Två olika världar i mitt liv

Man kan nog säga att jag lever i två världar vad gäller mina kontakter med människor. I skrivarklubben har vi konstnärerna, ofta är de dessutom detta i dubbel bemärkelse, vilket betyder att de både skriver och målar/ritar. Några är etablerade författare och/ eller journalister, andra rena amatörer. Alla är inte alltid så lätta att ha att göra med, för ibland lever de mera ett inre än ett yttre liv, och jag är formell när det gäller föreningar. Men här bland vänner vänder vi ut och in på oss själva. Jag tror inte att man riktigt når ut eller in i människors hjärtan om man inte gör det. Själv gillar jag Marcus Birro. Han är då verkligen privat och inte som det, i mitt tycke så fånigt, heter "personlig, men inte privat". Jag tycker att i skrivandet ska man vara privat!

Så har vi den andra sortens människor, som jag har kontakt med, nämligen politiker. Här är man så inpackad ibland att jag kan undra om det är levande människor. Man håller väldigt mycket på ett formellt plan. Ändå är det tydligen modernt bland vissa partiledare att prata om sitt privata liv, speciellt sin barndom. Hur många gånger har vi inte hört talas om Stefans Löfvens fosterhemsplacering eller Jan Björklunds "klassresa"? Vad gäller den senare undrar jag alltid om inte hans föräldrar känner sig lite nedvärderade som om deras jobb inte var fina nog för honom. Om de fortfarande lever.

Ja, visst är vi inne i våra roller. Vissa saker gillar jag speciellt med den konstnärliga delen i mitt liv. Jag kan lugnt klä mig i svart, för kulturfolk är klädda i svart, och det är den  färg jag trivs bäst i, även om jag lättar upp med lite färger under sommaren. 

Bilden är från Nässelfrossa 2016 utanför Martinsonrummet på biblioteket i Olofström, där vi från klubben framträdde med dikter och texter.