Gott Nytt År!
torsdag 31 december 2015
onsdag 30 december 2015
Bibelställen om reinkarnation
I NT kan man hitta följande bibelställen om reinkarnationstankar
Matteus 11:14
Matteus 16:13-14
Matteus 17: 11-13
Markus 6: 14-16
Lukas 1: 17
Johannes 1: 21-22, 25
Matteus 11:14
Matteus 16:13-14
Matteus 17: 11-13
Markus 6: 14-16
Lukas 1: 17
Johannes 1: 21-22, 25
Rena rama löjan...
är det naturligtvis att hävda att vi VET något om vad som händer med oss efter döden, för sanningen är givetvis att det vet vi inte ett dugg om.
Således vet vi inte heller om vi reinkarnerar. Hur ska vi kunna veta det?
Och vi vet inte om Bibelns budskap och Jesu ord har missuppfattats. Han menade kanske inte alls att den nuvarande kroppen skulle återuppstå utan att återuppståndelsen skulle ske i en ny kropp.
Själv tycker jag nog, utan att påstå att jag tror på reinkarnationen, att det är mycket troligare att vi är en själ som intar kroppar än att en uppbränd eller förmultnad kropp skulle återuppstå- om man nu tolkar uppståndelsen så. Jag ser det också som mera sannolikt att vi skulle återfinna gamla släktingar i nya gestalter i ett nytt liv än att vi skulle mötas efter döden på något konstigt sätt.
Men det är ju tråkigt för Elisabeth Sandlund med flera om Gud inte rättar sig efter människornas tolkning! För den kristendom vi säger oss tro på är ju just människors tolkning. Och människor kan, som bekant, missuppfatta.
Hur många människor på jorden tror på reinkarnation?
Således vet vi inte heller om vi reinkarnerar. Hur ska vi kunna veta det?
Och vi vet inte om Bibelns budskap och Jesu ord har missuppfattats. Han menade kanske inte alls att den nuvarande kroppen skulle återuppstå utan att återuppståndelsen skulle ske i en ny kropp.
Själv tycker jag nog, utan att påstå att jag tror på reinkarnationen, att det är mycket troligare att vi är en själ som intar kroppar än att en uppbränd eller förmultnad kropp skulle återuppstå- om man nu tolkar uppståndelsen så. Jag ser det också som mera sannolikt att vi skulle återfinna gamla släktingar i nya gestalter i ett nytt liv än att vi skulle mötas efter döden på något konstigt sätt.
Men det är ju tråkigt för Elisabeth Sandlund med flera om Gud inte rättar sig efter människornas tolkning! För den kristendom vi säger oss tro på är ju just människors tolkning. Och människor kan, som bekant, missuppfatta.
Hur många människor på jorden tror på reinkarnation?
En försvunnen reinkarnationstro?
Har det i den tidiga kristendomen funnits en reinkarnationstro? Finns det belägg för detta i Bibeln? En del säger att dessa belägg finns och plockar fram bibelcitat som visar på detta. En del säger att den tidiga judendomen hade en tro på reinkarnation. Och så finns det de som säger att Origines, den kände kyrkfadern, skrev om reinkarnation. Men hans skrifter lär vara brända. På en lokal synod i Konstantinopel 543 bannlystes denna hans tro, enligt uppgift, tio år före kyrkomötet.
Jag skriver som jag alltid gör. OM vi reinkarnerar- vilket jag inte hoppas- har det ingen betydelse att vi inte ska tro på detta med "rätt" kristen tro, för då reinkarnerar vi i alla fall.
I många år har jag på ett märkligt sätt burit på en konstig insikt att något mycket väsentligt har gått förlorat i kristendomen på vägen och att detta bör återfinnas. Ibland har jag trott att detta är tron på reinkarnationen. Därför ser jag det som rätt så spännande när någon inom kyrkan skriver om denna tro nu.
Jag skriver som jag alltid gör. OM vi reinkarnerar- vilket jag inte hoppas- har det ingen betydelse att vi inte ska tro på detta med "rätt" kristen tro, för då reinkarnerar vi i alla fall.
I många år har jag på ett märkligt sätt burit på en konstig insikt att något mycket väsentligt har gått förlorat i kristendomen på vägen och att detta bör återfinnas. Ibland har jag trott att detta är tron på reinkarnationen. Därför ser jag det som rätt så spännande när någon inom kyrkan skriver om denna tro nu.
söndag 27 december 2015
Predikstolsrädsla och behov av applåder?
Jag är för gammal för det här, har jag tänkt många gånger i kyrkan de senaste tio/femton åren. Min uppfostran säger något annat och de uppförandekoder som jag har om hur man uppträder i kyrkan ser inte ut så här!
Man är inte baraxlad i en kyrka. Inte heller har man naken rygg. Där faller en hel del brudar enligt mina koder. Man bör inte ha vit klänning och slöja om man har varit gift förut, och att ha vit klänning, slöja och sina barn som brudnäbbar är långt över det som borde tolereras.
En präst bör stå i predikstolen och tala till församlingen. Inte för att hen är upphöjd, utan helt enkelt för att höras och synas bättre. Ju mindre man själv är, desto större är risken att, om man står på golvet, reduceras man till en röst någonstans ifrån. Präster borde också tänka på människor som hör dåligt.
Men prästerna kanske är rädda för att stå i en predikstol? De känner sig kanske uttittade och vill hellre gömma sig på golvet för de flesta i församlingen?
Gudstjänster, julböner och andra kyrkliga sammankomster bör inte ha karaktären av skådespel.
Och man APPLÅDERAR INTE I KYRKAN SÅVIDA DET INTE ÄR EN KONSERT, DÅ MAN KAN APPLÅDERA NÄR DEN ÄR SLUT.
Varför stoppar inte prästen applåderandet genom att säga ifrån före gudstjänsten? Vill kanske prästen också ha applåder?
Vad är det för spektakel som förekommer i Svenska kyrkan idag? Jag blir bara så oändligt trött av allt detta...
Man är inte baraxlad i en kyrka. Inte heller har man naken rygg. Där faller en hel del brudar enligt mina koder. Man bör inte ha vit klänning och slöja om man har varit gift förut, och att ha vit klänning, slöja och sina barn som brudnäbbar är långt över det som borde tolereras.
En präst bör stå i predikstolen och tala till församlingen. Inte för att hen är upphöjd, utan helt enkelt för att höras och synas bättre. Ju mindre man själv är, desto större är risken att, om man står på golvet, reduceras man till en röst någonstans ifrån. Präster borde också tänka på människor som hör dåligt.
Men prästerna kanske är rädda för att stå i en predikstol? De känner sig kanske uttittade och vill hellre gömma sig på golvet för de flesta i församlingen?
Gudstjänster, julböner och andra kyrkliga sammankomster bör inte ha karaktären av skådespel.
Och man APPLÅDERAR INTE I KYRKAN SÅVIDA DET INTE ÄR EN KONSERT, DÅ MAN KAN APPLÅDERA NÄR DEN ÄR SLUT.
Varför stoppar inte prästen applåderandet genom att säga ifrån före gudstjänsten? Vill kanske prästen också ha applåder?
Vad är det för spektakel som förekommer i Svenska kyrkan idag? Jag blir bara så oändligt trött av allt detta...
fredag 25 december 2015
Julottan
Idag var det en bra julotta med kör, textläsning och predikan.
Nästan fullsatt kyrka i Bräkne-Hoby. Det fanns tre turistbussar på parkeringen. De gånger jag var reseledare på julresor hade vi också julotta i programmet.
Nästan fullsatt kyrka i Bräkne-Hoby. Det fanns tre turistbussar på parkeringen. De gånger jag var reseledare på julresor hade vi också julotta i programmet.
torsdag 24 december 2015
Sagan om Jesus
Idag har vi varit i kyrkan, Mr och jag, som firar jul i lugn och ro. Vår stora basilika var smockfull, och vi satt ganska långt bak. Det var därför lite svårt att uppfatta allt i föreställningen. För en föreställning var det förvissa, totalanpassad till de små barn som satt längst fram i kyrkan och förhoppningsvis hörde vad (den kvinnliga) prästen viskade. Det gjorde nog inte många av oss andra. Men vi såg ju när hon gick med de små barnen i kyrkogången med åsnan, Joseph och Maria som snart födde det lilla Jesusbarnet m.m.
Jodå så småningom lästes också evangeliet och välsignelse över oss och så fick vi tillsammans läsa "Gud som haver barnen kär".
Att det var uppskattat hördes av de applåder som genljöd flera gånger under föreställningen, inte minst när den var slut!!!
Nej, jag gick inte innan föreställningen var slut, men jag hade god lust till det! Jag var ju inte ensam. Hade det varit en annan dag än julaftonen och om jag inte hade varit ensam hade jag definitivt lämnat denna teater, som kanske var mera anpassad för kyrkans barntimmar än för en gudstjänst, dit även vuxna kristna gick!
Men visst det ger alltid en viss känsla att vistas i Guds hus. Jag är där inte så ofta nu för tiden. Fast detta gav knappast mersmak.
Jodå så småningom lästes också evangeliet och välsignelse över oss och så fick vi tillsammans läsa "Gud som haver barnen kär".
Att det var uppskattat hördes av de applåder som genljöd flera gånger under föreställningen, inte minst när den var slut!!!
Nej, jag gick inte innan föreställningen var slut, men jag hade god lust till det! Jag var ju inte ensam. Hade det varit en annan dag än julaftonen och om jag inte hade varit ensam hade jag definitivt lämnat denna teater, som kanske var mera anpassad för kyrkans barntimmar än för en gudstjänst, dit även vuxna kristna gick!
Men visst det ger alltid en viss känsla att vistas i Guds hus. Jag är där inte så ofta nu för tiden. Fast detta gav knappast mersmak.
tisdag 22 december 2015
Allmänt besvärlig eller ovanligt klok
Det är synd att man inte får höra omdömet om sig själv efter döden.
Jag tänkte på mitt liv när jag sorterade i mitt bibliotek idag. Det dök upp det ena efter det andra, osorterat, vilket tyder på stor trötthet vissa år.
Självklart blir någon som jag inte älskad av alla! Jag reagerar ju starkt när jag ser någon som jag tycker blir illa behandlad eller något som är fel. Så var det i den miljö som skulle föreställa kristen i Oskarshamn, och så var det inte minst i grundskolan. Dessutom låter jag mig inte mobbas- stor risk för whistle - blowers! - utan biter ifrån.
Bland det jag hittade idag var horribla beskrivningar av hur en rektor bar sig åt, inte bara mot mig utan också mot flera andra kvinnor före mig, sades det.
Jag kan ångra att jag inte lät facket driva frågan om kränkande särbehandling, men jag är ingen som driver saker i rättsliga prövningar, det ids jag helt enkelt inte. Men den fackliga juristen ville detta.
Senare, när jag hade vilat upp mig, ångrade jag mig, men då gick det inte för jag var inte anställd längre.
Men det fanns ett mycket intressant fenomen på arbetsplatsen. En av de anställda hade en släkting i Oskarshamn som var anställd i församlingen. En otroligt rynkig tant, fast hon var nog inte så gammal. Denna människa hade sagt till min kollega att jag "hade varit ett elände för dem däruppe." Vad nu kärringen visste om det förstår jag inte, för hon hade inte satt sin fot på skolan under min tid. Men hon tyckte kanske inte om att jag yttrade mig i kyrkorådet och i kyrkofullmäktige. Detta omdöme var givetvis illasinnade rykten, och jag anar vem huvudleverantören av dem var. För alla tyckte inte så, men det finns alltid en tendens att när det brinner då tiger de som stöder, och så löper det på.
Detta omdöme om mig vidarebefordrade min förtjusande kollega till vår rektor som drog upp detta med problemen där gång på gång med mig, som givetvis inte förstod vad de hade med min senare arbetsplats att göra.
Han verkade inte kunna skilja på en högstadielärare med honom som chef, och en rektor på en stor kyrklig skola med biskopen som ordförande. Rollerna var liksom inte jämförbara.
Till slut ringde jag kollegan och frågade vad hon hade sagt, och då berättade hon ovanstående, den skatan!
I själva verket var det väl så att det var skolan som var ett elände för mig - och för andra rektorer och anställda efter mig - och inte jag som var eländet!
Och jag hade verkligen några riktigt tuffa år, då jag tyckte att jag slogs med väderkvarnar, både där och alltså delvis efteråt.
Nåväl när jag sorterade idag hittade jag mycket, som sagt. Det var också brev från okända och Dagens ros från människor som tackade mig för mitt mod att våga yttra mig i olika frågor.
Man får väl vara glad över att man inte är så slät att ingen har någon åsikt om en överhuvudtaget.
Men det skulle vara spännande att veta vad som kommer att överväga en gång.
Jag tänkte på mitt liv när jag sorterade i mitt bibliotek idag. Det dök upp det ena efter det andra, osorterat, vilket tyder på stor trötthet vissa år.
Självklart blir någon som jag inte älskad av alla! Jag reagerar ju starkt när jag ser någon som jag tycker blir illa behandlad eller något som är fel. Så var det i den miljö som skulle föreställa kristen i Oskarshamn, och så var det inte minst i grundskolan. Dessutom låter jag mig inte mobbas- stor risk för whistle - blowers! - utan biter ifrån.
Bland det jag hittade idag var horribla beskrivningar av hur en rektor bar sig åt, inte bara mot mig utan också mot flera andra kvinnor före mig, sades det.
Jag kan ångra att jag inte lät facket driva frågan om kränkande särbehandling, men jag är ingen som driver saker i rättsliga prövningar, det ids jag helt enkelt inte. Men den fackliga juristen ville detta.
Senare, när jag hade vilat upp mig, ångrade jag mig, men då gick det inte för jag var inte anställd längre.
Men det fanns ett mycket intressant fenomen på arbetsplatsen. En av de anställda hade en släkting i Oskarshamn som var anställd i församlingen. En otroligt rynkig tant, fast hon var nog inte så gammal. Denna människa hade sagt till min kollega att jag "hade varit ett elände för dem däruppe." Vad nu kärringen visste om det förstår jag inte, för hon hade inte satt sin fot på skolan under min tid. Men hon tyckte kanske inte om att jag yttrade mig i kyrkorådet och i kyrkofullmäktige. Detta omdöme var givetvis illasinnade rykten, och jag anar vem huvudleverantören av dem var. För alla tyckte inte så, men det finns alltid en tendens att när det brinner då tiger de som stöder, och så löper det på.
Detta omdöme om mig vidarebefordrade min förtjusande kollega till vår rektor som drog upp detta med problemen där gång på gång med mig, som givetvis inte förstod vad de hade med min senare arbetsplats att göra.
Han verkade inte kunna skilja på en högstadielärare med honom som chef, och en rektor på en stor kyrklig skola med biskopen som ordförande. Rollerna var liksom inte jämförbara.
Till slut ringde jag kollegan och frågade vad hon hade sagt, och då berättade hon ovanstående, den skatan!
I själva verket var det väl så att det var skolan som var ett elände för mig - och för andra rektorer och anställda efter mig - och inte jag som var eländet!
Och jag hade verkligen några riktigt tuffa år, då jag tyckte att jag slogs med väderkvarnar, både där och alltså delvis efteråt.
Nåväl när jag sorterade idag hittade jag mycket, som sagt. Det var också brev från okända och Dagens ros från människor som tackade mig för mitt mod att våga yttra mig i olika frågor.
Man får väl vara glad över att man inte är så slät att ingen har någon åsikt om en överhuvudtaget.
Men det skulle vara spännande att veta vad som kommer att överväga en gång.
lördag 19 december 2015
Från barndomen
Den här fina kyrkan gjorde min bror när han var elva år gammal.
Den ser vitkalkad ut i verkligheten, en jättefin struktur.
Den ser vitkalkad ut i verkligheten, en jättefin struktur.
Kappan efter vinden
Det finns nog inget som tröttar mig så mycket som de människor som hela tiden ska passa in. Tycker de inte som omgivningen så tar de på sig anonymitetens skydd för att säga sin mening. Det dräller av dem på nätet.
Själv orkar jag varken hyckla, ljuga eller vara anonym. Dessutom tror jag att man lätt avslöjas, och då blir man bara löjlig.
-Tycker jag också! Så har jag också gjort!
Känns sådana kommentarer igen?
Visst, det är inte mycket bättre när man alltid är motvalls, men på något sätt känns detta ändå ärligare.
Ibland undrar jag hur det är att vara gift med en sådan där ytlig anpassling, som samtidigt för ett fult spel, både vad gäller sitt jobb och andra kvinnor (jo, det är nog mest vita, heterosexuella män som finns i den kategorin.) Är fruarna medvetna om äkta mannens små egenheter? Eller lever hon i den bästa av världar?
Själv orkar jag varken hyckla, ljuga eller vara anonym. Dessutom tror jag att man lätt avslöjas, och då blir man bara löjlig.
-Tycker jag också! Så har jag också gjort!
Känns sådana kommentarer igen?
Visst, det är inte mycket bättre när man alltid är motvalls, men på något sätt känns detta ändå ärligare.
Ibland undrar jag hur det är att vara gift med en sådan där ytlig anpassling, som samtidigt för ett fult spel, både vad gäller sitt jobb och andra kvinnor (jo, det är nog mest vita, heterosexuella män som finns i den kategorin.) Är fruarna medvetna om äkta mannens små egenheter? Eller lever hon i den bästa av världar?
fredag 18 december 2015
Vad ska man säga nu då?
Inte är det väl konstigt att förtroendet för regeringen rasar?
Vad är det nu de har hittat på med dessa id-kontroller?
Lyssnar de aldrig på dem som berörs, i detta fall de anställda på tågen, färjorna och bussarna.
Jag säger bara ett stort SUCK!
Vad är det nu de har hittat på med dessa id-kontroller?
Lyssnar de aldrig på dem som berörs, i detta fall de anställda på tågen, färjorna och bussarna.
Jag säger bara ett stort SUCK!
onsdag 16 december 2015
Vad är det för konstigt med registreringar?
Tiggande EU-migranter har registrerats av polisen, och detta har väckt stora protester. Jag måste vara väldigt dum, men jag förstår inte hur man överhuvudtaget kan tycka att en registrering i det här samhället är konstig, när så gott som ALLT som vi gör och allt som vi köper noteras. Till och med varorna vi köper på ICA blir registrerade. Vi får ju speciell rabatt på dem vi köper mest av. Vi finns i otaliga register, offentliga och icke-offentliga, och vi är så vana vid det att vi inte ens tänker på det. På nätet ligger du som en öppen bok, och folk kan ibland se massor om dig, till och med bilder på det hus du bor i, vem du bor tillsammans med och ditt födelsedatum.
Om nu polisen har gjort en sorts register för att kolla upp om det förekommer något olagligt bland vissa EU-migranter, borde väl detta bara vara en fördel för de lagliga. Varför protestera mot detta? Får inte polisen sköta sitt jobb?
Utan tvekan är det säkert så att EU-migranterna är de som är MINST registrerade i det här samhället, eftersom de inte lever i samhället på det sätt att deras liv blir kartlagda och registrerade.
Det kom också protester för en tid sedan för att kvinnor, som hade anmält misshandel, fanns i ett register. Vad var det för fel på det då? Var inte detta tvärtom bra om något allvarligt hände dem senare? Då kunde man ju gå tillbaka och se om händelsen hade haft en förhistoria och kanske till och med hitta den skyldige.
Vissa saker förstår jag inte i det här samhället!
Om nu polisen har gjort en sorts register för att kolla upp om det förekommer något olagligt bland vissa EU-migranter, borde väl detta bara vara en fördel för de lagliga. Varför protestera mot detta? Får inte polisen sköta sitt jobb?
Utan tvekan är det säkert så att EU-migranterna är de som är MINST registrerade i det här samhället, eftersom de inte lever i samhället på det sätt att deras liv blir kartlagda och registrerade.
Det kom också protester för en tid sedan för att kvinnor, som hade anmält misshandel, fanns i ett register. Vad var det för fel på det då? Var inte detta tvärtom bra om något allvarligt hände dem senare? Då kunde man ju gå tillbaka och se om händelsen hade haft en förhistoria och kanske till och med hitta den skyldige.
Vissa saker förstår jag inte i det här samhället!
tisdag 15 december 2015
Nu tappar SVT all trovärdighet
Det är svårt att tro att det är sant, speciellt när man trodde att vänster/MP vinklingen på SVT inte kunde bli värre. Det kunde den alldeles uppenbart, för nu har de anställt Jan Helin, chefredaktör och VD på Aftonbladet där som programdirektör med ansvar för nyheter, sport och samhälle.
Herre förbarma dig över oss!
Är det någon människa som inte är saklig och objektiv så är det väl denne skandalöst politiske reporter. Inte ens Aftonbladet borde ha en sådan, och nu har han alltså anställts på SVT! Häpnadsväckande! Vad vill de? Se till att S och MP får behålla makten, för ingen tror väl att det nu blir en objektiv rapportering på nyheterna där med en sådan programdirektör.
Och SD-folket kommer väl aldrig att få visa sig i rutan!
Verkligen ett sätt för SVT att skapa misstroende mot nyhetsrapporteringen! Botten!
Herre förbarma dig över oss!
Är det någon människa som inte är saklig och objektiv så är det väl denne skandalöst politiske reporter. Inte ens Aftonbladet borde ha en sådan, och nu har han alltså anställts på SVT! Häpnadsväckande! Vad vill de? Se till att S och MP får behålla makten, för ingen tror väl att det nu blir en objektiv rapportering på nyheterna där med en sådan programdirektör.
Och SD-folket kommer väl aldrig att få visa sig i rutan!
Verkligen ett sätt för SVT att skapa misstroende mot nyhetsrapporteringen! Botten!
Åthävornas kristendom
Jag kan erkänna att jag har känt förakt för den sortens kristendom som är en sorts grädde på moset. Det är då man går i kyrkan vid högtiderna för att få lite stämning, och man överhuvudtaget gör sådant som syns och hörs, medan man lugnt lever sitt vanliga, ytterst borgerliga liv, som aldrig påverkas på djupet av ens så kallade kristendom. De till synes kristna. De som jag förr, när jag var socialist, skulle ha kallat pissborgare.
Snart är jag själv där.
- Jag ska gå i kyrkan i jul, deklarerade jag för det tilltänkta besöket.
Det var länge sedan jag var i kyrkan. Men jag var faktiskt på jullunch i församlingshemmet, dit en väninna hade anmält mig. Där är det lunch på onsdagarna med en kort andakt, och jag ska börja gå dit regelbundet.
Att sitta i en stor ödslig kyrka, byggd för 1200 personer, en söndag känns snarast ångestladdat.Och med ett nattvardsvin som är sur ättikssaft känns nattvarden snarast olustig.
Men tillbaka till den pissborgerliga kristendomen.
Även om jag själv förfaller, gillar jag den inte.
Det måste vara allvar om man vill kalla sig kristen. Man kan inte vara kristen och avvika eller av bekvämlighetsskäl bortförklara det som verkar rätt. Kanske borde man gå eller ha gått en annan väg i livet, men bekvämligheten hindrade en. Det var enklast att fortsätta i samma spår med ytlig fernissa på ett i grunden ångestfyllt liv.
Att vara kristen kräver ibland mod. Att vara kristen betyder inte att man bara gulligullar med sina egna närmaste, det är ett förhållningssätt till hela omvärlden och en öppenhet inför medmänniskorna och omvärlden. Det är inte fördömanden och revirtänkande.
Men, som sagt, så lätt det är att falla in i just den småborgerliga, välgörenhetsbaserade "kristendomen".
Gud borde kanske inte söka språkrör bland etablerat folk! Eller?
Snart är jag själv där.
- Jag ska gå i kyrkan i jul, deklarerade jag för det tilltänkta besöket.
Det var länge sedan jag var i kyrkan. Men jag var faktiskt på jullunch i församlingshemmet, dit en väninna hade anmält mig. Där är det lunch på onsdagarna med en kort andakt, och jag ska börja gå dit regelbundet.
Att sitta i en stor ödslig kyrka, byggd för 1200 personer, en söndag känns snarast ångestladdat.Och med ett nattvardsvin som är sur ättikssaft känns nattvarden snarast olustig.
Men tillbaka till den pissborgerliga kristendomen.
Även om jag själv förfaller, gillar jag den inte.
Det måste vara allvar om man vill kalla sig kristen. Man kan inte vara kristen och avvika eller av bekvämlighetsskäl bortförklara det som verkar rätt. Kanske borde man gå eller ha gått en annan väg i livet, men bekvämligheten hindrade en. Det var enklast att fortsätta i samma spår med ytlig fernissa på ett i grunden ångestfyllt liv.
Att vara kristen kräver ibland mod. Att vara kristen betyder inte att man bara gulligullar med sina egna närmaste, det är ett förhållningssätt till hela omvärlden och en öppenhet inför medmänniskorna och omvärlden. Det är inte fördömanden och revirtänkande.
Men, som sagt, så lätt det är att falla in i just den småborgerliga, välgörenhetsbaserade "kristendomen".
Gud borde kanske inte söka språkrör bland etablerat folk! Eller?
söndag 13 december 2015
Strafflösa kommunpolitiker/tjänstemän i Karlskrona
Jag blir mycket upprörd när jag läser om den man som var rektor på skolan där den lilla Yara gick, hon som blev mördad av sin morbror och hans fru.
Rektorn blev lastad för att skolan inte hade agerat tillräckligt inför flickans förhållanden och avstängd från sin tjänst. Vid midsommar försökte han begå självmord genom att försöka köra ihjäl sig. Han överlevde, men blev svårt skadad och låg länge medvetslös. Nu sitter han i rullstol, kan varken tala eller gå och har assistenter dygnet runt.
Vem bär skulden till detta? Och vad har hänt med de skyldiga?`
Har de blivit helt skuldfria? Inga följder alls för dem?
Som före detta rektor vet jag hur svårt det kan vara att ha koll på allt som händer ute i klasserna. Man har ju ofta inte kontakt med eleverna på det sättet. Om ingen informerar en om förhållandena vet man inget.
Själv ställdes jag plötsligt inför ett fullbordat självmord på den andra skolan, där jag var rektor. Jag hade inte haft en aning om vilken dramatik som hade utspelat sig med den elev som gick hos oss första terminen. Ja, jag visste inte ens vem eleven var.
Visst man kan som rektor börja anklaga dem som inte har informerat om förhållandena, men detta känns väldigt onödigt i en situation när någon är död. Faktiskt, för vem gagnar detta?
Men kommunpolitikerna/tjänstemännen i Karlskrona visste hur man fann syndabockar!
Varför skrivs det inte mer om denna fullständigt skandalösa historia? En ambitiös och, efter vad som sägs, mycket omtyckt rektor har förlorat sitt liv, och familjen lever under helt andra förhållanden utan sin far och med en äkta man som inte kan tala och gå utan sitter i en rullstol.
Och förmodligen fortsätter kommunpolitikerna och tjänstemännen, som åstadkom detta, precis som vanligt.
Rektorn blev lastad för att skolan inte hade agerat tillräckligt inför flickans förhållanden och avstängd från sin tjänst. Vid midsommar försökte han begå självmord genom att försöka köra ihjäl sig. Han överlevde, men blev svårt skadad och låg länge medvetslös. Nu sitter han i rullstol, kan varken tala eller gå och har assistenter dygnet runt.
Vem bär skulden till detta? Och vad har hänt med de skyldiga?`
Har de blivit helt skuldfria? Inga följder alls för dem?
Som före detta rektor vet jag hur svårt det kan vara att ha koll på allt som händer ute i klasserna. Man har ju ofta inte kontakt med eleverna på det sättet. Om ingen informerar en om förhållandena vet man inget.
Själv ställdes jag plötsligt inför ett fullbordat självmord på den andra skolan, där jag var rektor. Jag hade inte haft en aning om vilken dramatik som hade utspelat sig med den elev som gick hos oss första terminen. Ja, jag visste inte ens vem eleven var.
Visst man kan som rektor börja anklaga dem som inte har informerat om förhållandena, men detta känns väldigt onödigt i en situation när någon är död. Faktiskt, för vem gagnar detta?
Men kommunpolitikerna/tjänstemännen i Karlskrona visste hur man fann syndabockar!
Varför skrivs det inte mer om denna fullständigt skandalösa historia? En ambitiös och, efter vad som sägs, mycket omtyckt rektor har förlorat sitt liv, och familjen lever under helt andra förhållanden utan sin far och med en äkta man som inte kan tala och gå utan sitter i en rullstol.
Och förmodligen fortsätter kommunpolitikerna och tjänstemännen, som åstadkom detta, precis som vanligt.
lördag 12 december 2015
fredag 11 december 2015
Insändare BLT idag på nätet
Nu finns min insändare mot föreslagen skolnedläggning också på BLT på nätet www.blt.se Se Insändare långt ner på sidan.
De behöll min föreslagna rubrik "Betyg är inte allt."
De behöll min föreslagna rubrik "Betyg är inte allt."
onsdag 9 december 2015
Från ett förflutet
När jag letade efter något helt annat hittade jag de här i mitt förråd! Känner fyrtiotalisterna igen sådana? En hel hög, detta är bara några av dem.
Aktiva pensionärer
På något sätt kommer man in i en ny värld som pensionär. Och vad det finns många pigga och alerta pensionärer!
Visserligen jobbar jag fortfarande en del som guide, vilket betyder att jag blir kallad till en del aktiviteter och konferenser.
Annars lever jag, som jag länge har gjort, det mesta av mitt sociala liv i olika föreningar. Igår var det trevlig julfest i Spf Seniorerna här i byn.
Visserligen jobbar jag fortfarande en del som guide, vilket betyder att jag blir kallad till en del aktiviteter och konferenser.
Annars lever jag, som jag länge har gjort, det mesta av mitt sociala liv i olika föreningar. Igår var det trevlig julfest i Spf Seniorerna här i byn.
.
Lucia från folkhögskolan i Bräkne-Hoby.
tisdag 8 december 2015
När vi slutar tro på SVT
Naturligtvis är den politiska vinklingen hos SVT skandalös! Media, som ska vara politiskt neutralt, borde inte få vara så vinklat som Sveriges television är. Profilen är så klart vänster/MP att man skulle kunna tro att de är valarbetare åt regeringen!
Vad blir resultatet? Ja, givetvis att människor struntar i det de säger/skriver. Vi blir mer och mer medvetna om att de går någons ärenden och ser dem inte längre som objektiva. Då söker man informationen på annat håll! Detta kan faktiskt innebära en stark dragning åt högerhållet. Är det detta SVT vill åstadkomma?
När jag ser vilka som framträder och tittar på deras namn undrar jag om alla Svensson, Andersson, Nilsson och Olsson har försvunnit från mediafältet? För det är väl inte så att SVT bara anställer invandrare??? Och sedan alla dessa pajaser och allt snack om rasism hit och dit. Man känner ju bara en stor, stor leda!
Vad blir resultatet? Ja, givetvis att människor struntar i det de säger/skriver. Vi blir mer och mer medvetna om att de går någons ärenden och ser dem inte längre som objektiva. Då söker man informationen på annat håll! Detta kan faktiskt innebära en stark dragning åt högerhållet. Är det detta SVT vill åstadkomma?
När jag ser vilka som framträder och tittar på deras namn undrar jag om alla Svensson, Andersson, Nilsson och Olsson har försvunnit från mediafältet? För det är väl inte så att SVT bara anställer invandrare??? Och sedan alla dessa pajaser och allt snack om rasism hit och dit. Man känner ju bara en stor, stor leda!
måndag 7 december 2015
Man kan bli tokig för mindre
Dagen igår gick åt till att ladda ner Windows 10, och sedan började krånglet.
Uppkopplingen krånglade. Jag avinstallerade, men kunde sedan inte installera det mobila bredbandet på nytt för jag förstod inte hur jag skulle göra, för nu skulle man inte göra som tidigare. Fick vänta till i morse. En halv timmes väntetid för support hos Telia.
Problemet var lätt löst.
Sedan började e-posten krångla på hotmail.
Ny support.
Vet inte om det funkar nu, verkar så.
Nog vore livet enklare utan datorer! Så mycket tid som går åt till detta!
Uppkopplingen krånglade. Jag avinstallerade, men kunde sedan inte installera det mobila bredbandet på nytt för jag förstod inte hur jag skulle göra, för nu skulle man inte göra som tidigare. Fick vänta till i morse. En halv timmes väntetid för support hos Telia.
Problemet var lätt löst.
Sedan började e-posten krångla på hotmail.
Ny support.
Vet inte om det funkar nu, verkar så.
Nog vore livet enklare utan datorer! Så mycket tid som går åt till detta!
söndag 6 december 2015
Dagen igår...
fick mig att minnas hur (själsligt) lättförförda även kloka kvinnor (för en sådan är jag väl?) kan vara!
lördag 5 december 2015
Musik väcker känslor
Många gånger när jag är trött på något sätt orkar jag inte med för många ord. Jag blir ordtrött. Då är det mycket olämpligt att ha prenumeration på någon av våra stora dagstidningar, för då växer bara vanmakten inför den tjocka dagliga tidningen med alla ord.
Men även andra saker stänger jag av när jag på något sätt inte orkar. Detta gäller inte minst musiken. Trots att musik betyder mycket för mig, och trots att jag har tillgång till mycket musik här hemma, lyssnar jag inte på musik under de här perioderna mer än när jag kör bil, då det är enda gången jag lyssnar på P4.
Musik väcker känslor. Den tar oss tillbaka till perioder i våra liv som vi kanske har djupt fördolda inom oss, och den kan även i nutid få oss att komma nära det vi känner.
Inte konstigt att det är så farligt med musik och sång i revolutionära sammanhang.
Men även andra saker stänger jag av när jag på något sätt inte orkar. Detta gäller inte minst musiken. Trots att musik betyder mycket för mig, och trots att jag har tillgång till mycket musik här hemma, lyssnar jag inte på musik under de här perioderna mer än när jag kör bil, då det är enda gången jag lyssnar på P4.
Musik väcker känslor. Den tar oss tillbaka till perioder i våra liv som vi kanske har djupt fördolda inom oss, och den kan även i nutid få oss att komma nära det vi känner.
Inte konstigt att det är så farligt med musik och sång i revolutionära sammanhang.
I anonymitetens skydd
På Bloggardag återkommer ständigt diskussionen om det har någon betydelse att människor skriver anonymt. Någon hävdar att det bara är det som skrivs som är viktigt, inte personen bakom det skrivna. Samma någon återkommer gång på gång till vilka erfarenheter jag har, som senast att jag hade varit kyrkopolitiker på lokal nivå. Kul att någon håller reda på vem man är! Varför skriver man så om det inte har någon betydelse vem som skriver vad? Då behöver man ju inte referera till någons erfarenheter, eller hur? Var finns logiken?
Naturligtvis har det stor betydelse vem som skriver vad. Speciellt gäller väl detta idag, då vi vet att det bedrivs ett starkt lobbyarbete på olika håll, och människor är inne under till synes viss, men falsk, tillhörighet och infiltrerar i olika sammanhang.
Är det utan betydelse om det är en humanist eller en högkyrklig präst som skriver något?
Eller om det är en älskarinna eller en äkta hustru till någon?
Eller en sverigedemokrat eller en vänsterpartist?
Eller någon som har blivit illa behandlad och förfördelad i något sammanhang?
Eller någon som hyser personligt agg till någon?
Självklart har det betydelse! Om man hävdar att det inte har detta, så är det förmodligen för att det skulle skada en själv om man avslöjade vem man var, eller också för att man just är ute för att infiltrera och manipulera!
Naturligtvis har det stor betydelse vem som skriver vad. Speciellt gäller väl detta idag, då vi vet att det bedrivs ett starkt lobbyarbete på olika håll, och människor är inne under till synes viss, men falsk, tillhörighet och infiltrerar i olika sammanhang.
Är det utan betydelse om det är en humanist eller en högkyrklig präst som skriver något?
Eller om det är en älskarinna eller en äkta hustru till någon?
Eller en sverigedemokrat eller en vänsterpartist?
Eller någon som har blivit illa behandlad och förfördelad i något sammanhang?
Eller någon som hyser personligt agg till någon?
Självklart har det betydelse! Om man hävdar att det inte har detta, så är det förmodligen för att det skulle skada en själv om man avslöjade vem man var, eller också för att man just är ute för att infiltrera och manipulera!
Berättarcafé
Idag har vi haft berättarcafé i Skrivarklubben i Blekinge. Vi var på Alfreds café i Bräkne-Hoby och läste dikter, egna och andras, och berättade historier. Någon sjöng, och jag hade med en kassettspelare och en cd, så vi fick lite musik. Andra jular har vi haft levande musik, hemlagad gröt, hembakat bröd och kakor, men det här året gjorde vi det enkelt. Det behöver ju inte vara så jobbigt, det viktiga var att vi fick träffas och ha några trevliga timmar tillsammans. Vi beställde jullandgångar, och så fick vi en god nötkaka till efterrätt. Och roligt hade vi! Det var längesedan jag skrattade så mycket! Där delades också årets sista Groblad ut.
Vi skulle ha varit fjorton personer, men på grund av stormen blev vi bara tretton. Det var för lång väg att köra för den fjortonde.
Visar en bild, tagen i all hast. Damen i rött är vår ordförande
Vi skulle ha varit fjorton personer, men på grund av stormen blev vi bara tretton. Det var för lång väg att köra för den fjortonde.
Visar en bild, tagen i all hast. Damen i rött är vår ordförande
fredag 4 december 2015
Trevligt folk och andra
Igår var jag på julbord på en av mina favoritrestauranger, Brunnsparkens restaurang. Jag äter där ibland privat och har varit där många gånger med grupper och i politiska sammanhang.
Det var Lärarförbundet som bjöd sina pensionerade medlemmar, som fortfarande är medlemmar. Själv bytte jag fackförbund de sista åren av min lärartjänst, då jag tyckte att LF tog bättre hand om sina medlemmar. Men LR tog väl hand om sina förtroendevalda, jag var sådan också en gång.
Det är bara få av mina gamla kolleger som är kvar i LF. De flesta på högstadiet hör till LR. Men det finns annat trevligt folk som jag har träffat i samarbetet med andra skolor.
Trevlig sammankomst och god mat.
Bilden på huset är från 2013.
Jag tänker på hur viktigt det är att människor är artiga och trevliga mot varandra. Med åren har jag blivit mycket mindre benägen att acceptera överlägsna skitstövlar. Detta betyder förvisso också att jag får lämna en del sammanhang. Och det underliga är att det ofta är just de sammanhang som borde står för något helt annat som är de värsta. Drar de kanske till sig människor med en narcissistisk läggning? Man måste ju undra.
Det var Lärarförbundet som bjöd sina pensionerade medlemmar, som fortfarande är medlemmar. Själv bytte jag fackförbund de sista åren av min lärartjänst, då jag tyckte att LF tog bättre hand om sina medlemmar. Men LR tog väl hand om sina förtroendevalda, jag var sådan också en gång.
Det är bara få av mina gamla kolleger som är kvar i LF. De flesta på högstadiet hör till LR. Men det finns annat trevligt folk som jag har träffat i samarbetet med andra skolor.
Trevlig sammankomst och god mat.
Bilden på huset är från 2013.
Jag tänker på hur viktigt det är att människor är artiga och trevliga mot varandra. Med åren har jag blivit mycket mindre benägen att acceptera överlägsna skitstövlar. Detta betyder förvisso också att jag får lämna en del sammanhang. Och det underliga är att det ofta är just de sammanhang som borde står för något helt annat som är de värsta. Drar de kanske till sig människor med en narcissistisk läggning? Man måste ju undra.
torsdag 3 december 2015
Spökena har det inte lätt ibland
Om du talar med någon som du känner i telefonen, känner du då inte igen rösten?
Och om du får ett handskrivet brev från någon nära vän, känner du inte igen handstilen redan innan du har sett avsändaren?
Som språkmänniska kan man analysera, man känner igen särdrag i en text och kan ibland se vem som har skrivit den även om personen ifråga är anonym.
Självklart kan man ta fel! Det kan man väl alltid göra, men nog är det lite lustigt när två språkmänniskor tar fel på en avsändare. Eller hur?
Men visst, det är säkert jättepinsamt att bli igenkänd ibland.
Eller man kanske inte minns... Sådant händer ju äldre personer.'
Men nog kan man tycka att det kanske vore enklare att alltid använda sitt riktiga namn, så att inte några tveksamheter uppstod.
Och om du får ett handskrivet brev från någon nära vän, känner du inte igen handstilen redan innan du har sett avsändaren?
Som språkmänniska kan man analysera, man känner igen särdrag i en text och kan ibland se vem som har skrivit den även om personen ifråga är anonym.
Självklart kan man ta fel! Det kan man väl alltid göra, men nog är det lite lustigt när två språkmänniskor tar fel på en avsändare. Eller hur?
Men visst, det är säkert jättepinsamt att bli igenkänd ibland.
Eller man kanske inte minns... Sådant händer ju äldre personer.'
Men nog kan man tycka att det kanske vore enklare att alltid använda sitt riktiga namn, så att inte några tveksamheter uppstod.
En totalt ansvarslös regering!
Man skulle kunna tro att det är ett skämt! Ska regeringen inte i något avseende ta hänsyn till invånarna som finns i landet eller till dem som gör transporter här.
Hur kan man komma på en så befängd idé att man ska kunna stänga bron? Har regeringen i Stockholm hört talas om långtradare och jobbpendlare! Vilka totala idioter!!! Är det inte nog snart?
Hur kan man komma på en så befängd idé att man ska kunna stänga bron? Har regeringen i Stockholm hört talas om långtradare och jobbpendlare! Vilka totala idioter!!! Är det inte nog snart?
Jag bär på tjocka lager av sorg
Jag håller på nytt på att skriva på ett manus. Detta blir väl sedan också återsänt till mig utan förklaring om varför, för så gör nutida förlag.
Men ännu skriver jag bara och som alltid är jag övertygad om att jag kommer att få Augustpriset för boken och att den kommer att ges ut på ett av de största förlagen och bli en riktig bestseller här och utomlands.
Det är en verklighetsbaserad historia, som dock inte är autentisk. Men jag tittar i gamla almanackor, där det finns kortfattade anteckningar om vad jag har gjort på dagarna för att få lite underlag. Just nu ligger mitt liv i högar av almanackor i stora drag framför mig dag för dag sedan 1957. Det värsta är att många bekanta, som jag har umgåtts med, har jag ingen aning om vilka de är längre, för jag har bara skrivit initialerna på dem. Till exempel jag har träffat den och den och där var följande... Vilka var de då?
Min livshistoria är tyngd av många separationer och uppbrott och många, många dödsfall i min närhet. Någonstans på vägen frös mina tårar, och jag har mycket svårt att gråta. Så de som har fått mig till det- och det är ju några stycken, trots detta - kan känna att de har vunnit en seger och nått mig i mina känslor.
Egentligen skulle jag bara vilja sätta mig ner och gråta ut all den sorg jag bär på, och den vanmakt jag har känt ibland i mitt liv, när förhållanden absolut har varit omöjliga att påverka.
Kanske skulle jag skriva en annan bok om vägar som jag vek av ifrån också. Men nu först den här. Det är terapi!
Framförallt har jag haft ett otroligt jobbigt relationsliv. Det är inte alltid en fördel att ha män som står i kö, som det ju faktiskt var när jag var ung. Man blir vilsen. Ibland är det svårare att välja än det kanske är för andra att hitta någon.
Och som jag har sagt många gånger; det är väl ingen konst att vara dygdig om det bara finns en enda som är intresserad av en!
Det är rätt skönt att vara gammal. Kön är i vart fall mindre! :-)
Men ännu skriver jag bara och som alltid är jag övertygad om att jag kommer att få Augustpriset för boken och att den kommer att ges ut på ett av de största förlagen och bli en riktig bestseller här och utomlands.
Det är en verklighetsbaserad historia, som dock inte är autentisk. Men jag tittar i gamla almanackor, där det finns kortfattade anteckningar om vad jag har gjort på dagarna för att få lite underlag. Just nu ligger mitt liv i högar av almanackor i stora drag framför mig dag för dag sedan 1957. Det värsta är att många bekanta, som jag har umgåtts med, har jag ingen aning om vilka de är längre, för jag har bara skrivit initialerna på dem. Till exempel jag har träffat den och den och där var följande... Vilka var de då?
Min livshistoria är tyngd av många separationer och uppbrott och många, många dödsfall i min närhet. Någonstans på vägen frös mina tårar, och jag har mycket svårt att gråta. Så de som har fått mig till det- och det är ju några stycken, trots detta - kan känna att de har vunnit en seger och nått mig i mina känslor.
Egentligen skulle jag bara vilja sätta mig ner och gråta ut all den sorg jag bär på, och den vanmakt jag har känt ibland i mitt liv, när förhållanden absolut har varit omöjliga att påverka.
Kanske skulle jag skriva en annan bok om vägar som jag vek av ifrån också. Men nu först den här. Det är terapi!
Framförallt har jag haft ett otroligt jobbigt relationsliv. Det är inte alltid en fördel att ha män som står i kö, som det ju faktiskt var när jag var ung. Man blir vilsen. Ibland är det svårare att välja än det kanske är för andra att hitta någon.
Och som jag har sagt många gånger; det är väl ingen konst att vara dygdig om det bara finns en enda som är intresserad av en!
Det är rätt skönt att vara gammal. Kön är i vart fall mindre! :-)
onsdag 2 december 2015
Det farliga åsiktsförtrycket
Vet vi vad som håller på att hända? Är vi medvetna om hur åsiktsförtrycket breder ut sig? Det är inte bara i det offentliga i samhället utan också privat. Människor kan berätta att när deras politiska åsikter inte accepteras stryks de från facebooksidor. Vänner blir ovänner, och släktingar stryper kontakten mellan sig.
Vi börjar närma oss ett klart DDR-stuk. Det var under DDR- tiden som familjemedlemmar, nära anhöriga och vänner anmälde varandra för fel åsikter! Är vi redan där?
Den vänster som tror sig vara tolerant har demonstrerat i Malmö för att man ska ha vidöppna gränser och släppa in alla! Man har svårt att förstå att detta kan vara sant, samtidigt som det klagas på de sanitära förhållandena på Mässan, där folk ligger på golvet.
Tar människor inget ansvar längre? Är detta rätt mot dem som kommer hit?
Vi börjar närma oss ett klart DDR-stuk. Det var under DDR- tiden som familjemedlemmar, nära anhöriga och vänner anmälde varandra för fel åsikter! Är vi redan där?
Den vänster som tror sig vara tolerant har demonstrerat i Malmö för att man ska ha vidöppna gränser och släppa in alla! Man har svårt att förstå att detta kan vara sant, samtidigt som det klagas på de sanitära förhållandena på Mässan, där folk ligger på golvet.
Tar människor inget ansvar längre? Är detta rätt mot dem som kommer hit?
tisdag 1 december 2015
Det handlar om demokratin
Ändå sedan 2007 - det kan man se om man googlar mitt namn- har jag försvarat Sverigedemokraternas rätt att bli behandlade som andra partier. Den gången skulle de frysas ut i fullmäktige i Kalmar. Se Thoralf Alfssons blogg, riksdagsman för Sd 2010-2014, där han berömmer mig för mitt demokratiska förhållningssätt. Då var jag själv ansluten till Folkpartiet, det som nu har förvandlats till Liberalerna, de som vill tvinga föräldrarna att dela på föräldraförsäkringen på ett visst sätt. Det är väl liberalt!
Jag har allt sedan dess menat - och kommer att fortsätta att mena-att man inte kan mobba ut och särbehandla folkvalda. Detta är inte minst orätt mot de väljare som de representerar. Man kan tycka vad man vill om andra partiers åsikter, men de ska behandlas med respekt i de sammanhang de representerar sina väljare.
Att det troligen finns stora problem inom Sd har jag aldrig förnekat. Sättet att utesluta medlemmar på löpande band talar säkert om detta.
Detta betyder inte att de ska särbehandlas i riksdagen. Vad är det för trams? Har man koll på hur andra partiers medlemmar tänker och tycker? I SD:s partiprogram finns inget rasistiskt, och det finns säkert de som man kan beteckna som rasister i de andra partierna.
Men det finns alltid människor som bär på någon sorts agg från sitt förflutna och som verkar ta ut detta senare i livet i form av mobbning. Fast sådant folk ska kanske helst inte vara statsministrar. Nog kan man med fog misstänka att det är någon sorts knut som ligger som grund för den mannens märkliga uppförande i riksdagen och i regeringssammanhang.
Jag hörde vad danska politiker sade om detta. Men danskarna har mycket att säga om hur Sverige styrs, verkar det som, inte minst om vår flyktingpolitik.
Den där freden i Roskilde 1658 var nog ödesdiger för en del av oss.
Jag har allt sedan dess menat - och kommer att fortsätta att mena-att man inte kan mobba ut och särbehandla folkvalda. Detta är inte minst orätt mot de väljare som de representerar. Man kan tycka vad man vill om andra partiers åsikter, men de ska behandlas med respekt i de sammanhang de representerar sina väljare.
Att det troligen finns stora problem inom Sd har jag aldrig förnekat. Sättet att utesluta medlemmar på löpande band talar säkert om detta.
Detta betyder inte att de ska särbehandlas i riksdagen. Vad är det för trams? Har man koll på hur andra partiers medlemmar tänker och tycker? I SD:s partiprogram finns inget rasistiskt, och det finns säkert de som man kan beteckna som rasister i de andra partierna.
Men det finns alltid människor som bär på någon sorts agg från sitt förflutna och som verkar ta ut detta senare i livet i form av mobbning. Fast sådant folk ska kanske helst inte vara statsministrar. Nog kan man med fog misstänka att det är någon sorts knut som ligger som grund för den mannens märkliga uppförande i riksdagen och i regeringssammanhang.
Jag hörde vad danska politiker sade om detta. Men danskarna har mycket att säga om hur Sverige styrs, verkar det som, inte minst om vår flyktingpolitik.
Den där freden i Roskilde 1658 var nog ödesdiger för en del av oss.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)