För en tid sedan hade jag ett inlägg om själsligt utnyttjande inom kyrkan och Metoo-rörelsen.
Det var dumt och onödigt.
Men kanske är det en nödvändighet för en själv ibland att förenkla när man inte orkar med att se saker som de verkligen var. Vissa saker är alltför tunga att bära.
Men hur kan jag be om förlåtelse i denna konstiga bloggvärld där vi gömmer oss för varandra?
Idag är jag en gammal kvinna med åldersbekymmer och ett passerat liv. Det som en gång, för länge sedan, kunde ha blivit, kan aldrig bli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar