Behovet av det vackra och sköna

Kan programansvariga på SVT verkligen tycka att vi lider någon sorts brist på mord och våld i det verkliga samhällslivet? Någon anledning finns det väl till att utbudet av filmer och serier är så fulla av just den varan. Så fantasilöst! En sådan brist på bildning och kultur!

Några program kan man följa med en viss behållning. Nu åker Horace Engdahl i ett program på bildningsresa med yngre, kvinnlig serietecknare, som verkar djupt imponerad av det hon ser. (Jag har inte hennes namn) Men programmen är trevliga och intressanta, tycker jag.
Mer och mer känner jag att jag vill tillbaka till den humanistiska bildning som jag ju faktiskt har och lämna det där ständiga debatterandet, som jag har hållit på med i så många år. Fast idag fick jag iväg en insändare om träffpunkter för gamla, som de lägger ner i Blekinge. Skandalöst!

När jag läser tjafset på vissa bloggar, där samma människor upprepar samma saker om och om igen, blir jag bara så oändligt trött.  
Jag tror att jag ska börja repetera gammal, klassisk litteratur. Och läsa mina konsthistorier och lyssna på all musik som jag har här hemma. Och för mig är det faktiskt så att det är i konsten och litteraturen och i musiken, som vi hittar kärnan i livet. Men jag vill inte konsumera kultur! Den ska tas in med eftertanke och känsla.