Byt ut homosexuella mot tjockisar

För att tydliggöra vad jag menar i min kritik av Pride tycker jag att man kan göra experimentet att byta ut ordet homosexuell mot ordet tjockis. Tänk om folk rände runt på gatorna och skrek att de accepterade tjockisar! Eller svarta! Nog hade detta verkat helt absurt!
För samkönade par som idag har varit registrerade partners eller gifta i många år ter sig nog Pridefestivalerna en aning senkomna dessutom. Ska man börja kämpa för rättigheterna för människor som har varit gifta i många år! Absurt, eller hur?

I normlöshet kan vi lägga ner KD

Man måste faktiskt kunna se skillnad på olika politiska partier. Om vi inte kan skilja på Kristdemokraterna, Fi, Vänstern och Liberalerna har i vart fall Kristdemokraterna inget existensberättigande.
Som kristdemokrater kan  vi inte stå bakom det normlösa samhället. Vi ska inte heller ha någon sorts underavdelningar som drar åt ett helt annat håll än vad partiet står för. De kan ansluta sig till något parti på vänsterkanten, tycker jag.

Jag stod inte ut i gamla Folkpartiet. Deras liberala aborthållning fick mig att må illa. När sedan denna kombinerades med en skolpolitik som snarast verkade höra hemma på 1950-talet fick jag nog och gick över till KD, som då hade släppt lite på sitt motstånd mot homosexuella förhållanden.
Detta betyder inte att vi ska gå vidare och acceptera alla möjliga sexuella avarter i stil med vad Liberalerna, Fi och Vänstern gör.
Egentligen är det lite märkligt att Socialdemokraterna är osynliga i de här frågorna. Ja, frånsett Mona Sahlin förstås. Men är det inte så att S egentligen är ett ganska normbundet parti?
Jag vet inte vad de utflippade liberalerna vill åstadkomma med sin märkliga politik.
Någonting stämmer inte heller. Det är inte länge sedan Anna Ekström, liberal på väg att flytta från Blekinge, jagade ut en partikamrat med blåslampa och till och med fick henne utesluten ur L. Varför? Jo, partikamraten hade undrat vad asylmottagandet kostade. En ytterst berättigad fråga!
Nej, liberalerna är inte så liberala inbördes inte! Där är det verkligen lågvattenmärke på toleransen ibland! Men så har de ju inte heller så stort förtroende hos väljarna.

Hur man vill?

Nej, bästa liberaler och andra med falsk verklighetsuppfattning, så ser inte världen ut!
Man kan faktiskt inte klä sig och se ut hur man vill, och man får inte älska vem man vill. 
Att påstå något sådant får mig att tänka på min ungdoms rörelser av Flower Power, eller vad de hette, och på dem som åkte till Indien för att "älska fritt"! Ja, så spred sig ju också AIDS.

Givetvis kan man inte ha en normlöst samhälle. Normerna ger ju dessutom stadga och struktur. När allting flyter finns snart ingenting kvar, som jag skrev i min insändare som har väckt en sådan storm.
Jag tar som exempel på hur man inte kan klä sig att en manlig pilot inte kan komma i högklackat och iklädd klänning till jobbet.
Var kan man klä sig hur som helst? 
Och får man älska vem man vill? Får pedofiler älska små barn?

Att liberalerna och speciellt LUF försöker spränga alla gränser det vet vi. Ungdomsförbundet tycker ju att bror och syster ska få ha sex, man ska få ha sex med djur och till och med med döda.
Är det ett sådant samhälle vi vill ha?
De är ju inte kloka...

Liberala präster utan normer

Bland dem som opponerar sig mot mitt förslag att lägga ner Pridefestivalerna hör också liberala präster.
Hur mycket bidrar sådana till att folk lämnar Svenska kyrkan?
För är tiden verkligen mogen för präster med lösa förbindelser som de får barn i, och sedan lämnar de förhållandet och inleder ett nytt. Nej, jag tror inte att tiden är mogen för detta! De allra flesta människor vill nog faktiskt ha både moral och normer i synnerhet hos dem som ska vara modeller och förebilder för andra!
Och vi kristdemokrater borde ta kraftigt avstånd mot sådant här och inte jamsa med i bästa PK stil!

KD i gott liberalt sällskap?

Jo, nog blev det storm. Jag vaknade av att Radio Blekinge ringde och ville intervjua mig. För inte får man ha så kontroversiella åsikter som att man tycker att Pridefestivalen ska läggas ner eller att HBTQ med alla bokstäverna inte hör hemma i ett värdekonservativt parti. Då rasas det mot en. Mest från liberalt håll.
Vi kan ju se nu var vi inom Kristdemokraterna har hamnat! I det liberala lägret! Är det där vi hör hemma? Bland liberaler och vänster?

Läs "Lägg ner Pridefestivalerna"...

min insändare på www.sydostran.se    se Insändare långt ner på sidan.
Undrar hur reaktionen blir....

Helsida

Det är inte varje dag man får en helsida i tidningen! I Sydöstran idag.

Bild

På www.sydostran.se finns en intervju med mig som Skrivarklubben i Blekinges nya ordförande.
Bara Plus medlemmar kan läsa hela artikeln, men du kan se bilden.

Rätt att förstöra andra människors liv?

När jag läser eller hör om terrorattacker och mord ber jag inte. Jag tänder inga ljus. Jag blir urförbannad och känner mig mordisk själv.

Tänker på mödrarna till dem som har dödats. Tänker på hur de ömt har tagit i det lilla barnet och vårdat och värnat detta. För att sedan en sjuk självmordsbombare  ska ta sig rätten att kanske spränga deras älskade barn, som de har gett så mycket omsorg och kärlek, i bitar.
Med vilken otrolig fräckhet tar man andra människors liv i sina händer och förstör dem!
Ibland undrar jag om vi inte rent av befinner oss i helvetet!

Världen dryper av ondska

När kom den stora förändringen? undrar jag. När var det som världen blev genomsyrad av ondska? Är det tio år sedan? Är det fem år sedan?
Varje dag matas vi med historier om hur människor dödar och skadar varandra. Har de alltid gjort det? Har allt detta varit dolt för oss?

På 1970-talet trodde vi unga, kvinnliga socialister att om man gav goda förebilder, så blev barnen också goda. Vi läste Bamse för han var snäll!

Men ondskan är inte bara dödandet och det fysiska skadandet. Det finns en hånfullhet och överlägsenhet som är totalt destruktiv.
När kyrkliga ämbetsmän år efter år frossar i sådant, då blir man inte förvånad över att människor tycker att det kan vara med kyrkan. Man vill ha de goda förebilderna! Finns inte de där har kyrkan ingen relevans. Så klart! Så kan de kyrkligt anställda sitta där i ensamt majestät och känna sig rätt och överlägsna! Utan andra medlemmar!

Om "fel" kroppar och "könsbyten"

Nu har vi hört och sett den före detta Ronnarektorn beskriva hur hon, född pojke, kände sig som en flicka under sin uppväxt. Det som förundrar mig är hur man vet hur en flicka känner sig när man är en pojke. Hon upplevde sig som fel och hade till och med skickat brev till Gud om att han skulle rätta till misstaget.
Det gjorde hon själv så småningom, men blev då samtidigt, på den tiden, tvungen att sterilisera sig. Det tyckte hon var hemskt, för tydligen hade hon velat ha kvar sin manliga förmåga att göra barn.
Därefter har hon slutfört könsbytet. Men i själva verket KAN man ju inte byta kön. En man kan inte bli en kvinna, och en kvinna kan inte bli en man. Detta är ju sanningen. Vad de blir vet jag inte riktigt, men inte är det riktiga män och kvinnor! 
Det där snacket om att vara i fel kropp är lite farligt för ungdomar att höra. Den ene efter den andre dyker ju upp och förklarar att de är i en sådan. Man ska inte sätta griller i huvudet på barn!
Om jag hade haft barn hos en rektor som framträdde på det viset med att bedyra att hon hade varit född i fel kropp, då hade jag tagit mina barn ifrån den skolan. Man kan ju faktiskt väcka konstiga idéer hos lättpåverkade ungdomar.
Jag försöker föreställa mig vad som hade hänt om jag hade kommit till mina föräldrar när jag var barn och påstått att jag var född i fel kropp! Då hade de säkert tagit mig direkt till en psykiatriker. Och själv måste jag erkänna att jag inte tror på detta med rätt eller fel kroppar. På mig verkar det snarast vara en sorts tvångstankar.
Borde man dessutom inte vara tacksam över den kropp Gud har gett en!?

Sämre igen

Nästa år- om jag lever- ska jag vaccinera mig mot influensa! Usch så dålig jag är! Idag mycket sämre än igår med svår hosta och pip i luftrören.

I mellanläge

Idag känner jag mig verkligen i ett mellanläge. Jag är inte frisk, men inte heller våldsamt sjuk. Däremot är jag oändligt trött.
Men nu börjar det bli rejält tråkigt att sitta här ensam och ha pest, för jag kan ju inte ta hit någon med risk för att smitta ner dem.
Lyckades ta mig till affären och fick lämnat Lottot och köpt kattmat, tulpaner och en stor, färdig räkmacka. Sedan stängde jag in katten medan jag åt den, för annars hänger han över mig hela tiden.
Orkade inte äta upp hela, och tog fram en liten rest senare. Katten bevakade mig på fönsterbrädan bakom min stol. Då gav jag upp! Han fick slicka tallriken- på bordet! Nu är det kört!

Men jag ligger i min säng- om än- nästan- ensam!

Jag är sjuk igen. Den här gången i klar influensa. Jag har varit ordentligt dålig, och idag nyser jag hela tiden och näsan rinner.
Påsken blir inte som det var tänkt. Mr får stanna hemma hos sig för att inte bli smittad. Jag är definitivt inget angenämt sällskap heller.

Men när jag är sjuk tänker jag... Här ligger jag i min varma sköna säng i sällskap med katten, som intar den andra sängen. Jag har telefonen inom räckhåll, och kan nå folk som också ringer till mig. I frysen och kylen finns mat.
Tänk om jag hade varit på flykt! Tänk om jag just nu hade vandrat utan att ha någonstans att bo över natten, utan att veta om jag kommer över en gräns till Europa. Hur hade det då varit? Kan vi föreställa oss hur det är? För visst måste även människor på flykt- kanske i synnerhet de på flykt- bli sjuka på vägen. Fruktansvärt!

Lite påskpynt

Det blir mycket med det jordiska ibland. I torsdags eftermiddag årsmöte med KD Seniorförening i Blekinge, där jag blev omvald som ordförande och tackad med blommor och presentkort. Detta var oväntat och mycket glädjande! Jag har annars funderat över hur illa folk behandlar sina ordföranden på årsmötena. Ofta får de inte ens ett tack.
Efter mötet bjöd vi på landgång och kaffe med en utsökt morotskaka som de gör på Alfreds Café i Bräkne-Hoby. Det var en trevlig stund.
Lika trevligt var inte partidistriktsårsmötet igår, där valberedningen inte var överens om ordförandeposten, men majoriteten, det vill säga två av tre, gav sitt förslag. Men det är jobbigt när det blir slutna omröstningar, och mötet tog inklusive föredrag, fika, lotterier och frågestund till medverkande Tuve Skånberg fem (!) timmar!

I fredags hade jag en reporter och en fotograf här hemma från Sydöstran som intervjuade mig som ny ordförande för Skrivarklubben. Det känns som fullt ös hela tiden just nu.
Men nu har jag i vart fall fått ner lite påskliljor i krukor, både inne och ute. Påsken är ju i antågande...

Skånska slott

Idag har vi läst om Bäckaskogs slott och om Hovdala i vår studiecirkel om Skånska slott. Till dem  ska vi också göra en utflykt.

Utmanad som distriktsordförande

"Idag röd, i morgon död" är ju ett välkänt talesätt.
Blir det så med distriktsordförande i KD Ann-Louise Trulsson nu? Missnöjet pyr inom KD- distriktet, och hon utmanas av förre kommunalrådet i Karlskrona Tommy Olsson. Själv tror hon nog att hon har större stöd än hon har, kan man misstänka.
Ja, vi får väl se hur det går...
www.sydostran.se

Att bygga relationer

Jag har tittat på de där avsnitten i serien "Gift vid första ögonkastet" som går på SVT just nu. De är intressanta, tycker jag. Kan man lära sig älska en person? Medverkandena gifter sig med någon som de inte alls känner, men som de har parats ihop med.
Några verkar klara av det, andra gör det inte. 
Givetvis måste man i en ny relation ge plats för varandra i det liv man lever, men det är inte alltid så lätt. Var och en har ofta skaffat sig sitt eget liv och sina egna vanor.
Den gången jag skilde mig för så där en hundra år sedan gjorde jag det till frihet. Jag gifte mig tidigt och fick inte riktigt utveckla mitt eget liv, och sedan skulle jag samsas med en annan person.
Någonstans på vägen började jag tycka att jag hade förlorat mig själv och mina intressen. Och det hade jag nog. 

Det gäller att handskas respektfyllt med andra människors tyckanden och tro. Gör man inte det försvinner själva fundamentet i relationen. 
Precis som detta med lojaliteten. Förvisso har man som ensamstående kvinna sett massor av exempel på illojala män. Det är illa när någon är otrogen. Men det är också illa att öppet ta parti mot den man har en relation till. Att bygga upp murar och sätta sig själv på andra sidan muren. Sådant fungerar definitivt inte.

Efter många år som skild -men därför inte utan relationer- har jag idag väldigt svårt att ge avkall på saker i mitt eget liv. Men vänjer sig vid att ha space och vid att själv styra och ställa.

Och varför skulle man ge bort en sådan frihet?

På biblioteket

Idag har vi, som ett led i det så kallade Berättarkraft, haft uppläsning av texter och dikter på Karlshamns bibliotek.
Vi var sex personer från Skrivarklubben och några åhörare plus en av lokaltidningarna. Det senare var jag lite imponerad av, för det brukar inte vara så lätt att få ut dem på en helg.

Snödroppar

Igår var jag i Rössmåla utanför Tingsryd hos min bror och svägerska i deras fritidshus. Där låg det lite snöbollar vid vägkanterna, men på gräsmattan blommade snödropparna.
Här sitter jag i deras kök och tittar på dem.

Bilden med solrosor bakom mig har jag målat.

.

Det nya livet

Kl. 13.20 idag började mitt nya liv med en halvtimmes stavpromenad varje dag. Det behövs! Solen skiner, och det känns att våren är här nu. De här fina fälten finns en minut från mitt hus.

Den hemska skolgymnastiken

Skolgymnastiken har inte gett mig ett enda bra minne. Och då var jag inte ens tjock, utan tvärtom var jag smal under den största delen av min skoltid.
De allra första skolåren fanns det ingen gympasal, utan jag tror att vi gymnastiserade i en källare. Sedan kom jag till en skola, där det ännu inte hade byggts någon, men den byggdes visst senare under min tid, men jag måste ha förträngt alla hemska minnen.
Inte heller minns jag något från min realskoletid eller de två första åren i gymnasiet. Jag var nog med på gympan det tredje gymnasieåret, men det fjärde blev jag befriad. Det var nämligen så lyckligt att skolöverläkaren var vår husläkare, och han skrev ett intyg med kommentaren att han inte heller tyckte om gymnastiken i skolan. Jag anser nog att detta var befogat, för jag mådde väldigt dåligt av den iskalla gympasalen, där vi skulle ligga på det kalla golvet och springa på det.
Och vad var det för gymnastik? Att hoppa över bockar, hänga i ribbstolar, gå på en bom, stå på händer och huvud. Det var ju ganska lite ren motion. Inte hade jag speciellt bra bollsinne heller. Men jag minns aldrig att jag bekymrade mig över att jag alltid blev vald bland de allra sista till lagen. Jag var glad om jag blev vald näst sist. Skolidrotten var inget som jag såg som särskilt ärofyllt, och helst skulle jag ha sluppit vara med i något lag.
Inte tror jag heller att jag någonsin duschade, men jag svettas inte mycket, och ansträngde mig ju inte speciellt, så det var ju onödigt, tyckte jag. Dessutom stank omklädningsrummen av svett och gamla gymnastikskor, så jag ville ut därifrån så fort som möjligt.

Om skolan gjorde något, så var det att den tog bort all lust för motion och sport för mig.
När jag sedan konstaterade att våra elever på högstadiet skolkade från idrottsdagarna förstod jag dem väl. Varför skulle dessa alltid vara så ansträngande att många inte ville vara med?

Det var först när jag gjorde min lärarpraktik till folkhögskollärare på Marieborgs folkhögskola, som jag blev intresserad av motion. Där hade lärare och elever gemensam motionstid, och så fick man motionera hur man ville, simma eller promenera eller på annat sätt. Då började jag motionera regelbundet, men då var jag 33 år gammal! Jag brukade gå till simhallen och simma.

Just nu är det lite dåligt med motionen. Får väl börja i morgon igen att röra mig regelbundet.

Men båda mina barn supertränar! Ibland faller äpplet långt från trädet!

Insändare Sydöstran

På www.sydostran.se   se Insändare finns min insändare
"Skäms politiker som isolerar våra äldre".
Den finns även i något kortad version på BLT:s hemsida.

Behovet av det vackra och sköna

Kan programansvariga på SVT verkligen tycka att vi lider någon sorts brist på mord och våld i det verkliga samhällslivet? Någon anledning finns det väl till att utbudet av filmer och serier är så fulla av just den varan. Så fantasilöst! En sådan brist på bildning och kultur!

Några program kan man följa med en viss behållning. Nu åker Horace Engdahl i ett program på bildningsresa med yngre, kvinnlig serietecknare, som verkar djupt imponerad av det hon ser. (Jag har inte hennes namn) Men programmen är trevliga och intressanta, tycker jag.
Mer och mer känner jag att jag vill tillbaka till den humanistiska bildning som jag ju faktiskt har och lämna det där ständiga debatterandet, som jag har hållit på med i så många år. Fast idag fick jag iväg en insändare om träffpunkter för gamla, som de lägger ner i Blekinge. Skandalöst!

När jag läser tjafset på vissa bloggar, där samma människor upprepar samma saker om och om igen, blir jag bara så oändligt trött.  
Jag tror att jag ska börja repetera gammal, klassisk litteratur. Och läsa mina konsthistorier och lyssna på all musik som jag har här hemma. Och för mig är det faktiskt så att det är i konsten och litteraturen och i musiken, som vi hittar kärnan i livet. Men jag vill inte konsumera kultur! Den ska tas in med eftertanke och känsla.

Spökar det på facebook?

Nu börjar jag tycka att detta är mycket konstigt!
En gammal (ja,inte gammal, men en gammal väninna), nära väninna till mig dog förra året. Hon var ingen facebook-människa men fanns med och hade åtta vänner. Det hände att hon gav ett "gilla", men för det mesta var hon inte inne på facebook. Hennes facebook finns kvar, och det sista inlägget är från mig med en bild på de blommor jag hade tänkt lägga på hennes kista. Men jag kunde inte åka på begravningen i Skåne.

För en tid sedan visades på facebook att hon var inne. Efter någon dag försvann sådana visningar, men idag är hon tillbaka.

Det finns ingen anledning att tro att någon annan använder hennes facebook. Den verkar vara helt bortkopplad, liksom hennes mans. Och hennes andra anhöriga har egna.
Spökar det på facebook?

Har du varit med om något liknande?

Tänk om inget fungerade!

Det började med stopp i vasken i köket. Sådant har jag fixat många gånger, men den här gången var det besvärligt. Ingenting verkade hjälpa. Igår blev det stopp i brunnen vid tvättmaskinen och vattnet rann ut över golvet.
Jag rensade brunnen och gick över och rensade brunnen i badrummet. Då blev det svårt att spola i toaletten och det började bubbla i vasken när jag spolade, och sedan bubblade det i golvbrunnen när jag spolade i vasken.
I natt hörde jag blubb, blubb, blubb, från vasken i badrummet.

Gav upp och ringde rörmokaren idag, som inte kunde komma idag, men också tyckte att det lät konstigt, och det kunde ju komma från gatan. Tog det osäkra för det säkra och ringde miljökontoret. De var här på 20 minuter och stoppet- som mycket riktigt var i gatan- var fixat på en halvtimme.
Fantasiskt!

Men nu tänkte jag på hur det hade varit om jag inte hade kunnat ringa till dem. Och tänk om sophämtningen inte hade fungerat!
Jag tänkte på bilder, som vi har sett från andra länder, med berg med sopor.
Vi är nog väldigt, väldigt bortskämda.... Egentligen!

Och så har du skrivit en bok...

Vi har just haft årets första bokmässa på Eriksberg här i Blekinge. Det var massor av människor där, tydligen. Jag skulle ha varit där, men var inte helt magfrisk och fick hålla mig hemma.
Men idag, när jag såg några artiklar därifrån, tänkte jag att jag börjar bli övermätt på alla dessa skribenter som kallar sig författare.
- Och så har du skrivit en bok! säger reportern på TV, där man ofta sysslar med reklam (för Bonnierföretagen?). Kultur är undantagen, man får göra reklam för kultur, har jag blivit upplyst om.
Men det är ju faktiskt inte bara att skriva en bok, utan man ska också ha något väsentligt att säga.
Hur många har det av dem som skriver?

Barn är inte ett ting!

Det måste finnas gränser i ett samhälle. Utan gränser blir allt till en flytande sörja.
Jag blir ganska illa berörd av diskussionen om surrogatmödraskap. Det verkar som om barn är något som man skaffar sig, ett ting bland andra ting för att uppfylla sina egna behov.Det handlar inte bara om att kvinnors kroppar kan bli handelsvara, utan också om att barn blir något man eventuellt köper.
Gång på gång hör vi talas om hur adoptivbarn vid vuxen ålder intensivt letar efter sitt ursprung och - om möjligt- försöker komma i kontakt med sin biologiska mor eller sina biologiska föräldrar. De vill veta sitt ursprung. 
Ett barn som har beställts för att ett par, som av olika skäl inte själva får barn, ska få detta blir till en vara.
Barn är en gåva, och livet blir inte alltid som man har planerat eller tänkt. Men det kan bli bra i alla fall.

Jag håller både med mitt partis linje och Vänstern i detta fall.
Att stödja surrogatmödraskap är inget jag gör. Det finns två individer involverade, som kan fara illa, dels den kvinna som ska föda barnet och dels det barn som måste få en förvirrad bild av sin tillkomst.
På något sätt tycker jag att man måste ta konsekvenserna av sina val. Och kanske foga sig i sitt öde. Man kan ofta inte få allt. Livet kan bli bra i alla fall.

Tänk om jag varit på flykt...

Jag har varit utslagen i två dygn, troligen matförgiftad av kyckling. Men det där illamåendet väckte många tankar hos mig.
Givetvis kände jag mig ytterst eländig, men jag låg i min säng i ett varmt hus med telefonen inom räckhåll.
Tänk om jag hade varit på flykt! Tänk om jag hade gått där med packning och kanske små barn och bara kräkts och kräkts...
Vi kan nog inte föreställa oss förhållandena!

Oj, redan onsdag!

Jodå, jag var beredd att ordförandeskapet i Sveriges äldsta skrivarklubb skulle innebära arbete. Men jag var inte beredd på att jag direkt skulle kastas in i det med en massa mejl om kurser, informationsmöten, olika aktiviteter som vi kan/ ska delta i, födelsedagar som ska bevakas, bidragsansökan som ska göras, redovisningar till studieförbund etcetera. Och så ska vi tänka på den inre växten hos medlemmarna och på de aktiviteterna.
Det känns tryggt att ha elva års arbete som föreståndare för korta kurser på folkhögskola, åtta års erfarenhet som rektor och med mina uppdrag i styrelser för Vuxenskolan, TBV, ABF, TCO m.fl.
Så jag känner mig inte som om jag är inne på nya vatten, utan de är välbekanta för mig.
Men det blir kanske inget bloggande varje dag den närmaste tiden.