För att tydliggöra vad jag menar i min kritik av Pride tycker jag att man kan göra experimentet att byta ut ordet homosexuell mot ordet tjockis. Tänk om folk rände runt på gatorna och skrek att de accepterade tjockisar! Eller svarta! Nog hade detta verkat helt absurt!
För samkönade par som idag har varit registrerade partners eller gifta i många år ter sig nog Pridefestivalerna en aning senkomna dessutom. Ska man börja kämpa för rättigheterna för människor som har varit gifta i många år! Absurt, eller hur?
1 kommentar:
Jag har följt Lisbeths bloggar, den nuvarande och den föregående, under flera år, och lärt känna Lisbeth som en modig kvinna, som tagit strid för homosexuellas rättigheter, redan när ALLA partier var motståndare och livrädda för blotta tanken på gifta homopar med adopterade barn.
Lisbeth är en av pionjärerna i kampen. Och angrips nu av barnrumpor, som njuter frukterna av andras arbete, utan att själva ha riskerat någoting. Vet hut, säger jag. Behandlar man äldremänniskor på det här sättet, som Ahlin och Sriwong gör? Här ser man följden av den totala normupplösningen.
Lisbeth har flyttat gränser, så att homosexuella som då befann sig utanför, nu befinner sig innanför. Och omfattas sv samma regler som alla andra. Det är tydligen det som upprör Pride-folket. Det ska inte finnas några andra normer än antinormnormen. Att kritisera Pride är den nya dödssynden. Det är skillnad mellan att flytta gränser och att sudda ut alla gränser. Var ska det sluta? Till slut finns kansske ingen norm, som förbjuder förföljelser mot dem som viker av?
Jan-Astrid (pseudonym)
Skicka en kommentar