Idag är det ju, som bekant, Internationella kvinnodagen, som en påminnelse om kvinnors kamp för våra rättigheter.
Det är lätt att man då mest ser kampen för rösträtten, representation i bolagsstyrelser och jämställd barnpassning och jämställt hushållsarbete, men kvinnors rätt är mycket mer än så.
Framförallt är väl det stora kvinnoförtrycket i vår tid att kvinnor inte blir lyssnade på, att man inte blir tagen på allvar och att män tror sig ha rätten att bestämma över kvinnors liv och göranden. Kampen om självbestämmanderätten handlar kanske ofta om de nära relationerna, där patriarkatet kan vara fastare än man någonsin kan föreställa sig om man ser det utifrån. Men, vi får inte ge upp och inte låta oss mästras!
Sedan är väl framgången för lika värde ojämn. Den går så att säga upp och ner. En del saker blev fel, tror jag. Jag tror aldrig att en kvinnlig, sexuell frigörelse, som var så modern på 1970-talet ger någon bestående framgång. I mäns ögon, kan man misstänka, är fria kvinnor inte så välsedda om det kommer till deras personliga förhållanden. Det gäller att se upp! Vi ska öka och inte minska vårt värde!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar