker till dem själva!
Nu är det rimligt att de visar att det de säger inte bara är tomma ord! Låt dem öppna sina hjärtan, sina plånböcker och sina slott!
Så att vi ser det!!!
Guidebloggen
Välkommen att läsa min guideblogg
http://lilaguide.blogspot.com
eller den gamla
www.metrobloggen.se/lilaguide
Otroligt smickrad!
Idag får jag nog känna mig smickrad! Det är minsann inte var dag man får ett helt inlägg på Bloggardag. Och han har tydligen också läst min blogg!
Det verkar nästan som om han hoppas att han ska bli anmäld till Domkapitlet, men den saken står nog andra för.
Vad skulle jag ha för intresse av det?
De är sant att jag läser bloggen hastigast. Min tid har jag inte till det priset att jag fördjupar mig i detta eviga tragglande där samma saker upprepas dag efter dag, vecka efter vecka, år efter år från vissa kommentatorer.
Jag har konstaterat att en del herrar (tror jag det är) nog är lite åldersanstrukna, det räcker för min del.
Dessutom tror Dag att man som rektor måste tro att man dricker blod i stället för vin i nattvarden! Det var ju också en konstig merit!
Allvarligt talat så är jag otroligt trött på dessa diskussioner inom Svenska kyrkan.
Det är tur att Gud finns trots kyrkan! För det är jag övertygad om.
Och visst är harangerna på den bloggen kräkmedel! Blir någon på gott humör av att läsa där?
Fast det är ju intressant vilka uppdämda gnällbehov som tycks finnas. Frustration?
Världen brinner och en del präster diskuterar om kvinnor är värdiga prästämbetet! Tjusigt, eller hur?
Det verkar nästan som om han hoppas att han ska bli anmäld till Domkapitlet, men den saken står nog andra för.
Vad skulle jag ha för intresse av det?
De är sant att jag läser bloggen hastigast. Min tid har jag inte till det priset att jag fördjupar mig i detta eviga tragglande där samma saker upprepas dag efter dag, vecka efter vecka, år efter år från vissa kommentatorer.
Jag har konstaterat att en del herrar (tror jag det är) nog är lite åldersanstrukna, det räcker för min del.
Dessutom tror Dag att man som rektor måste tro att man dricker blod i stället för vin i nattvarden! Det var ju också en konstig merit!
Allvarligt talat så är jag otroligt trött på dessa diskussioner inom Svenska kyrkan.
Det är tur att Gud finns trots kyrkan! För det är jag övertygad om.
Och visst är harangerna på den bloggen kräkmedel! Blir någon på gott humör av att läsa där?
Fast det är ju intressant vilka uppdämda gnällbehov som tycks finnas. Frustration?
Världen brinner och en del präster diskuterar om kvinnor är värdiga prästämbetet! Tjusigt, eller hur?
måndag 14 september 2015
Varför är man kvar och får stryk?
Det händer nog oss alla som debatterar att vi råkar illa ut och blir påhoppade. Själv drar jag mig gärna ur sådant, i vart fall efter ett tag.
Men ibland är jag förvånad över hur stryktåliga och envisa vissa debattörer är. Jag har sett några tidigare, sådana som var hackkycklingar på Bloggardag, dra därifrån.
Men varför envisas BOD?
Han kommer ju ändå aldrig att övertyga någon av dem som inte har hans uppfattningar eller hans syn på Svenska kyrkan.
Jag undrar om han gillar att stå i kulregnet.
Sedan är det ju klart att om han försvinner från det kommentarsfältet så blir det någon annan som blir hackkyckling. Den modellen har ju funnits i flera år.
Världen brinner. Barn dör och förlorar föräldrar och anhöriga. Människor går till fots från land till land för att hitta en fristad.
Och där på den bloggen diskuterar man vad ärkebiskopen har yttrat om yttrandefrihet!
Är det inte makalöst? Tala om att vara blind för världen!
Vad ska man kalla fenomenet? Pissborgerlighet?
Men ibland är jag förvånad över hur stryktåliga och envisa vissa debattörer är. Jag har sett några tidigare, sådana som var hackkycklingar på Bloggardag, dra därifrån.
Men varför envisas BOD?
Han kommer ju ändå aldrig att övertyga någon av dem som inte har hans uppfattningar eller hans syn på Svenska kyrkan.
Jag undrar om han gillar att stå i kulregnet.
Sedan är det ju klart att om han försvinner från det kommentarsfältet så blir det någon annan som blir hackkyckling. Den modellen har ju funnits i flera år.
Världen brinner. Barn dör och förlorar föräldrar och anhöriga. Människor går till fots från land till land för att hitta en fristad.
Och där på den bloggen diskuterar man vad ärkebiskopen har yttrat om yttrandefrihet!
Är det inte makalöst? Tala om att vara blind för världen!
Vad ska man kalla fenomenet? Pissborgerlighet?
söndag 13 september 2015
I klostermiljö
Idag har jag tittat på konst hos Blekingepärlorna och därför besökt ett område, där det har legat ett franciskanerkloster här i Blekinge. Klostret hette Sankta Clara men var en munkkloster. Namnet tog man därför att man där hade hittat en alabasterfigur som man tyckte liknade Klara av Assisi. Klostret lades ner vid reformationen, och idag finns bara en liten murrest kvar.
Rebeckalogen i Ronneby har namnet Sankta Clara efter detta kloster.
Rebeckalogen i Ronneby har namnet Sankta Clara efter detta kloster.
Här i närheten låg klostret,
lördag 12 september 2015
Att leva med en längtan hem
När jag körde genom stan idag, efter att ha besökt en företagsmässa, såg jag en ung familj, mannen, frun och ett litet barn i vagn.De var helt klart invandrare och frun hade sjal om huvudet.
Hur har de det här i ett främmande land? tänkte jag.
Då tänkte jag också på de år, då jag arbetade och också hade bostad på arbetsorten på annat håll i landet, men hade kvar mitt hus här i Blekinge. Jag hade tänkt flytta ner när jag blev pensionär, men nu blev det mycket tidigare, ja faktiskt nio år tidigare. Detta var jag nöjd med även om jag inte var så glad åt orsaken till den flytten.
Men under de nio år, när jag bara hade mitt hus som en andra bostad och hade huvudsaken av möblemanget med mig där jag jobbade, längtade jag ofta hem. Värst var det i höghusområdet i Flemingsberg, där jag bodde i två år, och speciellt var det en vår då det regnade och regnade. När jag tittade ut genom fönstret i köket mot den inglasade balkongen- utan att gå ut på den, för då såg jag längre bort- såg jag bara den vita väggen på höghuset mittemot. Den regniga våren verkade aldrig ta slut. Och jag tänkte på mina syrenbuskar i Blekinge som blommade utan att jag hade tillfälle att köra ner och se dem. Ofta kom tankarna på det som var "hemma", även om jag alltid har trivts bra i Stockholm.
Har de hitflyttade det på det sättet? Känner de längtan till sitt hemland när de går här på våra gator. Ett hemland i ruiner, kanske med många döda släktingar.
Men kommer de någonsin att känna sig hemma här?
Akvarell efter foto med utsikten från balkongen.
Hur har de det här i ett främmande land? tänkte jag.
Då tänkte jag också på de år, då jag arbetade och också hade bostad på arbetsorten på annat håll i landet, men hade kvar mitt hus här i Blekinge. Jag hade tänkt flytta ner när jag blev pensionär, men nu blev det mycket tidigare, ja faktiskt nio år tidigare. Detta var jag nöjd med även om jag inte var så glad åt orsaken till den flytten.
Men under de nio år, när jag bara hade mitt hus som en andra bostad och hade huvudsaken av möblemanget med mig där jag jobbade, längtade jag ofta hem. Värst var det i höghusområdet i Flemingsberg, där jag bodde i två år, och speciellt var det en vår då det regnade och regnade. När jag tittade ut genom fönstret i köket mot den inglasade balkongen- utan att gå ut på den, för då såg jag längre bort- såg jag bara den vita väggen på höghuset mittemot. Den regniga våren verkade aldrig ta slut. Och jag tänkte på mina syrenbuskar i Blekinge som blommade utan att jag hade tillfälle att köra ner och se dem. Ofta kom tankarna på det som var "hemma", även om jag alltid har trivts bra i Stockholm.
Har de hitflyttade det på det sättet? Känner de längtan till sitt hemland när de går här på våra gator. Ett hemland i ruiner, kanske med många döda släktingar.
Men kommer de någonsin att känna sig hemma här?
Akvarell efter foto med utsikten från balkongen.
Struntade i målningen igår
Jag håller alltså på att måla mitt hus. En målarfirma tog hand om det som är högt, resten gör jag. Men även i detta behöver jag ibland stå på en liten stege.
Igår var jag jättetrött och struntade i målningen och for iväg till Rössmåla, där min svägerska och bror har fritidshus.
Där åt vi räkmackor från Börjes i Tingsryd ute i solen och sedan drack vi kaffe inne framför min brors brasa.
Så idag känner jag mig piggare.
Igår var jag jättetrött och struntade i målningen och for iväg till Rössmåla, där min svägerska och bror har fritidshus.
Där åt vi räkmackor från Börjes i Tingsryd ute i solen och sedan drack vi kaffe inne framför min brors brasa.
Så idag känner jag mig piggare.
Det börjar arta sig med mitt hus på framsidan, men trappan är kvar.
Och trädgården!!!
Huset i Rössmåla som min svägerska och bror har.
Mackor från Börjes. Räkmackorna kostar 27 kronor!!!Och det är rikligt med räkor på dem.
torsdag 10 september 2015
Insändare idag
Idag har jag en insändare i Sydöstran
"Jämför inte aborter och äktenskap" som är ett svar på en pingstpastors inlägg om att man inte ska lagstifta bort samvetsfriheten.
Finns även på nätet
www.sydostran.se se Insändare långt ner på sidan
"Jämför inte aborter och äktenskap" som är ett svar på en pingstpastors inlägg om att man inte ska lagstifta bort samvetsfriheten.
Finns även på nätet
www.sydostran.se se Insändare långt ner på sidan
M,FP, KD stoppa Löfvens mobbning av SD!
Är det inte hög tid att de andra partiledarna, ja, i vart fall de borgerliga - de andra kan man väl inte räkna med!- stoppar den mobbning som Löfven ständigt utsätter Sverigedemokraterna för. Det är oförskämt mot SD:s väljare! Partiet är ju valt i demokratiska val!
Nu får ni andra partiledare visa att ni har bättre vett och är mera demokratiska än den f.d. fackpampen! Han som tror på alla människors lika värde!!!
Tror någon att något har vänt nu? Icke, det tror jag inte en sekund! SD är nog på ännu större frammarsch! Det ska bli spännande att se...
Man kan inte förvånas över att barn och ungdomar mobbar varandra när vi har en statsminister som är en så god mobbningsföreträdare.
Nu får ni andra partiledare visa att ni har bättre vett och är mera demokratiska än den f.d. fackpampen! Han som tror på alla människors lika värde!!!
Tror någon att något har vänt nu? Icke, det tror jag inte en sekund! SD är nog på ännu större frammarsch! Det ska bli spännande att se...
Man kan inte förvånas över att barn och ungdomar mobbar varandra när vi har en statsminister som är en så god mobbningsföreträdare.
onsdag 9 september 2015
Släng ut Löfven!
Borde det inte vara självklart att en budget kräver gränser. Man kan inte bara pytsa ut pengar hur som helst överallt om man ska få någon ordning på ett lands ekonomi.
Nu åker svenska politiker tåg i Kina för att förbereda höghastighetståg i Sverige. Men vi på landsbygden får nog vara glada om det går något tåg överhuvudtaget. Borde man inte ha pengarna till att rusta upp järnvägsnätet i stället?
Svenskarnas hjärtan har öppnats. Åtminstone för flyktingar. Vet de vilka som kommer? Tänk om någon av dem kommer att rösta på SD!
Hysterin är total efter bilden av den lille, döde pojken på stranden i Turkiet, som dog när pappan försökte ta familjen med sig till Europa för att han behövde laga sina tänder. (Uppgift i utländsk media) Familjen hade, också enligt uppgift, bott tre år i Turkiet.
Nu står man med välkomstplakat på stationerna, som i Stockholm. Borde man inte i stället se till att en del människor flyttade från stan så att det fanns plats? Idag tar det cirka tio år för att få en hyresrätt. Men det går kanske fortare i Täby, för där hade en flyktingfamilj fått en lägenhet häromdagen ganska så direkt, enligt media.Finns det inga ömmande fall i befolkningen som redan bor här och har betalat skatt i många år!? Får någon sådan familj bostad direkt utanför bostadskön?
I Danmark trotsar tydligen svenskar Dublinkonventionen, som säger att man ska söka asyl i första EU-land som man kommer till, och fraktar olagligt flyktingar över bron! Varför det? Tror de att Sverige är så mycket bättre?
Stefan Löfven värnar om alla människor, för han tror på allas lika värde. Sverigedemokrater dock undantagna. De har inte lika värde, och deras partiledare blir inte inbjuden till några överläggningar med de andra partiledarna.
Men borde inte dessa andra protestera mot denna flagranta brist på demokrati?
Det pytsas ut pengar på de konstigaste saker. Gratis tandvård och glasögon till unga människor oavsett hur rika de är!
Vem tänker på fattiga pensionärer?
De som demonstrerade för flyktingarna på Sergels torg häromdagen gillade tydligen inte de borgerliga företrädarna som deltog. Enligt uppgift hade Folkpartiets Birgitta Ohlssons mötts av buarop när hon försökte tala.
Ack ja, denna fantastiska mp-vänster! De som har tagit monopol på uttrycket Allas lika värde, och samtidigt är de ju de värsta mobbarna själva!!!
För övrigt tror jag att de flesta i Sverige tycker att statsministern borde syssla med tillståndet i landet i första hand. Men det är säkerligen roligare att prata om solidaritet och figurera i världspressen tillsammans med Angela Merkel!
Han måste naturligtvis bort! Helst före 2018!
Nu åker svenska politiker tåg i Kina för att förbereda höghastighetståg i Sverige. Men vi på landsbygden får nog vara glada om det går något tåg överhuvudtaget. Borde man inte ha pengarna till att rusta upp järnvägsnätet i stället?
Svenskarnas hjärtan har öppnats. Åtminstone för flyktingar. Vet de vilka som kommer? Tänk om någon av dem kommer att rösta på SD!
Hysterin är total efter bilden av den lille, döde pojken på stranden i Turkiet, som dog när pappan försökte ta familjen med sig till Europa för att han behövde laga sina tänder. (Uppgift i utländsk media) Familjen hade, också enligt uppgift, bott tre år i Turkiet.
Nu står man med välkomstplakat på stationerna, som i Stockholm. Borde man inte i stället se till att en del människor flyttade från stan så att det fanns plats? Idag tar det cirka tio år för att få en hyresrätt. Men det går kanske fortare i Täby, för där hade en flyktingfamilj fått en lägenhet häromdagen ganska så direkt, enligt media.Finns det inga ömmande fall i befolkningen som redan bor här och har betalat skatt i många år!? Får någon sådan familj bostad direkt utanför bostadskön?
I Danmark trotsar tydligen svenskar Dublinkonventionen, som säger att man ska söka asyl i första EU-land som man kommer till, och fraktar olagligt flyktingar över bron! Varför det? Tror de att Sverige är så mycket bättre?
Stefan Löfven värnar om alla människor, för han tror på allas lika värde. Sverigedemokrater dock undantagna. De har inte lika värde, och deras partiledare blir inte inbjuden till några överläggningar med de andra partiledarna.
Men borde inte dessa andra protestera mot denna flagranta brist på demokrati?
Det pytsas ut pengar på de konstigaste saker. Gratis tandvård och glasögon till unga människor oavsett hur rika de är!
Vem tänker på fattiga pensionärer?
De som demonstrerade för flyktingarna på Sergels torg häromdagen gillade tydligen inte de borgerliga företrädarna som deltog. Enligt uppgift hade Folkpartiets Birgitta Ohlssons mötts av buarop när hon försökte tala.
Ack ja, denna fantastiska mp-vänster! De som har tagit monopol på uttrycket Allas lika värde, och samtidigt är de ju de värsta mobbarna själva!!!
För övrigt tror jag att de flesta i Sverige tycker att statsministern borde syssla med tillståndet i landet i första hand. Men det är säkerligen roligare att prata om solidaritet och figurera i världspressen tillsammans med Angela Merkel!
Han måste naturligtvis bort! Helst före 2018!
tisdag 8 september 2015
Det finns mycket för gammalt folk
Idag har vi haft Spf-möte med genomgång av höstens studiecirklar och information om yoga och laserbehandlingar.
Jag tänker ibland på hur många aktiviteter som finns för oss som är äldre.
Nästa vecka börjar vi akvarellcirkeln igen! Det ser jag fram emot.
Idag åt vi räkmackor och drack kaffe med liten toscakaka.
Jag tänker ibland på hur många aktiviteter som finns för oss som är äldre.
Nästa vecka börjar vi akvarellcirkeln igen! Det ser jag fram emot.
Idag åt vi räkmackor och drack kaffe med liten toscakaka.
måndag 7 september 2015
Ännu träffas vi ibland
vi som är resterna av gruppen Ronnebyguiderna, som vi bildade 2010 efter vår guideutbildning. Alla guidar inte längre, men vi är fyra personer som då och då äter lunch tillsammans. Oftast sker det numera på restaurang med Dagens, men idag var vi hembjudna till Ewa på en mycket god lunch i hennes fina, nya lägenhet.
Jane Betts, tidigare kulturredaktör på BLT ägnar sig nu åt att skriva. Ibland guidar hon också. Just nu är en bok på gång, som jag är mycket nyfiken på.Den handlar om slöjd och hantverk här i Blekinge och har titeln "Hemmets slöjd. Ögats fröjd -Blekinge hemslöjd 130 år." Den ser jag fram emot att läsa.
För ett par år sedan gav hon ut en bok om emaljen i Ronneby
"Från bruksverk till konstverk i emaljens Ronneby." Jane har också skrivit om Hanö.
Mary är numera ordförande för Röda Korset i Ronneby och har därför lagt guidningen på is. Hon har nog att göra med sitt uppdrag.
Jane Betts, tidigare kulturredaktör på BLT ägnar sig nu åt att skriva. Ibland guidar hon också. Just nu är en bok på gång, som jag är mycket nyfiken på.Den handlar om slöjd och hantverk här i Blekinge och har titeln "Hemmets slöjd. Ögats fröjd -Blekinge hemslöjd 130 år." Den ser jag fram emot att läsa.
För ett par år sedan gav hon ut en bok om emaljen i Ronneby
"Från bruksverk till konstverk i emaljens Ronneby." Jane har också skrivit om Hanö.
Mary är numera ordförande för Röda Korset i Ronneby och har därför lagt guidningen på is. Hon har nog att göra med sitt uppdrag.
Stående till vänster värdinnan Ewa, till höger Mary och sittande Jane med lilla vovven.
Jag är fotografen.
Löfven har fel- det måste finnas gränser
Det låter så tjusigt med ett Europa utan murar, som Löfven säger.
Men hur är det med ansvaret? Tar han inte lite för mycket vatten över huvudet om han tror att vi kan ta emot alla dem som väller in?
Borde han inte i stället vara ansvarsfull och se till att inte allt blir ett enda gytter, som människor egentligen far fruktansvärt illa i. Man måste faktiskt inse sina egna begränsningar också och inte inbilla sig att man är en Kristus-figur som kan frälsa världen!
Men hur är det med ansvaret? Tar han inte lite för mycket vatten över huvudet om han tror att vi kan ta emot alla dem som väller in?
Borde han inte i stället vara ansvarsfull och se till att inte allt blir ett enda gytter, som människor egentligen far fruktansvärt illa i. Man måste faktiskt inse sina egna begränsningar också och inte inbilla sig att man är en Kristus-figur som kan frälsa världen!
Vårt behov av att känna
Vad är det som händer i dessa kollektiva känslostormar som då och då dyker upp?
En bild på en liten död pojke sätter massor av människor i rörelser. Har man inte förstått att sådana bilder förekommer varje dag, utan att de visas i tidningen? Varför blir plötsligt situationen så otroligt akut när kriget har pågått länge?
Någon mördas och folk driver i sorgetåg och lägger blommor och nallar och allt vad det nu är.
Och alla andra som har mördats då?
Finns det någon sorts uppdämt behov att få känna? Får man inte eller har man ingen möjlighet till känslor i sitt vardagsliv i övrigt? Varför denna totala hysteri inför vissa händelser?
Nu är Löfven fullt sysselsatt med flyktingarna i Europa. Han borde kanske också fundera lite över förhållandena i landet. På hemlösa svenskfödda som inte har en chans till bostad. På gamla som sitter sysslolösa och utan aktiviteter och personal. På studenter som inte får bostad på studieorten. På dem som inte får sin operation i tid.
Och inte minst på alla de tusentals asylsökanden som far så illa i det här landet, där man inte förstår att dra gränser för sin förmåga!
En bild på en liten död pojke sätter massor av människor i rörelser. Har man inte förstått att sådana bilder förekommer varje dag, utan att de visas i tidningen? Varför blir plötsligt situationen så otroligt akut när kriget har pågått länge?
Någon mördas och folk driver i sorgetåg och lägger blommor och nallar och allt vad det nu är.
Och alla andra som har mördats då?
Finns det någon sorts uppdämt behov att få känna? Får man inte eller har man ingen möjlighet till känslor i sitt vardagsliv i övrigt? Varför denna totala hysteri inför vissa händelser?
Nu är Löfven fullt sysselsatt med flyktingarna i Europa. Han borde kanske också fundera lite över förhållandena i landet. På hemlösa svenskfödda som inte har en chans till bostad. På gamla som sitter sysslolösa och utan aktiviteter och personal. På studenter som inte får bostad på studieorten. På dem som inte får sin operation i tid.
Och inte minst på alla de tusentals asylsökanden som far så illa i det här landet, där man inte förstår att dra gränser för sin förmåga!
söndag 6 september 2015
På tal om omen
När jag läser något om omen, kommer jag osökt att tänka på vad som hände i min lägenhet när jag var nyinflyttad i Oskarshamn och just hade börjat som rektor på folkhögskolan där.
Jag spikade upp tavlor. När jag bankade i spiken för ett krucifix, brast upphängningen av en tavla ovanför. Den hade ingen ram utan bara glas, och den föll ner på min hand och skar upp tre fingrar så att blodet forsade. Tala om omen!
Eftersom jag var nyinflyttad hade jag varken plåster eller gasbinda hemma, och det hade nog knappast räckt med sådant heller, utan jag fick offra en T-shirt, binda denna kring fingrarna och köra med handen högt iväg till sjukhuset, som bara låg några kvarter bort. Där blev jag sydd.
I slutet av vistelsen på skolan, när turbulensen var stor, tänkte jag på att jag borde gett akt på detta omen, och redan då gett mig av. Men så klok eller vidskeplig, eller hur man vill se det, var jag förvisso inte!
Jag spikade upp tavlor. När jag bankade i spiken för ett krucifix, brast upphängningen av en tavla ovanför. Den hade ingen ram utan bara glas, och den föll ner på min hand och skar upp tre fingrar så att blodet forsade. Tala om omen!
Eftersom jag var nyinflyttad hade jag varken plåster eller gasbinda hemma, och det hade nog knappast räckt med sådant heller, utan jag fick offra en T-shirt, binda denna kring fingrarna och köra med handen högt iväg till sjukhuset, som bara låg några kvarter bort. Där blev jag sydd.
I slutet av vistelsen på skolan, när turbulensen var stor, tänkte jag på att jag borde gett akt på detta omen, och redan då gett mig av. Men så klok eller vidskeplig, eller hur man vill se det, var jag förvisso inte!
Deras samveten förkastar andras rätt till trygghet i sin kärlek
Som rubriken säger är det ju faktiskt med de präster som har så "starka" samveten att de inte kan viga samkönade par. Deras samveten vill inte låta två människor av samma kön få den trygghet som ett äktenskap ger och vill inte ge dem Guds välsignelse.
Jag tänker osökt på apartheid. Det fanns ju många som ansåg att denna var helt okey.
Naturligtvis är det nu hög tid för Svenska kyrka att ta ställning till om man ska hålla på att falla till föga för dessa divors later. Så kan de inte jobba med kvinnor som är präster, för det tål inte heller deras samveten, och så kan de inte viga samkönade par. Ja, en del kan visst inte heller döpa barn för att deras föräldrars tro inte passar prästen!
- Ut med dem!
Vi behöver frisk och sund luft i Svenska kyrkan!
Det som sades på Kulturnyheterna häromdagen:"Vem bryr sig om några svartrockar idag!" borde gälla för Svenska kyrkans ledning också!
Jag tänker osökt på apartheid. Det fanns ju många som ansåg att denna var helt okey.
Naturligtvis är det nu hög tid för Svenska kyrka att ta ställning till om man ska hålla på att falla till föga för dessa divors later. Så kan de inte jobba med kvinnor som är präster, för det tål inte heller deras samveten, och så kan de inte viga samkönade par. Ja, en del kan visst inte heller döpa barn för att deras föräldrars tro inte passar prästen!
- Ut med dem!
Vi behöver frisk och sund luft i Svenska kyrkan!
Det som sades på Kulturnyheterna häromdagen:"Vem bryr sig om några svartrockar idag!" borde gälla för Svenska kyrkans ledning också!
fredag 4 september 2015
Så glömmer vi våra egna!
Naturligtvis är mängden av flyktingar fruktansvärt! Och ingen ska behöva dö på havet när de försöker rädda sitt liv. Alla blir generösa inför bilderna, och detta är helt rätt.
Men, det finns bilder vi inte ser. Bilder av gamla som sitter isolerade och vars dagverksamhet man bantar bort, för den har man inte längre råd med.
Dementa som får flytta från sitt boende för det ska läggas ner, och vars röster inte längre höjs.
Föräldrar som får köra flera mil för att hämta och lämna sina barn på dagis/förskola.
Vi ska inte glömma våra egna! Deras problem försvinner inte för att vi koncentrerar oss på flyktingfrågan. Även de är värda vårt stöd!
Men, det finns bilder vi inte ser. Bilder av gamla som sitter isolerade och vars dagverksamhet man bantar bort, för den har man inte längre råd med.
Dementa som får flytta från sitt boende för det ska läggas ner, och vars röster inte längre höjs.
Föräldrar som får köra flera mil för att hämta och lämna sina barn på dagis/förskola.
Vi ska inte glömma våra egna! Deras problem försvinner inte för att vi koncentrerar oss på flyktingfrågan. Även de är värda vårt stöd!
De är kanske rädda!
När jag är inne och slår en hastig blick på den blogg, där någon påstod att jag var ett inventarium för en tid sedan, (Goda skäl att sluta skriva där då!) funderar jag på varför man har denna hånfullhet mot människor som ju bara pläderar för alla människors rätt och väl. Vad är det som gör denna halva hysteri?
Jo, jag tror att de är rädda. De har klamrat sig fast vid tron att de ska kroppsligt återuppstå från de döda och på nytt möta sina avlidna släktingar. Det måste bli mycket svartsjuka i himlen med alla dessa omgiften hit och dit! De tror att deras synder blir förlåtna för att de dricker vin, som de inbillar sig har förvandlats till Kristi blod. Detta är nog deras trygghet i livet, deras sätt att våga leva helt enkelt.
Att se himmelriket och det eviga livet på ett annat sätt, som inte är fullt så konkret, faller dem inte in. Det passar inte in i den bild de fick som barn och som de bär med sig.
Ack ja, så kan de väl få tro!
Men det osmakliga är naturligtvis när de vinner poäng genom sin hånfullhet och applåderas för den.
Då blir de mer än uthärdligt tröttsamma!
Och är det inte stor brist på livsglädje och framtidstro som präglar sådana människor? Egentligen!
Jo, jag tror att de är rädda. De har klamrat sig fast vid tron att de ska kroppsligt återuppstå från de döda och på nytt möta sina avlidna släktingar. Det måste bli mycket svartsjuka i himlen med alla dessa omgiften hit och dit! De tror att deras synder blir förlåtna för att de dricker vin, som de inbillar sig har förvandlats till Kristi blod. Detta är nog deras trygghet i livet, deras sätt att våga leva helt enkelt.
Att se himmelriket och det eviga livet på ett annat sätt, som inte är fullt så konkret, faller dem inte in. Det passar inte in i den bild de fick som barn och som de bär med sig.
Ack ja, så kan de väl få tro!
Men det osmakliga är naturligtvis när de vinner poäng genom sin hånfullhet och applåderas för den.
Då blir de mer än uthärdligt tröttsamma!
Och är det inte stor brist på livsglädje och framtidstro som präglar sådana människor? Egentligen!
torsdag 3 september 2015
Vi måste jobba framåt!
Igår stängde jag TV:n. Jag struntar faktiskt i ensamkommande flyktingpojkar från Marocko! Och snyftande reportrar! Man skulle kunna säga att jag har fått mer än nog av den här samhällsutvecklingen.
Nyheterna dräller av skottlossningar, mord och rån. Vi informeras ständigt om bedrägerier och om hur vi ska akta oss för det ena och det andra. Bilderna från flyktingströmmarna väller in. Men vad kan jag göra? Skicka några hundralappar?
Detta att sitta och ta emot en massa information, där man är handlingsförlamad inför förloppet måste vara farligt för vår kollektiva hälsa!
Medan allt detta pågår läggs dag till dag och våra liv går mot sitt slut. De äldres med större säkerhet.
Kunde vi inte någon gång få lite livsluft och lite positiva nyheter, så att inte livet verkade helt omöjligt att handskas med?
Vi måste faktiskt jobba framåt och inte bara surfa runt i någon sorts destruktiv sörja, där ingen tycks kunna handskas med situationen.
Nyheterna dräller av skottlossningar, mord och rån. Vi informeras ständigt om bedrägerier och om hur vi ska akta oss för det ena och det andra. Bilderna från flyktingströmmarna väller in. Men vad kan jag göra? Skicka några hundralappar?
Detta att sitta och ta emot en massa information, där man är handlingsförlamad inför förloppet måste vara farligt för vår kollektiva hälsa!
Medan allt detta pågår läggs dag till dag och våra liv går mot sitt slut. De äldres med större säkerhet.
Kunde vi inte någon gång få lite livsluft och lite positiva nyheter, så att inte livet verkade helt omöjligt att handskas med?
Vi måste faktiskt jobba framåt och inte bara surfa runt i någon sorts destruktiv sörja, där ingen tycks kunna handskas med situationen.
onsdag 2 september 2015
"Vem bryr sig om gamla svartrockar idag?"
sade den som recenserade den nya filmen " Så ock på jorden" på Kulturnyheterna i SVT 1.
Och det är ju sant! I samhället i stort existerar inga svartrockar, och vet man att de finns förefaller de nog vara som urtidsödlor för de allra flesta.
Tänk när de själva har insett att deras lilla, lilla klan på intet sätt har något inflytande!
Och det är ju sant! I samhället i stort existerar inga svartrockar, och vet man att de finns förefaller de nog vara som urtidsödlor för de allra flesta.
Tänk när de själva har insett att deras lilla, lilla klan på intet sätt har något inflytande!
Framåt, bakåt eller i cirkel
Jag tror att vi alldeles för sällan sätter oss ner och funderar över våra liv. Hur lever jag? Är jag en människa med siktet inställt framåt, bakåt eller går jag i cirkel?
En del människor verkar inte komma loss. De ältar samma saker om och om igen. Det är som om de stod i tjära och inte kunde röra sig.
Men kan det vara något kul?
En del människor verkar inte komma loss. De ältar samma saker om och om igen. Det är som om de stod i tjära och inte kunde röra sig.
Men kan det vara något kul?
tisdag 1 september 2015
Koncentration på mitt hus
Nu är guidningarna över för säsongen för min del. I stället gäller det för mig nu att måla resten av mitt hus, det som är kvar sedan målare har målat allt som är högt.
Anledningen till att jag själv gör resten är inte bara ekonomisk, för jag gillar att måla. Det är också skönt att göra något fysiskt och få röra på sig. Jag förstår dem som hellre arbetar fysiskt än sitter framför en dator.
Förra året var bedrövligt när jag fick överlämna två guidningar till kolleger för att mitt ena ben hade slutat att fungera. I år har jag kunnat genomföra det som var beställt. Det känns som att vara med på banan igen. Skönt!
Anledningen till att jag själv gör resten är inte bara ekonomisk, för jag gillar att måla. Det är också skönt att göra något fysiskt och få röra på sig. Jag förstår dem som hellre arbetar fysiskt än sitter framför en dator.
Förra året var bedrövligt när jag fick överlämna två guidningar till kolleger för att mitt ena ben hade slutat att fungera. I år har jag kunnat genomföra det som var beställt. Det känns som att vara med på banan igen. Skönt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)