fredag 13 juli 2018

Det vi minns och det vi inte minns

1957 började jag göra anteckningar i min almanacka om jag under dagen hade gjort något speciellt. Detta har sedan fortsatt hela livet, men jag skriver inte alltid så tydligt, och framförallt minns jag idag ofta inte vad förkortningar eller signaturer på namn betyder. Mycket har fallit i glömska.
Vår tidskrift i Skrivarklubben kommer ut med fyra nummer per år, och som ordförande är jag en flitig skribent. 
De senaste dagarna har jag skrivit två historier från mitt förflutna, en om en av våra katter, som jag trodde att jag hade kastat ner genom sopnedkastet i en kasse, när hon inte kom fram på morgonen. Vår dotter och jag bodde då på sjunde våningen i Flemingsberg. (katten hade gömt sig i gästsängen) Den andra var om när vi blev påkörda av en annan båt när vi var ute och seglade. Barnen var då bara sex och två år gamla.
Men vad var märket på båten? Och hur var namnet? Här svek mig minnet. Men exmake visste naturligtvis. Han skrattade när jag berättade att jag skulle skriva om den historien och sade att det ville han läsa. Fast Groblad kommer nästa gång först i september.
Nu är jag inte så noga med märken. Fråga mig vad jag har för spis eller tvättmaskin och jag måste fundera.Men jag tycker att det var konstigt att jag inte kom ihåg detta om båten. Kan det ha varit för att jag alltid kände mig på spänn ute på havet?



Inga kommentarer: