Värd att minnas

Jag har följt Lisbeths bloggar, den nuvarande och den föregående, under flera år, och lärt känna Lisbeth som en modig kvinna, som tagit strid för homosexuellas rättigheter, redan när ALLA partier var motståndare och livrädda för blotta tanken på gifta homopar med adopterade barn. Lisbeth är en av pionjärerna i kampen. Och angrips nu av barnrumpor, som njuter frukterna av andras arbete, utan att själva ha riskerat någoting. Vet hut, säger jag. Behandlar man äldremänniskor på det här sättet, som Ahlin och Sriwong gör? Här ser man följden av den totala normupplösningen. Lisbeth har flyttat gränser, så att homosexuella som då befann sig utanför, nu befinner sig innanför. Och omfattas sv samma regler som alla andra. Det är tydligen det som upprör Pride-folket. Det ska inte finnas några andra normer än antinormnormen. Att kritisera Pride är den nya dödssynden. Det är skillnad mellan att flytta gränser och att sudda ut alla gränser. Var ska det sluta? Till slut finns kansske ingen norm,som förbjuder förföljelser mot dem som viker av?

 på Byt ut homosexuella mot tjockisar

(en kommentar under pseudonym från min blogg under drevet 2016.)

2016 var jag i  ett mediadrev efter att ha kritiserat utformningen av Pride. Jag hade aldrig i mitt liv kunnat föreställa mig en sådan reaktion. Jag var då en totalt obetydlig ordförande i en seniorförening, som jag och en annan medlem höll igång med konstgjord andning. Men detta KD-medlemskap blev plötsligt otroligt viktigt. Det blev också ett drev efter mig på min egen blogg.
Idag, när jag letade efter något helt annat hittade jag ovanstående kommentar från en anonym.
Den är värd att minnas och att vara tacksam över.

Numera är jag mycket försiktig i debatterna. Så blir det, det finns risk att man tystnar.