De marginaliserade väljarna

Vad är det Jan Björklund står och säger- ja Annie Lööf också!?
De ska se till att ytterlighetspartierna, det vill säga V o SD inte får något inflytande.
Är det inte något märkligt och absurt att demokratin fungerar på det sättet att ett litet parti på 5% och ett annat på 8% kan få säga så utan att någon reagerar? De tar sig ju makt över mycket större partier som V och SD och därmed nonchalerar de helt vad VÄLJARNA vill. Det verkar onekligen som om det är dessa båda som nu helt dikterar vilken riktning landets politik ska få. Vad är det då för mening med folkets val?
Ta ner dem från deras höga hästar! De har ju inte folk bakom sig, Björklund har ju knappt ens sitt eget kluvna parti. Vad får dem att inta dessa överdrivna positioner?
För en gångs skull tycker jag faktiskt synd om Löfven,som för att behålla makten måste ge avkall på partiets ideologi. Hur ska detta sluta?

Förvånad?

Att inte kommentera kan förstås uppfattas som att hennes inlägg inte ens är värda ett bemötande. Och nu har hon, som halva sitt liv har krävt att kvinnoprästmotståndare inte ska få vara präster fått ihop det  med en annan gammal surkärring, som är gift med en kvinnoprästmotståndare och själv tycker att kvinnor inte ka få vara präster, Men nu har de gamla kärringarna hittat ett gemensamt hatobjekt: En yngre kvinna, som kanske är på väg in i nedre medelåldern. Vad annat? 

Annie Lööf. Vem annars? Hon vägrar ju underordna sig Jimmie Åkesson. 

Denna del av ett inlägg handlar tydligen om min blogg, och det är LFL som skriver detta idag. Frånsett att jag aldrig har ansett att kvinnoprästmotståndare inte ska vara präster, så är ju detta knappast något tecken på respekt för oss omtalade. Eller hur?

För ett par minuter sedan läste jag så ett mejl från samma skribent, som tyckte att det var så sorgligt att jag inte hade ringt honom!!!

Tala om brist på verklighetsuppfattning!

Nog umgås man hellre med respektfyllda män, som inte kallar en för "en gammal kärring"! Eller vad tror ni, mina läsare?
Den enda följd den här sortens inlägg får blir ju, givetvis, att man totalt tappar intresset för personen bakom dem.

Närmar sig

Nu närmar sig årets sista utgivning av vår tidskrift Groblad.
Då ska drygt 90 ex. iväg, en del med infoblad för dem som inte har epost.
Och det är jag som ska göra det!
Men det är alltid spännande att läsa de nya Grobladen.
Bilden är på ett av de tidigare numren.

Låt oss få ett nyval!

Nu har det väl gått för långt! Eller hur? Vad sysslar denna Annie Lööf med? Lider hon av hybris?
Vi får verkligen hoppas att inte Stefan Löfven ger sig inför hennes kravlista. Han kan väl inte börja bedriva  borgerlig politik.
Detta är enbart löjligt!
Så ge oss ett nyval. Men blir det så finns det inte längre något borgerligt alternativ!

Blandad kompott

Blandad kompott är en liten diktbok, som har kommit ut i sin tredje upplaga. Författaren är medlemmen i Skrivarklubben i Blekinge Sven-Erik Olsson. Boken är intressant på många sätt, inte minst för att i den finns exempel på olika versformer:sonetter, haiku, tanka-dikter,sapfisk vers och blankvers.
Boken recenserades av Rizah Sheqiri i BLT den 21 november.
Sven-Erik Olsson är en gammal medlem i skrivarklubben. Det var han som en gång startade vår tidskrift Groblad. Han har gett ut flera böcker. I hans levnadsskildring "Lyckan kommer, lyckan går" kan man läsa om skrivarklubbens verksamhet förr. Sven-Eriks språkbehandling är utmärkt och böckerna är intressanta och lättlästa.

Vi missuppfattade Alliansen

Jag tror att de flesta som har röstat på den borgerliga Alliansen idag både är förvånade och irriterade, för nog trodde vi att vi röstade på ett borgerligt parti. Eller hur? Inte trodde vi att vi kunde rösta på S igen genom vår röst!
Nu hör ju jag till ett parti som ännu  vet var de står, men hur ställer sig medlemmarna i L till denna konstiga cirkus som helt klart verkar syfta till att ge Stefan Löfven makten igen? Borde de inte ha talat om i valrörelsen att detta var ett alternativ?
Det allvarliga är att genom det som händer nu kommer en borgerlig regering troligtvis vara otänkbar även i kommande val.

Inte för debatt

Mina inlägg här är tänkta för att jag ska framföra mina åsikter. De är inte ämnade för debatt.
Du som anser att allt jag tycker och gör är fel rekommenderas att skriva på din egen blogg! Jag har tröttnat på dina kommentarer.

En helg i sorg

En röst har tystnat och våra telefonsamtal har upphört efter en kontakt på 39 år. Nu har du varit på den andra sidan i tio dagar.
Sista födelsedagen, sista födelsedagsfirandet, bara jag som gäst dagen efter. Och sedan aldrig mer.

Väljarna styr till sist

Liberalerna håller möte. Jag var, som tidigare medlem i dåvarande FP,  med om ett möte med L, som jag aldrig glömmer. En duktig lokalpolitiker ströks från alla listor för att hon i en radiointervju hade sagt att hon kunde tänka sig att samarbeta med SD i frågor som var bra för kommunen. Det blev ett hallå utan like, och hon fick så småningom lämna partiet! Alltså var det ingen konkret fråga det gällde, utan bara ett scenario framöver, som man såg framför sig.Det är många år sedan nu.
Men så är det ju nu också. Björklund förmodar att SD ska ställa krav, men kraven är inte specifika, utan han bara förmodar att någonting ska komma, som han inte kan ställa upp på.
Det finns saker i kulturpolitiken som jag ställer mig mycket frågande inför när det gäller SD. Detta har märkts lokalt på många håll.Men jag tror att människor är konfunderade över detta gråa töcken av något som ska komma som de inte vet vad det är.
Det finns väl ingen möjlighet för SD att vinna gehör i riksdagen för beslut som de andra ställer sig emot! De är väl inte i majoritet.

Inte än, men man kan nog befara att de kommer att öka med det förhållningssätt som L och C har till dem. Är det detta som eftersträvas?
För till sist blir det ju ändå väljarna som väljer vilka partier som ska ha inflytande över landets politik. Där kommer nog inte L att stå starkt. Men de kommer att ha stor skuld i om det parti de motarbetar ökar. De flesta  väljare gillar nämligen inte deras beröringsskräck.
Och vilka i Alliansen gillar att man förstör alla möjligheter till en borgerlig regering både nu och framöver? Så lite verkar alltså Alliansen ha varit värd!

Vi väljare är värda bättre!

Jag tror inte att det finns någon väljare som inte är ordentligt trött på pajaseriet i regeringsfrågan.
 Så har Björklund lovat sina barn detta, och så har Annie Lööf sagt detta och detta i valrörelsen.
Björklund är givetvis ingen oerfaren politiker, men han verkar ha blivit cementerad. Och Annie Lööf bör kanske vänta med att lova en massa innan valresultatet är klart en annan gång. Om det blir fler gånger!
Det är en skymf mot väljarna att fjanta runt som de båda gör! Och en stor illojalitet mot Alliansen. Inser de vad som håller på att hända? Jo, alla möjligheter till en borgerlig regering försvinner, inte bara nu utan också troligtvis för framtiden.
Man borde kunna förvänta sig mycket större mognad hos personer som leder ett parti.
Fast är inte Björklunds dagar räknade nu? Bäst att han räddar sig över på en ministerpost hos S. Eller?

En löjlig sondering

Annie Lööf tyckte alltså inte ens att det var lönt att begära förlängd tid för en sondering för en regering. Men om hon hade lyssnat och respekterat vad andra sade redan från början, hade hon inte behövt fördröja regeringsbildningen med att slösa bort en vecka i ett omöjligt arbete. Helt klart har hon, som alla säger, målat in sig i ett hörn som hon inte kommer ur.
Men det blir troligen, som många av oss har trott hela tiden, en regering med S,MP,C och L. Är det inte detta de två så kallat liberala partierna egentligen räknat med från början? Nog verkar det som om deras Alliansspel just var ett spel.
Undrar vilka ministerposter som väntar Annie Lööf och Jan Björklund i en S-regering? Och då slipper ju Jan Björklund  ha ljugit för sina barn, som han har dragit in i regeringsfrågan genom att öppet tala om för svenska folket att han lovat barnen att han inte ska ta stöd av SD!
Nej, vi lär nog inte slippa Stefan Löfven. Det kommer de borgerliga Allianskollegerna att se till!
Och vad tänkte sig Annie Lööf med MP? Det hade väl inte blivit någon majoritet av den konstellationen.
Nej, de så kallat liberala partierna ska nog tänka på att inte ha partiledare som envist driver en fråga som omöjliggör allt politiskt arbete. För det politiska arbetet i Sverige handlar faktiskt inte i huvudsak om SD. Hur har de kunnat få några väljare att tro detta?

De har nog fel yrken!

Vad är en lämplig utbildning för en politiker? Jag funderar på detta. Självklart är en militär och en jurist inte några personer som i sin yrkesutövning har fått kompromissa och samarbeta. 
Nu har väl visserligen Annie Lööf knappast hunnit utöva sitt yrke efter sin examen, men hon har väl lärt sig under sin utbildning.

Nej, det borde nog vara humanister och beteendevetare som innehade partiledarposter så att de kunde se nyanser och ha insikter om människors beteenden. 
Som militär ser man nog alltför lätt fiender och även en jurist måste ju ha en sorts svart-vitt tänkande i rätt och fel.

Inbyggd kvinnonedvärdering

Jag försöker knyta ihop säcken över mitt liv. För varje person i mitt förflutna som dör, går jag snabbt igenom de anteckningar jag har om vad vi gjorde tillsammans. Och jag kan lugnt säga att de män som jag har lämnat har jag haft goda skäl, mycket goda skäl, att lämna. Jag ser det när jag går igenom hur kontakten var.
Det kusliga är att det på något sätt finns en kvinnonedvärdering i mycket.Häromdagen fick jag läsa att en man, som sett mig som yngre, hade sagt att jag var raffig då. Jo, men det var väl den offentliga uppenbarelsen, när jag höll kurser och konferenser välsminkad och med skyhöga klackar. Hemma var jag nog inte alltid "raffig".
Men var det kanske också så att vackra kvinnor lättare råkade ut för en dålig behandling. Jag har många gånger noterat detta när jag har hört vackra kändisar berätta om sina liv. Eller är det så att vi var så pass trygga i detta att det alltid har funnits nya män väntande på att träda in i våra liv att vi inte har brytt oss så mycket om lite skit. Vi kunde ju lugnt bara gå utan att bli ensamma för det.

Idag kan jag skratta åt de män som så gärna har velat ha kontakt, men inte har vågat att ha detta öppet, utan har snott in sig i alla möjliga konstiga anonyma figurer. Så löjligt och så fegt! Men kanske har de därigenom fått lite krydda i förtorkade liv, vad vet jag.
Naturligtvis kan detta dölja ganska tragiska livsöden med människor fastlåsta i konventioner och sociala mönster, som de inte vågar bryta. Men det inger knappast respekt. Det gör väl aldrig feghet, eller hur?
Det är ganska skönt att vara gammal på det sättet att många saker får andra proportioner och blir rätt så betydelselösa.

En absurd regeringssituation

Det skulle vara intressant att höra omgivande länders inställning till det svenska regeringskaoset kontinuerligt. Nu har vi i svensk tv bara fått sporadiska kommentarer, där man med förvåning ser på pajaseriet Man kan ju inte ha en politik i ett land som bara handlar om att utestänga politiker från Sveriges tredje ( i senaste mätningen andra) största parti. Bakom partierna står väljarna, och de flesta av oss är ju vid detta laget rejält trötta på mobbningen som pågår.
Givetvis är  partiledarna inte mogna sitt uppdrag! Och nog verkar det som om de bara är ute efter egna ministerposter.
Jan Björklund verkar nu ordentligt ifrågasatt inom sitt eget parti, men det är tyst från Centerns sida. 
Kan vi hoppas på ett nyval? Nog vore detta intressant! Eller hur?

Besvarad insändare

På www.blt.se ,  se Meny,   se Din åsikt,  finns ett svar från mig "Hur är en kristen" på en insändare av aktiva vänsterpartisten Judith Skörsemo, som inte ansåg att KD skulle kalla sig kristdemokrater längre. Hennes insändare finns också där, om man pekar på "Visa mer".
Jag tvekade lite om jag skulle svara, men gjorde det alltså och svaret kom in direkt, stort uppslaget.

Min artikel om att politiker inte ska styra kulturen har nu också varit i Blekinge Posten, som bara kommer ut en gång i veckan.

Vi vet aldrig...

när det är sista gången vi äter tillsammans.
Idag nåddes jag av beskedet att en av mina allra bästa väninnor har lämnat jordelivet. Den sista gången jag åt tillsammans med henne var på hennes födelsedag i maj. Det var bara hon och jag, men alltid lika elegant som hon brukade ha det.

Inget normalt beteende

Jag hittade just någon på facebook med samma tanke som jag själv har. Annie Lööfs uppträdande verkar inte "normalt"! Hon borde undersökas på något sjukhus, tyckte han som skrev detta.
Inte heller jag tror att beteendet kan betecknas som "normalt". Hon verkar ju leva i sin egen bubbla, helt döv för fakta och för vad omgivningen säger. Hur ska detta sluta?
Det är ganska farligt om någon med starkt avvikande beteende får makt, och det kan dröja innan man förstår vad som är på gång. Detta har historien gång på gång visat oss.

Något stämmer inte med Annie Lööf

Är L och C oförmögna att förstå konsekvenserna av valresultatet?Eller anser dessa små partier att de har någon sorts patent på att få fram sin vilja- i stället för väljarnas vilja?

Men det är något obehagligt i Annie Lööfs framtoning. Hon hör ju inte vad som sägs och ser inte de verkliga förhållandena, utan hon verkar helt blockerad i sina egna fantasier om hur saker borde vara.
Detta är inte fasthet. Detta är ett personlighetsdrag, som man troligen i andra sammanhang hade undersökt. Så här kan man givetvis inte fungera i en situation där man måste samarbeta och ge och ta. Jag skulle nog beteckna henne som helt olämplig som partiledare, men detta är ju Centerns sak. Men just nu påverkar hennes handlande i allra högsta grad mitt eget parti, KD.

C och L får väl se vad som blir nu!

Inte tror jag att C och L kommer att gå utan skador efter dagens omröstning. De flesta som har röstat på dem har ju trott att de har röstat på ett borgerligt parti. Deras dubbelspel får väl närmast betecknas som äckligt!
Vad vill de? De fantiserar en massa om vad SD vill, som de inte har en aning om, för de har inte  pratat med dem. Det är alltså helt lösa spekulationer.
Nog måste man tro att det är egna, egoistiska planer om ministerposter som ligger bakom. Eller?

Så klart ökar Centern!

Det är inte alls konstigt att Centern har ökat den senaste tiden. Folk älskar dem som hittar hatobjekt. Det är ungefär samma mekanism som de överdrivna känsloreaktionerna. Man dras med.

Men vad är det för fel på Centerns partiledare? Hon klagar på att det inte är en hel Alliansregering. Men hon tackade ju nej till det! Både C och L hade kunnat ingå i en sådan. Men hon är ju helt besatt av sitt hat mot SD.
Kanske borde hon gå i terapi? Hennes handlande verkar ju konstigt! Eller hur? Nu ska hon sondera och försöka få med sig ett parti som inte vill gå med i någon Alliansregering, och M vill inte ha dem, och de skulle dessutom inte få majoritet i riksdagen
Nej, här är nog en hund begraven. Antingen inbillar hon sig att hon ska bli statsminister, eller också lockar väl någon med en fet ministerpost i en S-ledd regering!

Och hur har en partiledare för ett borgerligt parti mage att lägga ner sin röst så att Stefan Löfven blev statsminister, och sedan deklarera att hon ska rösta nej till den statsminister hon har gått till val på! Makalöst!

Fast borde inte C plocka bort henne? Hon verkar ju helt förvirrad!
Men låt henne misslyckas! Det ska blir roligt att se!
Och är det någon som har gett SD inflytande, så är det väl hon!

Det överdrivna känsloengagemanget skrämmer mig!

Vad är det som händer ibland när någon drabbas av något? Plötsligt är det som om den eller de personerna blir som magneter som drar till sig drivor av känslor från människor som egentligen inte kan vara känslomässigt berörda på djupet. Är detta verkligen empati eller är det egna behov av känsloutlevelse som får en kanal att visa sig i?
Jag tänker ibland på en psykolog som höll en kurs, där jag var med som kursledare, som berättade att en  kvinnas man dog, men hon sörjde till synes inte. Kort därefter dog katten, och då var hon otröstlig. Han menade att det egentligen var sorgen efter mannen som kom fram i detta. Nåväl, den gången tänkte jag att jag inte var så säker på det... Men det ligger säkert mycket i detta att vissa känslor, som vi bär på, helt enkelt är för svåra och att vi därför hittar mindre "farliga" situationer för att leva ut våra känslor i.
Är det detta vi ser när drivor av människor visar oproportionerligt stöd och empati inför vilt främmande personer?
Jag minns också hur Dianas ena son en gång sade i en intervju att han blev så förundrad och tyckte att det var så konstigt att så många sörjde hans mor, som de inte alls kände, så mycket.
Därför ogillar jag stora begravningar. Jag vill bara se människor som står nära den avlidne där.

Men varför känner jag en sådan olust inför dessa känslodrev? Jo, för att jag tänker att på detta sätt kan också människor dras med i andra saker. Det är liknande fenomen som gjorde utvecklingen i Tyskland, och förföljelserna där,Man vädjar till människors känslor och som en skock som bara går i en riktning drivs de (vi?) med.

Dessutom blir detta enorma engagemang ojämlikt, för det finns alltid andra vars olycka eller död inte alls uppmärksammas.

Allvarliga personliga handikapp

Alla personlighetsdrag som vi människor bär på blir inte tydliga i alla situationer. Det kan vara så att först i en pressad situation visar sig karaktärsdrag som gör oss direkt olämpliga för den uppgift vi har eller ska komma att ha.
Är det inte något sådant vi ser just nu i regeringsspelet? På mig verkar inte Annie Lööfs och Jan Björklunds hållningar normala. Det kan ju inte vara normalt att gå fram med ett politiskt program, och när man är nära att komma till makten, då ska man backa för att ett annat parti utanför Alliansen kan rösta på detsamma. Envisheten och omedgörligheten i det här läget gör naturligtvis dessa båda partiledare direkt olämpliga som partiledare. Man får nog en känsla av att vad de driver är sin egen framtida (minister)post. Jag bara väntar på att de helt vänder och går över till det röd/gröna blocket.
Det kan verka som att Annie Lööf får fler röster just nu, men när konsekvenserna blir tydliga kommer nog den stjärnan att störtdyka! För politik är något mycket större än hur man förhåller sig till SD!

Insändare BLT

Idag finns min insändare om kulturbidragen  "Politiker ska inte styra kulturen!" i BLT.
Den går även att läsa på nätet www.blt.se   se Meny till höger och där Din Åsikt.

Tillbaka till rötterna

Vår far fick aldrig uppleva när jag gick till ett borgerligt parti från S. Han gillade inte Socialdemokraterna och ville stänga av TV:n när Erlander visade sig i rutan.
Idag ser jag nog mitt engagemang i S som en del av vänstervågen  i slutet av 1960-talet och under 1970- talet. Jag kom aldrig så långt som till Vänstern, dåvarande kommunisterna.
Det var kanske också en protest mot den borgerlighet som jag följde i spåren, men som jag samtidigt upplevde som en  aning kvävande i en kärnfamilj med strikta roller och en släkt på vår mors sida som var fast knutna till varandra. Det kändes syrefritt.

Jag tog förvisso ett stort steg med flytten till Blekinge, bort från det sammanhang där jag var. Och idag sitter jag, som gammal, långt ifrån det sammanhang där de andra i släkten finns.

Jag var just nere vid havet. Där finns badplatsen, campingen, bryggorna och skärgården. Detta är mitt andningshål när jag känner mig instängd i mitt hus Där låg en gång vår lilla båt (vi hade två båtar), som blev min båt efter skilsmässan. Den är såld sedan många år.
Idag ägnar jag stor tid till att försöka knyta ihop säcken med mitt hittillsvarande liv. Där finns många trådar, många flyttningar och många uppbrott, också från relationer.  Men de senaste 36 åren har jag haft mitt hus som en fast punkt i tillvaron. Det fanns där även när jag bodde i Stockholm och i Oskarshamn, då som ett fritidsboende.
Idag har jag kapitulerat inför den borgerlighet som jag växte upp i. Även om den fortfarande kan kännas förkvävande, så ger den trots detta en trygghet och stabilitet.

Insändare

På www.sydostran.se   långt ner på hemsidan, har jag en insändare vars rubrik blev
"Politiker hotar strypa Skrivarklubben"
Min rubrik var "Politiker ska inte styra kulturen"

Annie Lööf är en skam för borgerligheten

Centern måste bekänna färg. Vad vill de? De arbetar ju hårt för att vi ska få en socialdemokratisk regering, verkar det som.
Tror Annie Lööf att hon kan förändra väljarnas val genom att fjanta runt och säga sig tro att hon kan locka över Miljöpartiet till Alliansen, vilka har sagt att de inte tänker gå dit. Hon verkar ju sjukligt besatt av SD! Någon sorts fobi? För att inte säga att hon verkar helt blockerad i huvudet!

Det bästa för både Centern, borgerligheten och landet vore troligen att hon byttes ut mot en samarbetsvillig centerpartist som driver en borgerlig politik.

Eller låt oss få ett nyval! Då får nog Centern se på ett ras, misstänker jag.

Att orka bryta upp

Det finns människor som inte kommer loss. De går år efter år i samma, olidliga situation, som gör att de känner sig döda inombords, men modet att bryta upp sviker dem. Man vet vad man har, men inte vad man får, som bekant.
Och så finns det de som vågar.
Jag har också vågat, flera gånger i mitt liv. Vågat flytta från Skåne, vågat ta tjänster uppåt landet. Ibland har livet gungat till, för visst, många gånger är det vanliga, det som löper på, enklare. Men hur vore mitt liv om jag inte hade vågat? Jag hade inte vetat hur det var att bo på sjunde våningen i ett höghus, hur det var att stå som en packad sardin på pendeltåget på morgonen, hur det var att ha minst en timmes resväg till jobbet. Inte heller hade jag vetat hur det var att komma ny i en stad med totalt cementerade hierarkier.

Men så finns det en annan sorts uppbrott, nämligen de som orsakas av ett en ny kärlek gör det omöjligt att vara kvar i det gamla.
Detta kan ju hända när som helst i ens liv. När jag hör talas om 70-åringar som ger sig av känns det både upplyftande och skrämmande. Någon vågar Livet, och någon annan känner sig djupt sviken. Nog är det så, man både beundrar och föraktar dem som handlar så.
Själv skulle jag aldrig orka ge mig in i en ny relation på det sättet idag. Nu får det vara som det är. Allting har sin tid, och den tiden är förbi.

De sköt vår vita katt

Idag läste jag på facebook om en tamkatt som hade blivit infångad och skjuten av Länsstyrelsen, för de hade tagit fel på denne och en vildkatt, som de skulle fånga in.
Det fick mig att minnas att när jag var barn försvann vår vita katt. Senare visade det sig att de hade skjutit den på den stora gården en bit från vårt hus för att katten sprang efter deras honkatter. Den låg däruppe vid ett träd, hade någon berättat för vår mor. På den tiden kastrerade man inga katter. Vi hade trott att det var en honkatt och kallade den Rosa, en söt vit halvangora. Nu, som gammal, har jag undrat hur mycket sådant här skadar ett barn.
Tydligt minns jag också när vi var på besök i Ulriksdal där våra släktingar hade hyrt en sommarstuga. På värdshuset i närheten fanns en servitris som hade tagit hand om en skadad skatunge. Varför hon lät några småpojkar ta hand om fågeln under dagen, minns jag inte, men en man  påstod att fågeln hade försökt hacka på hans barn och sköt den. Jag minns än idag hur kvinnan på kvällen gick på vägen och ropade på sin fågel.
Jag tror att mötet med sådana grymheter sätter djupa spår.
När vi fick klagomål och hot om att de skulle avliva vår gravida katt när min dotter var liten, höll vi henne i band ute, men jag ringde också en lokaltidning som gjorde ett stort reportage om hur våldet trädde in i små barns liv. Jag var då ordförande i Hem- och skola föreningen här i byn. Det blev ett stort reportage med en bild på dottern med katten i famnen.
Kanske gjorde min egen barndoms katthistoria att jag reagerade extra starkt.

Glöm Alliansen- de är inte seriösa!

Tror Centerns och Liberalernas väljare att de har röstat på borgerliga partier? Se nu hur partiledarna avslöjar sig! Vad vill de? Vart är de på väg? Om Alliansens partier säger nej till den statsministerkandidat de själva har lanserat bara för att eventuellt SD också kan rösta på honom är de ju inte seriösa! Stefan Löfven kom bort med hjälp av Sverigedemokraterna och talmannen kom till.
Man vet ju inte om man ska skratta eller gråta, bara rekommendera dem att sluta prata om Alliansen! Vi väljare är ju grundlurade!
De gör oss till åtlöje i våra grannländer!

Som att lägga in backen

Plötsligt går det rasande snabbt att bli äldre, upplever jag. Sak efter sak tas dras ifrån livet. Jag har inte cyklat på ett par år. Jag har svårt att promenera. Undviker ibland sociala sammanhang för jag orkar inte vara social. Man ser sämre. Hur länge kan jag köra bil?

Och jag har noterat att jag tänker mera bakåt i livet än framåt.
Mina tre tonårskärlekar är borta sedan flera år. Den man jag i många år hade en relation  med i Stockholm dog 2013, fast då hade vi inte setts på nio år. Exfästmannen från 1989 är nyligen begravd.
Och han var nio år yngre än jag! De andra var inte speciellt gamla heller. Var de inte så starka i sina kroppar? Märkligt!
En av mina bästa väninnor,  som är 12 år äldre än jag, har flyttat till vårdboende och börjar gå in i dimman, ibland klar i huvudet, ibland förvirrad. 
Fler och fler får knän och höfter utbytta. Själv har jag svårt att gå.

Jag gnäller, tycker mina barn. Jo, visst, men ålderdomen känns påtaglig. Och jag undrar ibland om det är så klokt att bo kvar här långt från barnen och släkten.
Man måste ta hand om kroppen också, inte bara intellektet, sade någon till mig häromdagen.
Ja, det är kanske bäst att försöka göra det! Kanske skulle ett antal kilon lättare också göra livet lättare. Vem vet?

Till minne av...

mamma, pappa och alla andra släktingar och vänner. Väninnorna Maria, Ulla, Anna-Klara och Ulla, gamla kärlekar och nyare sådana.Ni  är så många därborta på den andra sidan nu! 
Frid över minnena av er!