Jodå så småningom lästes också evangeliet och välsignelse över oss och så fick vi tillsammans läsa "Gud som haver barnen kär".
Att det var uppskattat hördes av de applåder som genljöd flera gånger under föreställningen, inte minst när den var slut!!!
Nej, jag gick inte innan föreställningen var slut, men jag hade god lust till det! Jag var ju inte ensam. Hade det varit en annan dag än julaftonen och om jag inte hade varit ensam hade jag definitivt lämnat denna teater, som kanske var mera anpassad för kyrkans barntimmar än för en gudstjänst, dit även vuxna kristna gick!
Men visst det ger alltid en viss känsla att vistas i Guds hus. Jag är där inte så ofta nu för tiden. Fast detta gav knappast mersmak.
2 kommentarer:
Det är alltid en balans mellan barnanpassat och tilltal för de vuxna.
Själv var jag faktiskt på ett julspel med kvalité. Barnbarnet gjorde stora ögon. Svärsonen bara prisade innehållet. Kyrkan var full. Många satt på golvet. En flickkör sjöng gudomligt vackert. 19 ungdomar från Kyrkans unga framförde berättelsen.
Det höll. Men jag vet ju att det kan bli patetiskt.
Här var ingen balans alls. Det var en berättelse för mycket små barn som satt längst fram och där några gick runt med dockor. Långsamt, detaljrikt och inte i närheten av något för vuxna. Och obs! Det var annonserat som julbön vid krubban! Betyder det att man berättar sagor för barn, som det föreföll.
Det var riktigt, riktigt dåligt.
Skicka en kommentar