En av dem

- Jag är som en av dem, sade jag till en väninna häromdagen, de där kvinnorna som står utanför fängelset när deras man har suttit inne för misshandel av dem och väntar på honom. Sedan går de hand i hand bort från fängelset.

Jo, nu rör det sig inte om fysisk misshandel, inte alls. Och ingen har heller suttit inne. Nej, det rör sig om många års nedvärderingar och kränkningar, som till slut har fått mig att känna mig som en urvriden skurtrasa. Och ändå har jag återvänt, gång på gång. Varför?
Saker är sällan svarta eller vita, utan oftast svarta och vita.

Jag läste just gamla kommentarer som jag hade satt som skräppost här på bloggen, och då vaknade minnena. Det är ju också så att om någon kränker någon, och speciellt om det är en som står en nära, så blir det på något sätt legitimt att kränka den personen. Bland skräpposten fanns en ihärdig påhoppare från 2011/2012. Undrar vart han tog vägen sedan. Gräsligt!

Måtte Gud ge mig styrka nu, så att jag blir stark och kan återfå min energi. Och måtte jag slippa höra/läsa något om "du är" plus något negativt om mig på länge, länge....Jag har ingen kraft kvar att läsa/höra sådant!
Det har varit tur, alla de här (åtta) åren, att det har funnits andra människor som har gett mig uppskattning på olika sätt. För hur hade det varit annars, när det har varit så eländigt, trots detta? Till slut orkar man ibland inte ens lämna något.
Jag är en gammal kvinna nu. Det får vara slut på män i mitt liv!

Som otrohet i ett äktenskap

På mig verkar spelet i Alliansen (om den finns) mycket likt hur det är när någon är förälskad i någon annan utanför äktenskapet och vill lämna äktenskapet.
Nog blir det tydligare och tydligare att Annie Lööf och Jan Björklund är mera intresserade av att dra till vänster mot S än att vara lojala med överenskommelser inom Alliansen.
Och KD nämns mer och mer sällan i sammanhangen. Är vi redan uträknade?
Men inte kan vi (vill vi?) ha en regering med S, C och L? Eller?

Borgerliga väljare bör nog se upp! En röst på C och L tenderar att bli en röst på fortsatt sossestyre.
Jag är lite nyfiken på vad moderata, lokala politiker säger om att samarbeta med SD. Det är säkert inte så impopulärt överallt.
Det är ju ganska märkligt att man inte vill se överensstämmelser i vad man tycker inom olika partier. För mig är det självklart att de borgerliga partierna är M, KD och SD. Faktiskt.

Liberalerna har för länge sedan slutat vara liberala och tycks inte veta hur liberala beslut bör vara. De stoltserar med konstiga saker som exempelvis tvångsfördelning av föräldraledigheten. Inte heller är väl intoleransen mot andras åsikter något som är liberalt.

Annie Lööf verkar mera vara intresserad av att skaffa sig själv en position, tycker jag, och försöka komma åt regeringsmakten oavsett om det blir med S eller M. 
Ja, nog är svensk politik spännande för närvarande! Eller hur?

Ur vanmakten

På min uteplats igår

Vackra rosor från vännerna.

Efter månader av total utmattning tog jag mig äntligen samman igår och bjöd hit ett par vänner till enkel förtäring med rostbiffssmörgås, ost, kex, rosévin och arrakskaka på min uteplats.

-Ingen gillar mobbare, säger K-G Bergström idag

Visst är det sant som K-G Bergström säger i Expressen idag. Löfvens och Annie Lööfs och Jan Björklunds fortsatta mobbning av SD är naturligtvis främst en skymf mot SD:s väljare.
Och att sätta sig på folkets vilja lär man inte vinna något på, som Bergström  också poängterar.

Stefan Löfven är inte mogen politiken!

Det är väl alldeles uppenbart för de flesta att socialdemokraterna har misskött regeringen. Nu kommer de och lovar guld och gröna skogar när fyra år har gått, och de har ställt till kaos. De har haft sin tid för att visa vad de kunde.
Ett så rörigt land som Sverige är idag har vi väl aldrig sett förr.

Vad vill Stefan Löfven göra om SD blir största partiet? Idag förklarar han att det näst största partiet inte ska få några ordförandeposter i utskotten. Kan han bestämma det? Är demokratin i det här landet helt död?
Liberalerna har under Björklunds ledning blivit till ett av Sveriges minsta partier i riksdagen. Nog ter sig Jan Björklunds tongångar lite löjliga när det gäller att tala om vad ett parti som har mer än 17% större väljarstöd än han har ska få och inte få.
Måtte mitt parti, KD, inse vansinnigheterna i detta! De är ju ändå kloka! 

Tänk om elever skulle göra som du, Jan Björklund

Är det någon som är förvånad över att ungdomar mobbar och fryser ut varandra?
När vi har så goda läromästare i Sveriges riksdag! Deras beteende är skandalöst oavsett vad man tycker om SD! Skulle elever få göra så i skolorna? Om du ogillade någons åsikter, så skulle denna någon frysas ut och inte få delta i umgänget.
Botten, absoluta botten! Värst är Stefan Löfven, men Jan Björklund och Annie Lööf kommer inte långt efter!
Hoppas att Moderaterna och mitt eget parti, KD, har lite bättre bildning och stil! Man förväntar sig mer av riksdagsmän.Men det är kanske bonnigheten och småstadsmentaliteten, som slår igenom.
Det är farligt att komma från inskränkta miljöer.

Ibland har kanske AKB rätt i att stockholmare är smartare än lantisar!

Lever Alliansen?

Hur har vi det egentligen på den politiska kartan? Borde inte vi som väljare få veta detta klart och tydligt före valet?
Det verkar ju tydligt att Centern och Liberalerna alltmer närmar sig Socialdemokraterna. Vill man inom Moderaterna och KD ha det på det sättet? Lever Alliansen? Oftare och oftare lutar sig Centern och Liberalerna mot Socialdemokraterna och Alliansen framstår splittrad i många frågor.

Svenska folket bestämmer- inte Jan Björklund!

Nu har liberalerna och Centern vaknat till liv efter moderaternas uttalande igår om  att SD skulle kunna få ordförandeposter i utskotten om man gick efter mandatfördelningen i riksdagen.
Men är det inte svenska folket som bestämmer i en demokrati?
Jan Björklund, representant för lilla Liberalerna, låter alltid som om det vore han.
Man kan väl lugnt konstatera att en röst på Centern eller Liberalerna kommer att bli en fortsatt röst på en sosseregering. Vill vi ha det?
De bereder ju klart och tydligt mark för detta.

Robotar?

Frånsett några enstaka läsare börjar jag tro att sidvisningarna på den här bloggen är från robotar.
Dags att lägga ner bloggandet?

Kortbedrägeri

Vid kontroll av mitt konto upptäckte jag att ett belopp som jag inte stod bakom var reserverat. Beloppet var litet, ca 100 kronor, men jag använder inte det kortet för köp annat än vid hotellvistelser och hotellbokningar. Då lämnar man ju ut hela kortnumret.
Beloppet är nu draget från mitt konto och kortet är spärrat. Köpet,tydligen alltså ett internetköp, var gjort i Hamburg på en firma med varor som jag inte köper.
Men vad jag undrar är varför man gör ett kortbedrägeri på en så liten summa. Är det för att senare göra ett större köp? Eller är det så att man tänker att ett så litet belopp märks inte. Konstigt är det.
Jag handlar aldrig på kort på nätet, utan antingen på faktura eller på postförskott. Nu kommer jag inte heller att ge ut mitt kortnummer vid hotellbokningar.

Tog bort

Inlägget om beskrivningen av ett mediedrev togs bort av mig igen. Jag ville inte riskera att få otrevliga kommentarer på det.
Så har vårt samhälle blivit!

Trevlig midsommar!

Jag önskar er en trevlig midsommar!

Ingen rosenträdgård

Jag vet inte varför, men rosor tar sig inte i min trädgård. Under årens lopp har jag köpt massor av rosenbuskar, som det sedan inte har blivit något av. 
Men- man får vara glad för de få rosor som blommar, som de här.

Den kalla världen dödar oss.

Just nu känner jag ett enormt behov av att se välvilja och kärleksfulla människor. Kylan och hatet dödar oss mentalt, och detta sprider sig.Min kropp nästan slutar fungera.

Jag börjar dagen med min ensamma frukost, då jag lyssnar på världens alla våldshandlingar på radion. Så går jag till datorn, där inkorgen den sista tiden nästan garanterat har innehållit minst ett mejl med trakasserier om hur dålig och elak jag är.
Detta räcker för att jag totalt ska tappa energin. Ibland för resten av dagen.
Jag ber till Gud att sända goda och snälla människor i min väg!

Så svårt det är att vara en gammal kvinna! Man är utlämnad på ett sätt som jag aldrig hade kunnat föreställa mig som ung.

Jag försöker hämta kraft i min trädgård och i musiken. Köpte för en tid sedan en sådan där skivspelare som man också kan spela 78 varvs, 33 varvs och 45 varvs skivor på. Gamla välkända toner ger gamla ibland förlösande, minnen.
Jo, så skriver jag. Alltid. 

Nu ska jag välja en ny bok att läsa. Den senaste var Linn Ullmans bok "De oroliga" om hennes föräldrar. En  välskriven bok, som är mycket väl värd att läsa.

Jag simmar över djupt vatten, känner hur jag emellanåt dras ner i djupet, men försöker komma upp till ytan för att få luft och syre.

Värd förakt?

Vad hade du tänkt och känt om en av dina närstående hade skrivit att sådana som du var värda att föraktas?

Nåväl, man hör väl inte helt till yrkeskåren journalister som frilansare, men nog är det snubblande nära, eller hur?

Rubriken till inlägget handlade just om journalister, vilka då framställdes som "En yrkeskår som är värd  förakt".

Jag har faktiskt några år som frilansreporter och dessutom utbildning på en journalistskola.

Detta var skrivet av en person som jag hade tänkt fira midsommar med!!!
Och han förvånas nu över att jag inte vill göra det!?
Nog är människor allt bra blinda, eller hur?
Jag måste inse- som jag har gjort så många gånger förr- att det är en meningslös kontakt som bara gör mig illa!¨

Jag vill så gärna tro människor om gott. Men nog blir man besviken  ibland! 
Vi måste omge oss med människor som ger oss energi. Annars blir vi som urkramade trasor.

Det är för sent, Stefan Löfven!

Nu tror socialdemokraterna att alla som röstar på SD gör det som protest. Så klart är det inte så. Men jag tror att få väljare är helt insatta i de olika partiernas partiprogram.
Där man kanske avslöjar sig mest är i kulturpolitiken. Den ska man se upp med!
Jag tror att socialdemokraterna nu kan göra vilka turer de vill. Det är för sent. Medvetenheten om att de har regerat och fått landet att bli halvt kaotiskt tycks saknas totalt hos dem själva, men inte hos oss väljare. De bara lovar och lovar för kommande tider.
Fast ett parti som har haft makten i fyra år ska kanske inte mest säga "Nu ska vi!" utan " Vi har..." Det handlar om tempus. Vi väljare tror inte längre på löften när vi ser hur det ser ut.
Det hjälper inte heller att försöka smutsa ner andra partier. Det faller bara tillbaka på en själv. Socialdemokraterna är nog dömda att förlora makten. Och skönt är det!

Fler flugor

"Man får fler flugor med en sockerbit än med en droppe ättika", brukade min salig mor säga. Och så brukade hon säga att man kan spotta på en sten tills den blir våt.

Givetvis är det de positiva omdömena och de peppande orden som stärker en, speciellt när livet känns tungt. Man behöver sådana oavsett om de kommer från någon bekant, vän eller okänd. För något år sedan skrev jag en dikt om ett enda ord från en främling som jag mötte som förvandlade min dag från mörker till ljus. Så kan det ju vara. Bara en trevlig och tillmötesgående person i telefonen i ett alldagligt ärende kan lysa upp.
Självklart betyder också kommentarer med välvilja och stöd något.

Den som tror att han med spott och spe vinner, eller behåller, mitt hjärta har naturligtvis helt fel! Energitjuvar orkar ingen med i längden.
Jag måste sargad och urlakad försöka återfå min energi. Återstår att se om jag hittar vägen till detta.

VAD är bra, Stefan Löfven?

Stefan Löfven och Magdalena Andersson upprepar som ett mantra att det går bra för Sverige. Vad är det som går bra i detta numera kaotiska land? Vi som är lite äldre känner ju inte alls igen oss.

Tågresor är ofta totalt kaotiska, flyg ställs in, resenärer blir strandsatta. Det saknas läkare och sjuksköterskor. BB-avdelningar läggs ner och kvinnor måste föda barn i bilar och diken på väg till sjukhuset. Gamla ligger och dör i en korridor i väntan på vård. 

Lägenheter är så dyra att de nästan är olösliga för vanligt folk, både som bostadsrätter och hyresrätter, där många utestängs på grund av höga krav i form av fasta anställningar, löner och tidigare vandel. Köerna i storstäderna handlar om årtionden- såvida du inte är invandrare.
Viktiga mediciner tar slut på apoteken.

Kriminella gäng har tagit över  delar av storstäderna. Upprepade skjutningar sker som uppgörelser mellan gängen. Senast igår sköts två personer ihjäl i Malmö och fyra skadades. Det verkar vara svårt för polisen att klara ut detta,

Från skolorna klagas det. Lärare slutar och elever blir mobbade, både i skolorna och på nätet.

Vad menar du, Stefan Löfven, med att det går bra för Sverige? Är det kanske antalet sålda Jas-plan som har ökat?

Förargligt, naturligtvis

Det har nog hänt en del med etiken inom media sedan jag gick en kurs på journalistskola. Då var det inte etiskt försvarbart att publicera namn hur som helst. Idag är man onekligen mycket slarvigare med att följa denna etiska regel.
Å andra sidan ska naturligtvis media granska makthavarna. Detta är ju deras självklara rättighet, ja till och med skyldighet. Och har de bara ordentligt på fötterna, så kan man som förtroendevald inte klandra dem som har rotat fram något ofördelaktigt om en.
Enklaste sättet att undvika att bli uthängd är naturligtvis att ha rent mjöl i sin påse, eller åtminstone ha redogjort för sitt bagage för partiet. För visst måste det annars vara förargligt om någon reporter hittar något om en, som man inte vill ska bli känt!
Det kan man ju förstå!

Skrämmande okunskap hos politikerna

1975 togs en lag i Sverige som gjorde landet mångkulturellt. Detta betyder att olika kulturer ska kunna finnas sida vid sida.
Det här verkar  flera av våra folkvalda inte ha en susning om. De pratar sig varma om invandrares assimilering och om att bli försvenskade.

Jag vet inte om jag är dum, men om jag bodde i ett arabiskt land är jag inte säker på att jag frivilligt skulle låta mig assimileras. Jag skulle troligen vilja behålla hela eller åtminstone stora delar, av min svenska kultur.

Nu söker man på olika sätt inom åtminstone kvällspressen  skita ner SD. Senast har Björn Söder bemött Annie Lööf, där han menar att judar och samer är minoritetsfolk i Sverige. Detta har väckt en storm mot uttalandet. Men varför är detta så anmärkningsvärt? Är det inte tvärtom så att de som enligt lag har minoritetsställning, skyddad av lagen, har rätt att vara stolta över sitt ursprung?

Men Annie Lööf och Alice Bah Kunke kanske anser att bara genuin svenskhet är av något värde och att det är förnedrande att bli kallad något annat än att man är svensk?
Konstigt sätt att vara icke-rasist på. Att förneka de godkända minoriteterna i landet.

Jag känner inte Björn Söder och känner inte till hans värderingar i grunden, men detta uttalande, som folk nu är så förskräckta över, kan jag inte alls se som något anmärkningsvärt.
Kritiken verkar snarare vara ett sätt att hitta något man vill göra anmärkningar på.

Värd att minnas

Jag har följt Lisbeths bloggar, den nuvarande och den föregående, under flera år, och lärt känna Lisbeth som en modig kvinna, som tagit strid för homosexuellas rättigheter, redan när ALLA partier var motståndare och livrädda för blotta tanken på gifta homopar med adopterade barn. Lisbeth är en av pionjärerna i kampen. Och angrips nu av barnrumpor, som njuter frukterna av andras arbete, utan att själva ha riskerat någoting. Vet hut, säger jag. Behandlar man äldremänniskor på det här sättet, som Ahlin och Sriwong gör? Här ser man följden av den totala normupplösningen. Lisbeth har flyttat gränser, så att homosexuella som då befann sig utanför, nu befinner sig innanför. Och omfattas sv samma regler som alla andra. Det är tydligen det som upprör Pride-folket. Det ska inte finnas några andra normer än antinormnormen. Att kritisera Pride är den nya dödssynden. Det är skillnad mellan att flytta gränser och att sudda ut alla gränser. Var ska det sluta? Till slut finns kansske ingen norm,som förbjuder förföljelser mot dem som viker av?

 på Byt ut homosexuella mot tjockisar

(en kommentar under pseudonym från min blogg under drevet 2016.)

2016 var jag i  ett mediadrev efter att ha kritiserat utformningen av Pride. Jag hade aldrig i mitt liv kunnat föreställa mig en sådan reaktion. Jag var då en totalt obetydlig ordförande i en seniorförening, som jag och en annan medlem höll igång med konstgjord andning. Men detta KD-medlemskap blev plötsligt otroligt viktigt. Det blev också ett drev efter mig på min egen blogg.
Idag, när jag letade efter något helt annat hittade jag ovanstående kommentar från en anonym.
Den är värd att minnas och att vara tacksam över.

Numera är jag mycket försiktig i debatterna. Så blir det, det finns risk att man tystnar.

Att göra det svåra lätt

För en tid sedan hade jag ett inlägg om själsligt utnyttjande inom kyrkan och Metoo-rörelsen.
Det var dumt och onödigt.
Men kanske är det en nödvändighet för en själv ibland att förenkla när man inte orkar med att se saker som de verkligen var. Vissa saker är alltför tunga att bära.
Men hur kan jag be om förlåtelse i denna konstiga bloggvärld där vi gömmer oss för varandra?
Idag är jag en gammal kvinna med åldersbekymmer och ett passerat liv. Det som en gång, för länge sedan, kunde ha blivit, kan aldrig bli.

Ibland...

Ibland känner jag mig här som Vittus Andersson måste ha känt sig när han efter sex månader i fängelse på kastellet gick med på att sälja Trossö!
Ja, vad menar jag med det? Fundera...

Några ord betyder mycket

Jag hör till de människor, som trots att jag känner massor av människor och många människor känner eller känner till mig, så lever jag privat ganska isolerat genom att jag har många nära vänner, släkt och barn på avstånd. Mina vänner här är räknade på två händers fingrar.
Kanske beror det på att jag egentligen är introvert, vilket jag alltså upptäckte genom två tester för en tid sedan.

När det gungar, för så är ju livet ibland, blir därför varje ord, som betyder en tanke utifrån, viktig.

Ibland måste man ha hårda nypor, och jag vet att jag kan ha hårda nypor när detta är nödvändigt.
I en styrelse, som efter senaste årsmötet blev mer och mer kaotisk på grund av att ett par överhuvudtaget inte följde normal ordning i en förening, utan gjorde lite hur som helst och ställde därmed till det, fick jag till slut ta till de hårda nyporna för att vi skulle få arbetsro.

2016 hade jag också fått ägna en vecka åt att få bort en olaglig hemsida för vår skrivarklubb. Jag fick först leta reda på webbhotellet i USA, sedan skriva en massa mejl på engelska till dem och slutligen kopiera vårt konstituerande möte för att visa att inga firmatecknare var inblandade på denna sida. Då plockade de bort den. Men detta var ju helt onödigt arbete för mig, och jag har svårt att glömma det, för det var faktiskt taskigt gjort att skapa olägenheter och extra arbete för mig. Vi VET inte vem som låg bakom även om våra misstankar är starka.

Så kan det ju vara. Man VET inte vem någon är, men man kan ana. Och ibland tycker man att det är bekräftat. Och detta gäller ju inte bara negativa saker.

Jag är så glad över alla vänliga och berömmande ord som jag har fått från olika medlemmar i klubben de senaste dagarna. Sådana behöver man  när man har varit i svårigheter.

Sega dagar

Just nu framlever jag sega dagar i stor orkeslöshet och svår värk.Sedan katten Bellman dog är det fritt fram att öppna dörren ut till uteplatsen. Han fick vara innekatt sina sista, gamla levnadsår efter ett våldsamt slagsmål med en stor katt en gång när han var ute. Det gick bra, och han gick snällt ut med mig i band! (Så var det!) Jag saknar honom mycket, men just att bara kunna gå ut och sitta där i den fantastiska blomningen vid uteplatsen är ju något positivt. Det är kanske sista blomningen av paradisbusken, som jag ser.

Bellmans sista sommar 2017

I hammocken 2016

Glädje av lite

Det kan vara tyst på ledande positioner, detta gäller även ordförandeposter. Ibland vet man inte vad fler än styrelsen tycker om det man gör.
Men så kommer några in och stödjer och berömmer, och då får man energi.
Idag var mitt första mejl en "Tummen upp" för mig från en av medlemmarna i vår skrivarklubb. Så glad jag blev!

Mina blommande buskar

Privat guidning

Igår hade vi styrelsemöte i Skrivarklubben i Blekinge på Brunnsparkens restaurang i Brunnsparken i Ronneby.
Efter detta gjorde jag en liten privat guidning för ledamöterna.

Vid uteplatsen

Detta är vad jag ser när jag äter mina måltider på uteplatsen. Kaprifolen blommar framför paradisbusken.

Från sidan

Kampen är hård

Sedan mars 2017 kämpar jag med mitt blodsocker, som då var för högt, och jag fick diagnosen diabetes typ 2.
Följande tre besök på vårdcentralen visade normala värden. Jag hade då "knappt diabetes" enligt läkaren, men diabetes enligt diabetessköterskan!!! De kunde ju åtminstone sagt samma sak, tycker jag!
Jag har införskaffat en blodsockermätare och mäter varje dag, ibland flera gånger om  dagen.
Ibland, inte minst vid stress, stiger värdet något.
Jag är för fet. Det vet jag, men detta har också med blodsockret att göra. Sedan förra årets högsta vikt har jag gått ner fem kilo, men detta räcker inte på långa vägar.

Jag tar alltså inte medicin mot blodsockret, utan har bara ändrat kosten. Och vad jag har läst om sjukdomen gör att jag är glad för detta. Sedan handlar det naturligtvis om hur högt blosockret är!
Om man har högt blodsocker på morgonen, vilket senare sjunker, så visar detta att det finns för mycket socker i levern. Detta produceras ut i blodet på morgonen, när inte insulinet räcker för att hålla igen, så att säga. Tror att detta är rätt uppfattat. Men om man tillför insulin stannar sockret i levern, där det lagras mer och mer fett och socker. Alltså botar man inte diabetes med insulin! Man justerar så att säga bara värdena, men grundorsaken till sjukdomen finns kvar.
Botemedlet - om den går att bota, vilket kan ske ibland- är att fasta och/eller att dra ner på sockret/kolhydraterna i kosten.
Det är ju alltid så att om man har en annan uppfattning om vad man ska göra på tvärs mot läkaren- som anser att man ska börja med medicin så tidigt som möjligt- så är detta lite ängsligt. Gör man rätt?
Men jag har hittills gjort rätt. Det visar mina värden. Hur det blir på sikt vet jag inte.
Svårast är vikten. Men den MÅSTE ner!

Obs! Kommentarer har kommit direkt in på bloggen  för moderering, inte på mejl samtidigt. Jag har därför missat att publicera flera kommentarer.

Förr och nu

Konfirmationen den 13 april 1957

1966/67

2017

2018

Rätten att vara gammal

Jag ska starta ett upprop för rätten att vara gammal! Kraven på att man ska vara pigg, alert och jobba länge börjar bli tröttande!
Är man 70 plus så tror jag att de flesta känner av sin ålder på något sätt. Visst, undantag finns, men själv känner jag inga urpigga 70 plus-are. Vi har alla våra krämpor. 
Låt oss se verkligheten och inte ställa upp på en falsk bild av hur det är att åldras! Vi har faktiskt rätt att vara gamla, trötta och ibland sjuka!

Blomsterprakt

Nu blommar paradisbusken!

Berättarcafé igen.

Igår hade vi ännu ett Berättarcafé i Skrivarklubben i Blekinge. Denna gång var vi på Alfreds café i Bräkne-Hoby, där vi också åt landgångar och drack kaffe med utsökt morotskaka. Enkelt och trevligt, tycker jag!

Några av deltagarna

jag

Vår trubadur Stefan Viljehammar.