Elakheten skrämmer mig!

Vid den här tiden för ett år sedan hamnade jag i ett mediedrev för att jag hade kritiserat utformningen av Pride. Jag påmindes om det när jag såg Morgans senaste program om mobbning, för där var en av de präster med, Luka hette han, som stämde in i mobbningskören och påstod i en ironisk "Tummen upp" i en av lokaltidningarna att dinosauriernas tid inte var förbi apropå mina inlägg. Ja, han kunde nog behöva en kurs i hur man motverkar mobbning. Jag fascinerades samtidigt av programmet om en församling i Svenska kyrkan, som jag på något sätt inte tycktes komma fram till hur arbetsmiljöproblemen inom Svenska kyrkans arbetsplatser egentligen ser ut. För det är en mycket märklig miljö i en elak snällhetskultur med utstötning och etiketterande.Kanske svår att fånga in. Vi som har arbetat i en sådan vet. Man får bara hoppas att skadorna inte är livslånga för dem som drabbas av mobbningen.
Men tillbaka till mediedrevet som pågick i veckor och ända fram till rikstäckande tidningar. Vad hände sedan? Slutade jag debattera?
Nej, det gjorde jag inte helt, men till en början låg jag lågt, och jag är mycket försiktigare nu. Jag hade inte satt den rubrik som blev på den första insändaren,men jag borde ha anat att detta kunde bli rubriken.

Däremot har jag nästan helt lagt planerna om en litterär publicering på hyllan. Människor är helt enkelt för elaka. Man hör ju att många utsätts för näthat och negativa omdömen hur bra de än förefaller att vara.
Det räcker med elakhet i mitt liv! Jag kommer att porta varje människa med elaka tendenser om någon sådan dyker upp. Sådana människor kan få sprida sin elaka galla över andra än över mig.