jo, så kan livet kännas ibland, som om man ohjälpligt sitter fast och inte har möjlighet att påverka sin egen situation.
Är det därför jag inte har orkat ta tag i vikten? För jag är ju rätt så bra på att gå ner när det väl gäller.
Så plötsligt förändras allting på bara ett par minuter. Det behöver inte handla om ond, bråd död, utan kan vara andra uppbrott.
Lite omskakad står man där och fattar först absolut ingenting.
Men så ljusnar det. Man somnar, som man gjorde förr i tiden, gott och snabbt, vilket man inte har gjort på ett tag. Man känner inget behov att äta sötsaker, och man orkar ta tag i den där ommöbleringen.
Då vet man hur illa man har farit av att vara i ett tillstånd där man just har känt det som om man gick rundgång i tjära utan möjlighet att påverka sitt liv.
Jag ids inte längre gå in i diskussionerna på den där f.d. ölandsprästens blogg som kom att påverka mitt liv i flera år genom kontakter där. Men jag tittar som hastigast på inläggen och kan konstatera att även där går det förvisso rundgång. Samma saker sägs om och om igen av samma personer. Antingen bottnar väl detta i en begynnande senilitet eller också kanske också detta är ett tecken på vanmakt, att de som håller på så också upplever att de går rundgång i tjära i sina liv. Och då är det ju faktiskt synd om dem!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar