Jag har tittat på de där avsnitten i serien "Gift vid första ögonkastet" som går på SVT just nu. De är intressanta, tycker jag. Kan man lära sig älska en person? Medverkandena gifter sig med någon som de inte alls känner, men som de har parats ihop med.
Några verkar klara av det, andra gör det inte.
Givetvis måste man i en ny relation ge plats för varandra i det liv man lever, men det är inte alltid så lätt. Var och en har ofta skaffat sig sitt eget liv och sina egna vanor.
Den gången jag skilde mig för så där en hundra år sedan gjorde jag det till frihet. Jag gifte mig tidigt och fick inte riktigt utveckla mitt eget liv, och sedan skulle jag samsas med en annan person.
Någonstans på vägen började jag tycka att jag hade förlorat mig själv och mina intressen. Och det hade jag nog.
Det gäller att handskas respektfyllt med andra människors tyckanden och tro. Gör man inte det försvinner själva fundamentet i relationen.
Precis som detta med lojaliteten. Förvisso har man som ensamstående kvinna sett massor av exempel på illojala män. Det är illa när någon är otrogen. Men det är också illa att öppet ta parti mot den man har en relation till. Att bygga upp murar och sätta sig själv på andra sidan muren. Sådant fungerar definitivt inte.
Efter många år som skild -men därför inte utan relationer- har jag idag väldigt svårt att ge avkall på saker i mitt eget liv. Men vänjer sig vid att ha space och vid att själv styra och ställa.
Och varför skulle man ge bort en sådan frihet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar