I PRO- tidningen kan man läsa att i PRO ska man nu uppmärksamma våldet mot äldre kvinnor i nära relationer. Ofta tänker man nog på yngre när man talar om mäns våld mot kvinnor. Och ofta tänker man nog dessutom på fysisk misshandel.
I min generation, det vill säga vi 40-talister som inbillade oss att vi kom någon vart i jämställdheten för att vi kämpade för löner och medinflytande i arbetslivet, ser det nog helt annorlunda ut. Män i min generation har fostrats av sina fäder, och vad jag minns av fäderna i min fars generation var att de satt vid bordet eller i soffan och väntade på att bli uppassade.Jodå, min far bakade kakor med den äran- när han själv tyckte att detta var roligt- och han kunde laga mat också. Men det var liksom aldrig vardagssysslor. Dessutom hade han underbara rabatter i trädgården, medan min mor stod för grävning och häckklippning. Så var det. Min far, tjänstemannen, svettades vid starkt kroppsarbete och såg ut som om han höll på att få en hjärtinfarkt, om han hade provat på tyngre sysslor. Denne store man, 1,87 cm lång och ca 90-95 kilo tung, en man med värdighet.
Men det värsta med de här männen var väl ändå deras självklara överlägsenhet. De visste bäst, i vart fall är detta min erfarenhet. Hur kunde då vi, deras döttrar, inbilla oss att deras söner skulle bli annorlunda, jag menar på djupet annorlunda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar