Jag är en van insändar/debattskribent, för jag har skrivit i många år. Ofta får jag in mina insändare snabbt. Rekordet var nog den igår som skickades in i fredags vid lunchtid och blev publicerad på nätet samma dag på sen eftermiddag. Den var stort uppslagen i papperstidningen, mer än halva sidan. Det betyder att insändarredaktören ansåg att den var angelägen och bra. Inte ett ord var ändrat i den, den var exakt som jag hade skrivit den.
Ibland har det hänt att insändare eller intervjuer har dröjt några dagar. Då känner jag mig osäker. Hur var det skrivna eller intervjun egentligen? Men detta dröjsmål har nästan alltid inneburit att de har fått mycket stort utrymme när de väl har publicerats.
Jag lade ut en hänvisning på facebook. Och alltså här på bloggen. Nu har jag inte lyft hemifrån mer än för att handla mat sedan den blev publicerad, så jag har inte träffat några människor som kan ha läst den. Men facebook-vännerna då? Och folk som läser min blogg? Jag fick en kommentar. Tack för den!
Troligen är det väl så att insändaren VAR bra!
Men man ska inte tro att man är något! Då kan försöken till osynliggörande sätta in. Någon mer som upplevt detta ,mycket kända fenomen?
Jag har upplevt det många gånger, speciellt bland kolleger på högstadiet. De var experter på osynliggörande om någon försökte sticka ut eller rubba hierarkierna.
Är det konstigt att det finns så mycket mobbning bland barn/ungdomar med så goda vuxna exempel?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar