När jag läser eller hör om terrorattacker och mord ber jag inte. Jag tänder inga ljus. Jag blir urförbannad och känner mig mordisk själv.
Tänker på mödrarna till dem som har dödats. Tänker på hur de ömt har tagit i det lilla barnet och vårdat och värnat detta. För att sedan en sjuk självmordsbombare ska ta sig rätten att kanske spränga deras älskade barn, som de har gett så mycket omsorg och kärlek, i bitar.
Med vilken otrolig fräckhet tar man andra människors liv i sina händer och förstör dem!
Ibland undrar jag om vi inte rent av befinner oss i helvetet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar