Det måste finnas gränser i ett samhälle. Utan gränser blir allt till en flytande sörja.
Jag blir ganska illa berörd av diskussionen om surrogatmödraskap. Det verkar som om barn är något som man skaffar sig, ett ting bland andra ting för att uppfylla sina egna behov.Det handlar inte bara om att kvinnors kroppar kan bli handelsvara, utan också om att barn blir något man eventuellt köper.
Gång på gång hör vi talas om hur adoptivbarn vid vuxen ålder intensivt letar efter sitt ursprung och - om möjligt- försöker komma i kontakt med sin biologiska mor eller sina biologiska föräldrar. De vill veta sitt ursprung.
Ett barn som har beställts för att ett par, som av olika skäl inte själva får barn, ska få detta blir till en vara.
Barn är en gåva, och livet blir inte alltid som man har planerat eller tänkt. Men det kan bli bra i alla fall.
Jag håller både med mitt partis linje och Vänstern i detta fall.
Att stödja surrogatmödraskap är inget jag gör. Det finns två individer involverade, som kan fara illa, dels den kvinna som ska föda barnet och dels det barn som måste få en förvirrad bild av sin tillkomst.
På något sätt tycker jag att man måste ta konsekvenserna av sina val. Och kanske foga sig i sitt öde. Man kan ofta inte få allt. Livet kan bli bra i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar