Sedan mars 2017 kämpar jag med mitt blodsocker, som då var för högt, och jag fick diagnosen diabetes typ 2.
Följande tre besök på vårdcentralen visade normala värden. Jag hade då "knappt diabetes" enligt läkaren, men diabetes enligt diabetessköterskan!!! De kunde ju åtminstone sagt samma sak, tycker jag!
Jag har införskaffat en blodsockermätare och mäter varje dag, ibland flera gånger om dagen.
Ibland, inte minst vid stress, stiger värdet något.
Jag är för fet. Det vet jag, men detta har också med blodsockret att göra. Sedan förra årets högsta vikt har jag gått ner fem kilo, men detta räcker inte på långa vägar.
Jag tar alltså inte medicin mot blodsockret, utan har bara ändrat kosten. Och vad jag har läst om sjukdomen gör att jag är glad för detta. Sedan handlar det naturligtvis om hur högt blosockret är!
Om man har högt blodsocker på morgonen, vilket senare sjunker, så visar detta att det finns för mycket socker i levern. Detta produceras ut i blodet på morgonen, när inte insulinet räcker för att hålla igen, så att säga. Tror att detta är rätt uppfattat. Men om man tillför insulin stannar sockret i levern, där det lagras mer och mer fett och socker. Alltså botar man inte diabetes med insulin! Man justerar så att säga bara värdena, men grundorsaken till sjukdomen finns kvar.
Botemedlet - om den går att bota, vilket kan ske ibland- är att fasta och/eller att dra ner på sockret/kolhydraterna i kosten.
Det är ju alltid så att om man har en annan uppfattning om vad man ska göra på tvärs mot läkaren- som anser att man ska börja med medicin så tidigt som möjligt- så är detta lite ängsligt. Gör man rätt?
Men jag har hittills gjort rätt. Det visar mina värden. Hur det blir på sikt vet jag inte.
Svårast är vikten. Men den MÅSTE ner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar