Ja, nog är moralen olika i olika länder i Europa. Igår kunde vi se på TV att gynekologer i Italien oftast nekade abort,och att de som utförde aborter inte kunde räkna med någon karriär. Och här i Sverige har vi ju nyligen haft ett uppmärksammat mål med en barnmorska som inte fick behålla jobbet för att hon inte ville göra aborter.
Visst ser vi olika på saker och ting. Personligen anser jag att en så delikat fråga borde kunna lösas på arbetsplatsen om någon inte vill utföra aborter.
Jag anser för övrigt-och det vet alla som har följt mina debatter- att man måste sänka gränsen 18 veckor för fri abort och 22 veckan efter speciellt tillstånd nu. Det är inte rimligt att man kan abortera livsdugliga foster, som får ligga och självdö!
Vad händer om dödshjälp blir lagligt i Sverige? Ska man då tvinga läkare att ta död på folk också?
onsdag 29 mars 2017
För ett år sedan
För ett år sedan såg det ut så här i Sydöstran i en artikel när jag hade blivit ny ordförande i Skrivarklubben i Blekinge.
måndag 27 mars 2017
Är det inte pinsamt?
Nej, jag läser inte ordentligt, men jag kikar lite på innehållet på kommentarerna på f.d. ölandsprästens blogg. Vad gör Bengt Olof Dike där? Gillar han att bli påpucklad? Han är inte den förste som blir det, men folk brukar ju försvinna så småningom, men han håller ståndaktigt fast och rapar samma saker om och om igen- och får samma svar om och om igen.
Dikes ålder känner jag, och jag misstänker att jag känner någon/några andras. Så klart att de är senila! Så pinsamt! Men, det är en sak om någon inte minns vad hen sade, men här kan de ju kalla vad de redan har skrivit säkert hundratals gånger. De måste ha jättetråkiga liv, måste de inte det?
Dikes ålder känner jag, och jag misstänker att jag känner någon/några andras. Så klart att de är senila! Så pinsamt! Men, det är en sak om någon inte minns vad hen sade, men här kan de ju kalla vad de redan har skrivit säkert hundratals gånger. De måste ha jättetråkiga liv, måste de inte det?
söndag 26 mars 2017
Miljöbilar för de rika, hög bilskatt för de fattiga
För några år sedan skulle jag parkera vid en avdelning på Blekingesjukhuset. Jag fick betala för parkeringen, men om jag hade varit rik och haft en ny, fin miljöbil hade jag fått stå där gratis.
Sosseregeringen gynnar också de rika och tar från de fattiga i sina förslag på ett skandalöst sätt.Som nu i förslaget om chockhöjd bilskatt för gamla bilar.
Vilka i Sverige har gamla bilar? De som är dåligt miljömedvetna?
Knappast. Det är vi som inte har råd med något annat. Vi ska straffas ordentligt nu. För ingen tror väl att vi plötsligt får råd att köpa en ny miljöbil för att regeringen chockhöjer bilskatten? Det är lika dumt som att tro att folk på landsbygden slutar köra bil för att bensinpriserna höjs. Kom till verkligheten! Och sluta straffa fattiga människor!
Sosseregeringen gynnar också de rika och tar från de fattiga i sina förslag på ett skandalöst sätt.Som nu i förslaget om chockhöjd bilskatt för gamla bilar.
Vilka i Sverige har gamla bilar? De som är dåligt miljömedvetna?
Knappast. Det är vi som inte har råd med något annat. Vi ska straffas ordentligt nu. För ingen tror väl att vi plötsligt får råd att köpa en ny miljöbil för att regeringen chockhöjer bilskatten? Det är lika dumt som att tro att folk på landsbygden slutar köra bil för att bensinpriserna höjs. Kom till verkligheten! Och sluta straffa fattiga människor!
Elakheten skrämmer mig!
Vid den här tiden för ett år sedan hamnade jag i ett mediedrev för att jag hade kritiserat utformningen av Pride. Jag påmindes om det när jag såg Morgans senaste program om mobbning, för där var en av de präster med, Luka hette han, som stämde in i mobbningskören och påstod i en ironisk "Tummen upp" i en av lokaltidningarna att dinosauriernas tid inte var förbi apropå mina inlägg. Ja, han kunde nog behöva en kurs i hur man motverkar mobbning. Jag fascinerades samtidigt av programmet om en församling i Svenska kyrkan, som jag på något sätt inte tycktes komma fram till hur arbetsmiljöproblemen inom Svenska kyrkans arbetsplatser egentligen ser ut. För det är en mycket märklig miljö i en elak snällhetskultur med utstötning och etiketterande.Kanske svår att fånga in. Vi som har arbetat i en sådan vet. Man får bara hoppas att skadorna inte är livslånga för dem som drabbas av mobbningen.
Men tillbaka till mediedrevet som pågick i veckor och ända fram till rikstäckande tidningar. Vad hände sedan? Slutade jag debattera?
Nej, det gjorde jag inte helt, men till en början låg jag lågt, och jag är mycket försiktigare nu. Jag hade inte satt den rubrik som blev på den första insändaren,men jag borde ha anat att detta kunde bli rubriken.
Däremot har jag nästan helt lagt planerna om en litterär publicering på hyllan. Människor är helt enkelt för elaka. Man hör ju att många utsätts för näthat och negativa omdömen hur bra de än förefaller att vara.
Det räcker med elakhet i mitt liv! Jag kommer att porta varje människa med elaka tendenser om någon sådan dyker upp. Sådana människor kan få sprida sin elaka galla över andra än över mig.
Men tillbaka till mediedrevet som pågick i veckor och ända fram till rikstäckande tidningar. Vad hände sedan? Slutade jag debattera?
Nej, det gjorde jag inte helt, men till en början låg jag lågt, och jag är mycket försiktigare nu. Jag hade inte satt den rubrik som blev på den första insändaren,men jag borde ha anat att detta kunde bli rubriken.
Däremot har jag nästan helt lagt planerna om en litterär publicering på hyllan. Människor är helt enkelt för elaka. Man hör ju att många utsätts för näthat och negativa omdömen hur bra de än förefaller att vara.
Det räcker med elakhet i mitt liv! Jag kommer att porta varje människa med elaka tendenser om någon sådan dyker upp. Sådana människor kan få sprida sin elaka galla över andra än över mig.
lördag 25 mars 2017
Fler och fler
Jo, lökarna försvinner till stor del för mig. Men nu ploppar det upp krokus på fler ställen, om än utspridda. Våren är här!
Ett varsel?
När jag såg att det var ett program om dödstragedin på Roskildefestivalen år 2000, då flera ungdomar klämdes ihjäl, kom jag att tänka på vad som hände den dagen.
Min son har i många år varit en flitig Roskildebesökare och var där detta år också. Jag brukar sällan drömma om min anhöriga, men natten före katastrofen där, drömde jag att jag såg min son med en huva upp över huvudet så att han såg ut som bilder man ibland har gjort av Döden.Han sade att det hade hänt något förskräckligt.
Ungdomar på festivaler gillar inte att deras mödrar ringer dem, men jag tyckte att drömmen var så otäck att jag ringde till min son och sade att han skulle vara försiktig.
På natten väcktes jag av ett telefonsamtal från honom, då han berättade att de var oskadda, men att flera ungdomar hade klämts ihjäl. Någon hade påmint honom om min dröm!
Var den ett varsel?
Min son har i många år varit en flitig Roskildebesökare och var där detta år också. Jag brukar sällan drömma om min anhöriga, men natten före katastrofen där, drömde jag att jag såg min son med en huva upp över huvudet så att han såg ut som bilder man ibland har gjort av Döden.Han sade att det hade hänt något förskräckligt.
Ungdomar på festivaler gillar inte att deras mödrar ringer dem, men jag tyckte att drömmen var så otäck att jag ringde till min son och sade att han skulle vara försiktig.
På natten väcktes jag av ett telefonsamtal från honom, då han berättade att de var oskadda, men att flera ungdomar hade klämts ihjäl. Någon hade påmint honom om min dröm!
Var den ett varsel?
onsdag 22 mars 2017
Vår i min trädgård
Jag undrar vart alla lökar tar vägen. Det blev inte många blommor av dem jag köpte förra året heller. Men några blev det!
tisdag 21 mars 2017
måndag 20 mars 2017
Dagar för glädje
I höst har jag haft mitt hus i 35 år. Av de åren har jag under nio år bara varit här vid ledigheter och för övrigt bott och arbetat på annan ort. Först i en stor lägenhet i en Stockholmsförort, och sedan under 6,5 år i Oskarshamn i en mindre tvåa.
Det är lite mycket arbete nu med huset och trädgården, det kan jag väl tycka ibland, men huset ligger jättefint med två minuters väg ut i skogen och några kilometer till havet. Man kan cykla dit,om man cyklar.
Ibland är det lite tråkigt att bo långt från släkt och de flesta av mina vänner, men dagen börjar alltid med facebook. Där hittar jag både familj,släkt och gamla klasskamrater.
I min ålder har man lärt sig att man måste välja sitt umgänge. En dag får man kanske nog av människor som inte bidrar till glädje och ny energi, utan dränerar en så att man känner sig som en urvriden trasa i stället. Enough is enough! Man tar inte in eller behåller inte vänner som förstör de dagar som ska vara glädjedagar i ens liv. Gör man det, då är man bra korkad!
Det är lite mycket arbete nu med huset och trädgården, det kan jag väl tycka ibland, men huset ligger jättefint med två minuters väg ut i skogen och några kilometer till havet. Man kan cykla dit,om man cyklar.
Ibland är det lite tråkigt att bo långt från släkt och de flesta av mina vänner, men dagen börjar alltid med facebook. Där hittar jag både familj,släkt och gamla klasskamrater.
I min ålder har man lärt sig att man måste välja sitt umgänge. En dag får man kanske nog av människor som inte bidrar till glädje och ny energi, utan dränerar en så att man känner sig som en urvriden trasa i stället. Enough is enough! Man tar inte in eller behåller inte vänner som förstör de dagar som ska vara glädjedagar i ens liv. Gör man det, då är man bra korkad!
lördag 18 mars 2017
onsdag 15 mars 2017
Mera om bön...
En av dessa mina minsta... ett uttryck i Bibeln som är mycket centralt i den kristna läran för mig.Varje liten, i världens ögon kanske obetydlig människa och varje djur är viktiga.
Därför tror jag inte att man kan masspåverka Gud. Att be böner är inte som att gå i ett demonstrationståg, där effekten blir större ju flera man är.
Gud ser oss, det är jag övertygad om. Jag tror också att han väljer våra uppgifter och platser i livet.Sedan kommer det an på oss själva att vara lyhörda och följa det vi uppfattar är Guds väg för oss.
Nu är jag gammal och sjuk, så nu kan vägarna kvitta, för nu gäller det att få vardagen att fungera. Som ensamboende är man också ensam om allt ifrån räkningar som ska betalas, mat som ska köpas in och lagas, hemmet som ska skötas,tvätt som ska tvättas och så trädgård och snöskottning och det sociala livet.
Ja, hu, vad jag har mycket att göra! Det är kanske inte konstigt om jag är trött...
Därför tror jag inte att man kan masspåverka Gud. Att be böner är inte som att gå i ett demonstrationståg, där effekten blir större ju flera man är.
Gud ser oss, det är jag övertygad om. Jag tror också att han väljer våra uppgifter och platser i livet.Sedan kommer det an på oss själva att vara lyhörda och följa det vi uppfattar är Guds väg för oss.
Nu är jag gammal och sjuk, så nu kan vägarna kvitta, för nu gäller det att få vardagen att fungera. Som ensamboende är man också ensam om allt ifrån räkningar som ska betalas, mat som ska köpas in och lagas, hemmet som ska skötas,tvätt som ska tvättas och så trädgård och snöskottning och det sociala livet.
Ja, hu, vad jag har mycket att göra! Det är kanske inte konstigt om jag är trött...
Helt utmattad
Jag är så trött, så trött...ja, fullständigt utmattad.
Husläkaren säger att detta inte kan bero på min sjukdom, för så sjuk är jag inte, så då måste det väl vara något annat fel som gör detta. Då är det väl ett fel som de ännu inte hittat.
Eller är det bara så att jag har haft för stort energiläckage för länge i mitt liv. Visserligen har jag stimulerande uppdrag och kontakter genom dessa, men det är kanske den personliga feedbacken som behövs.
Jag märker ju hur glad jag blir av uppskattning, om än så liten, av något jag har gjort eller skrivit.
När man,som jag, har skrivit så många insändare och debattinlägg, händer det att man möter folk ute, så att säga, som berömmer en, men man får inte så ofta positiv feedback omedelbart som man fick som ny skribent.
Ja, idag fick jag till och med veta att jag inte skulle kritisera KD:s äldrepolitik, men i min senaste insändare var det kritik mot partidistriktet här, som hade dragit in bidraget till seniorerna. Men jag är inte ens medlem i KD längre, endast i deras seniorparti.Skönt! Så vad kan de säga?
Husläkaren säger att detta inte kan bero på min sjukdom, för så sjuk är jag inte, så då måste det väl vara något annat fel som gör detta. Då är det väl ett fel som de ännu inte hittat.
Eller är det bara så att jag har haft för stort energiläckage för länge i mitt liv. Visserligen har jag stimulerande uppdrag och kontakter genom dessa, men det är kanske den personliga feedbacken som behövs.
Jag märker ju hur glad jag blir av uppskattning, om än så liten, av något jag har gjort eller skrivit.
När man,som jag, har skrivit så många insändare och debattinlägg, händer det att man möter folk ute, så att säga, som berömmer en, men man får inte så ofta positiv feedback omedelbart som man fick som ny skribent.
Ja, idag fick jag till och med veta att jag inte skulle kritisera KD:s äldrepolitik, men i min senaste insändare var det kritik mot partidistriktet här, som hade dragit in bidraget till seniorerna. Men jag är inte ens medlem i KD längre, endast i deras seniorparti.Skönt! Så vad kan de säga?
tisdag 14 mars 2017
Igår var jag frisk
I morse vaknade jag med en konstig känsla.Igår var jag frisk, men trött, något annat visste jag inte. Idag vet jag att jag inte är frisk.
Då tänkte jag på en läkare i släkten som sade att man är frisk tills man av läkare har konstaterats sjuk. Så sant! En ny sorts liv tar sin början.
Då tänkte jag på en läkare i släkten som sade att man är frisk tills man av läkare har konstaterats sjuk. Så sant! En ny sorts liv tar sin början.
måndag 13 mars 2017
Att ta hand om sig själv
Ibland tar man mera hand om andra än om sig själv.Det kan straffa sig. Plötsligt måste man ägna sig åt sig själv, för kroppen säger ifrån.
Nu ska jag göra det. Jag måste, sade min husläkare idag. Jag själv i centrum, det ska bli spännande! I morgon börjar den regelbundna motionen. Naturen här runt mitt hus är så vacker! Och snart är krokusen utslagna, såg jag idag.
Nu ska jag göra det. Jag måste, sade min husläkare idag. Jag själv i centrum, det ska bli spännande! I morgon börjar den regelbundna motionen. Naturen här runt mitt hus är så vacker! Och snart är krokusen utslagna, såg jag idag.
Tar åldern ut sin rätt nu?
Idag har jag letat och letat i bortåt två timmar efter en skattsedel för Skrivarklubben, som hade kommit till mig som ordförande, men som skulle skickas till kassören. Jag hade inget minne av att jag hade skickat den till honom.
Till slut ringde jag och frågade. Jo, han hade fått den, men inte med posten, utan av en av styrelseledamöterna.
Javisst! Så var det! Hon tog med den på styrelsemötet senast för att ge honom. Detta var helt borta ur mitt minne idag!
Jag är rätt så bra på att vimsa runt och leta efter saker, men folk som levde med mig när jag var ung, säger att jag alltid har varit sådan. Var har jag lagt tröjan? Så det är väl inte åldern det handlar om!
Frånsett ålderns sjukdomar, som man ibland drar på sig genom sitt levnadssätt, så tycker jag att det är rätt så skönt att vara gammal.Man har liksom en annan trygghet i sig själv.
Fast, det där med att leta efter saker lär nog bli ännu värre med åren kan man misstänka.Om man överlever med sina sjukdomar. Vissa dagar känns det förvisso inte så!
Till slut ringde jag och frågade. Jo, han hade fått den, men inte med posten, utan av en av styrelseledamöterna.
Javisst! Så var det! Hon tog med den på styrelsemötet senast för att ge honom. Detta var helt borta ur mitt minne idag!
Jag är rätt så bra på att vimsa runt och leta efter saker, men folk som levde med mig när jag var ung, säger att jag alltid har varit sådan. Var har jag lagt tröjan? Så det är väl inte åldern det handlar om!
Frånsett ålderns sjukdomar, som man ibland drar på sig genom sitt levnadssätt, så tycker jag att det är rätt så skönt att vara gammal.Man har liksom en annan trygghet i sig själv.
Fast, det där med att leta efter saker lär nog bli ännu värre med åren kan man misstänka.Om man överlever med sina sjukdomar. Vissa dagar känns det förvisso inte så!
lördag 11 mars 2017
Skrivarklubben på Lokstallarna
Idag har vi i Skrivarklubben i Blekinge haft en trevlig samvaro med textläsning och prat i nästan två timmar på Lokstallarna i Karlshamn.Affischen med den skånska bilden har jag gjort!
fredag 10 mars 2017
Insändare
En insändare, som jag har skrivit, finns nu på
www.sydostran.se se insändare långt ner på sidan.
"Vem värnar de gamla?" eller " Vem ser det tysta, gamla folket?"
www.sydostran.se se insändare långt ner på sidan.
"Vem värnar de gamla?" eller " Vem ser det tysta, gamla folket?"
Jag tror att Gud hör hjärtats bön
För några dagar sedan skrev jag att jag i min barndom hade haft en märklig bönhörelse (som jag uppfattade det) som gjorde att jag var försiktig med att be. Nu tror jag egentligen inte heller att det behövs, för jag tror att Gud känner våra behov och leder oss enligt sin vilja.
Jag har aldrig gillat när någon kommer och säger att de ber för mig. Speciellt tyckte jag att detta var anstötligt när en av dem som gjort mig mest illa på en arbetsplats påstod att han bad för mig! Det var enbart pinsamt- för honom- tyckte jag.
Och jag skulle aldrig komma på idén att be människor, som har varit fruktansvärt elaka och otrevliga mot mig, att be för mig. De bönerna skulle jag definitivt vilja vara utan.
Kan folk inte uppträda hyfsat i vanliga fall, så behöver de kanske inte plötsligt bli otroligt medkännande om man drabbas av en olycka. Det verkar på mig definitivt inte äkta! Godhet är inget man plötsligt klistrar på elaka människor!
Jag har aldrig gillat när någon kommer och säger att de ber för mig. Speciellt tyckte jag att detta var anstötligt när en av dem som gjort mig mest illa på en arbetsplats påstod att han bad för mig! Det var enbart pinsamt- för honom- tyckte jag.
Och jag skulle aldrig komma på idén att be människor, som har varit fruktansvärt elaka och otrevliga mot mig, att be för mig. De bönerna skulle jag definitivt vilja vara utan.
Kan folk inte uppträda hyfsat i vanliga fall, så behöver de kanske inte plötsligt bli otroligt medkännande om man drabbas av en olycka. Det verkar på mig definitivt inte äkta! Godhet är inget man plötsligt klistrar på elaka människor!
onsdag 8 mars 2017
Imaginära vänner och riktiga
Den digitala världen är märklig. På något sätt är det en låtsasvärld, där vi kan leva i våra fantasier i stället för i en verklighet.
Visst kan man skapa vänner på nätet. Det finns människor som jag aldrig har träffat, men som jag betraktar som vänner för att vi har haft en hel del kontakt under årens lopp, men då gäller det också privat mejlkontakt.
Facebook är ju också ett forum där man själv skapar bilden av sig själv, och där människor kan få en helt felaktig bild av en.
Jag blir lite ledsen när jag ser att människor på fullt allvar betraktar en diskussionsgrupp på en blogg som nära vänner som man förväntar sig ska ställa upp så som vänner förhoppningsvis gör.
Vi måste nog försöka hålla isär det verkliga livet och det imaginära. Nätet är ingen verklighet i den meningen att de kontakter, som bara finns genom diskussioner i kommentarer, är verkliga relationer av kött och blod. Kommentarerna ger en bild av en person, en okontrollerbar bild, dessutom. Vissa debattörer är namngivna och kontrollerbara, andra anonyma och helt utanför vår kontroll.
De verkliga vännerna hittar vi nog i det verkliga livet- när livet är som svårast dessutom. Det är de som inte sviker då!
Visst kan man skapa vänner på nätet. Det finns människor som jag aldrig har träffat, men som jag betraktar som vänner för att vi har haft en hel del kontakt under årens lopp, men då gäller det också privat mejlkontakt.
Facebook är ju också ett forum där man själv skapar bilden av sig själv, och där människor kan få en helt felaktig bild av en.
Jag blir lite ledsen när jag ser att människor på fullt allvar betraktar en diskussionsgrupp på en blogg som nära vänner som man förväntar sig ska ställa upp så som vänner förhoppningsvis gör.
Vi måste nog försöka hålla isär det verkliga livet och det imaginära. Nätet är ingen verklighet i den meningen att de kontakter, som bara finns genom diskussioner i kommentarer, är verkliga relationer av kött och blod. Kommentarerna ger en bild av en person, en okontrollerbar bild, dessutom. Vissa debattörer är namngivna och kontrollerbara, andra anonyma och helt utanför vår kontroll.
De verkliga vännerna hittar vi nog i det verkliga livet- när livet är som svårast dessutom. Det är de som inte sviker då!
Kvinnors kamp går upp och ner
Idag är det ju, som bekant, Internationella kvinnodagen, som en påminnelse om kvinnors kamp för våra rättigheter.
Det är lätt att man då mest ser kampen för rösträtten, representation i bolagsstyrelser och jämställd barnpassning och jämställt hushållsarbete, men kvinnors rätt är mycket mer än så.
Framförallt är väl det stora kvinnoförtrycket i vår tid att kvinnor inte blir lyssnade på, att man inte blir tagen på allvar och att män tror sig ha rätten att bestämma över kvinnors liv och göranden. Kampen om självbestämmanderätten handlar kanske ofta om de nära relationerna, där patriarkatet kan vara fastare än man någonsin kan föreställa sig om man ser det utifrån. Men, vi får inte ge upp och inte låta oss mästras!
Sedan är väl framgången för lika värde ojämn. Den går så att säga upp och ner. En del saker blev fel, tror jag. Jag tror aldrig att en kvinnlig, sexuell frigörelse, som var så modern på 1970-talet ger någon bestående framgång. I mäns ögon, kan man misstänka, är fria kvinnor inte så välsedda om det kommer till deras personliga förhållanden. Det gäller att se upp! Vi ska öka och inte minska vårt värde!
Det är lätt att man då mest ser kampen för rösträtten, representation i bolagsstyrelser och jämställd barnpassning och jämställt hushållsarbete, men kvinnors rätt är mycket mer än så.
Framförallt är väl det stora kvinnoförtrycket i vår tid att kvinnor inte blir lyssnade på, att man inte blir tagen på allvar och att män tror sig ha rätten att bestämma över kvinnors liv och göranden. Kampen om självbestämmanderätten handlar kanske ofta om de nära relationerna, där patriarkatet kan vara fastare än man någonsin kan föreställa sig om man ser det utifrån. Men, vi får inte ge upp och inte låta oss mästras!
Sedan är väl framgången för lika värde ojämn. Den går så att säga upp och ner. En del saker blev fel, tror jag. Jag tror aldrig att en kvinnlig, sexuell frigörelse, som var så modern på 1970-talet ger någon bestående framgång. I mäns ögon, kan man misstänka, är fria kvinnor inte så välsedda om det kommer till deras personliga förhållanden. Det gäller att se upp! Vi ska öka och inte minska vårt värde!
måndag 6 mars 2017
Bokmässan igen
Ännu en bild från bokmässan med mig (i svart) och en annan medlem från styrelsen.
Bilden är tagen av en besökare.
Bilden är tagen av en besökare.
lördag 4 mars 2017
Bokmässa
Och så åt vi lunch på hotel First.
Att inte höra
Det finns människor som aldrig verkar höra vad andra säger. Gång på gång har jag sagt till människor i min närhet att jag är jättetrött och känner mig sjuk. Då orkar man kanske inte köra bil 55 mil (med katt) eller ha besök i flera veckor. Jag har sagt att jag känner mig sjuk, och det verkar vara så.
Jag var just inne på Mr´s blogg, där han klagade på att jag inte hade gjort i ordning ett rum på sju år. Nej,det rummet hänger efter med några kartonger som ska sorteras, men det är litet, så det handlar om få grejer. Det fungerar som bibliotek. Men i mitt hus finns tre andra rum. Gott om plats att fira nyår i! Så varför tjata om det?
Jag var just inne på Mr´s blogg, där han klagade på att jag inte hade gjort i ordning ett rum på sju år. Nej,det rummet hänger efter med några kartonger som ska sorteras, men det är litet, så det handlar om få grejer. Det fungerar som bibliotek. Men i mitt hus finns tre andra rum. Gott om plats att fira nyår i! Så varför tjata om det?
fredag 3 mars 2017
De absolut överlägsna
I PRO- tidningen kan man läsa att i PRO ska man nu uppmärksamma våldet mot äldre kvinnor i nära relationer. Ofta tänker man nog på yngre när man talar om mäns våld mot kvinnor. Och ofta tänker man nog dessutom på fysisk misshandel.
I min generation, det vill säga vi 40-talister som inbillade oss att vi kom någon vart i jämställdheten för att vi kämpade för löner och medinflytande i arbetslivet, ser det nog helt annorlunda ut. Män i min generation har fostrats av sina fäder, och vad jag minns av fäderna i min fars generation var att de satt vid bordet eller i soffan och väntade på att bli uppassade.Jodå, min far bakade kakor med den äran- när han själv tyckte att detta var roligt- och han kunde laga mat också. Men det var liksom aldrig vardagssysslor. Dessutom hade han underbara rabatter i trädgården, medan min mor stod för grävning och häckklippning. Så var det. Min far, tjänstemannen, svettades vid starkt kroppsarbete och såg ut som om han höll på att få en hjärtinfarkt, om han hade provat på tyngre sysslor. Denne store man, 1,87 cm lång och ca 90-95 kilo tung, en man med värdighet.
Men det värsta med de här männen var väl ändå deras självklara överlägsenhet. De visste bäst, i vart fall är detta min erfarenhet. Hur kunde då vi, deras döttrar, inbilla oss att deras söner skulle bli annorlunda, jag menar på djupet annorlunda.
I min generation, det vill säga vi 40-talister som inbillade oss att vi kom någon vart i jämställdheten för att vi kämpade för löner och medinflytande i arbetslivet, ser det nog helt annorlunda ut. Män i min generation har fostrats av sina fäder, och vad jag minns av fäderna i min fars generation var att de satt vid bordet eller i soffan och väntade på att bli uppassade.Jodå, min far bakade kakor med den äran- när han själv tyckte att detta var roligt- och han kunde laga mat också. Men det var liksom aldrig vardagssysslor. Dessutom hade han underbara rabatter i trädgården, medan min mor stod för grävning och häckklippning. Så var det. Min far, tjänstemannen, svettades vid starkt kroppsarbete och såg ut som om han höll på att få en hjärtinfarkt, om han hade provat på tyngre sysslor. Denne store man, 1,87 cm lång och ca 90-95 kilo tung, en man med värdighet.
Men det värsta med de här männen var väl ändå deras självklara överlägsenhet. De visste bäst, i vart fall är detta min erfarenhet. Hur kunde då vi, deras döttrar, inbilla oss att deras söner skulle bli annorlunda, jag menar på djupet annorlunda.
Jag tror inte på slumpen - jag tror på Gud!
Egentligen vet jag inte hur kristen jag är om man ser riktigt analytiskt på det hela. Men Kristus är för mig den stora förebilden, och det skulle vara omöjligt att veta Guds vilja utan hans lära, som jag ser det.Och hur vore världen utan en Gud som ville något med den?
Om någon frågar mig varför jag tror på Gud, så skulle jag svara att jag har märkt att han finns.
Vissa saker som händer kan helt enkelt inte vara en slump!
Alltså -jag tror inte alltid på slumpen! Jag tror på Gud! Och Herrens vägar är inte alltid våra vägar, och Herrens vilja är inte alltid vår. Vem ska vi lyda?
Om någon frågar mig varför jag tror på Gud, så skulle jag svara att jag har märkt att han finns.
Vissa saker som händer kan helt enkelt inte vara en slump!
Alltså -jag tror inte alltid på slumpen! Jag tror på Gud! Och Herrens vägar är inte alltid våra vägar, och Herrens vilja är inte alltid vår. Vem ska vi lyda?
onsdag 1 mars 2017
Att gå rundgång i tjära...
jo, så kan livet kännas ibland, som om man ohjälpligt sitter fast och inte har möjlighet att påverka sin egen situation.
Är det därför jag inte har orkat ta tag i vikten? För jag är ju rätt så bra på att gå ner när det väl gäller.
Så plötsligt förändras allting på bara ett par minuter. Det behöver inte handla om ond, bråd död, utan kan vara andra uppbrott.
Lite omskakad står man där och fattar först absolut ingenting.
Men så ljusnar det. Man somnar, som man gjorde förr i tiden, gott och snabbt, vilket man inte har gjort på ett tag. Man känner inget behov att äta sötsaker, och man orkar ta tag i den där ommöbleringen.
Då vet man hur illa man har farit av att vara i ett tillstånd där man just har känt det som om man gick rundgång i tjära utan möjlighet att påverka sitt liv.
Jag ids inte längre gå in i diskussionerna på den där f.d. ölandsprästens blogg som kom att påverka mitt liv i flera år genom kontakter där. Men jag tittar som hastigast på inläggen och kan konstatera att även där går det förvisso rundgång. Samma saker sägs om och om igen av samma personer. Antingen bottnar väl detta i en begynnande senilitet eller också kanske också detta är ett tecken på vanmakt, att de som håller på så också upplever att de går rundgång i tjära i sina liv. Och då är det ju faktiskt synd om dem!
Är det därför jag inte har orkat ta tag i vikten? För jag är ju rätt så bra på att gå ner när det väl gäller.
Så plötsligt förändras allting på bara ett par minuter. Det behöver inte handla om ond, bråd död, utan kan vara andra uppbrott.
Lite omskakad står man där och fattar först absolut ingenting.
Men så ljusnar det. Man somnar, som man gjorde förr i tiden, gott och snabbt, vilket man inte har gjort på ett tag. Man känner inget behov att äta sötsaker, och man orkar ta tag i den där ommöbleringen.
Då vet man hur illa man har farit av att vara i ett tillstånd där man just har känt det som om man gick rundgång i tjära utan möjlighet att påverka sitt liv.
Jag ids inte längre gå in i diskussionerna på den där f.d. ölandsprästens blogg som kom att påverka mitt liv i flera år genom kontakter där. Men jag tittar som hastigast på inläggen och kan konstatera att även där går det förvisso rundgång. Samma saker sägs om och om igen av samma personer. Antingen bottnar väl detta i en begynnande senilitet eller också kanske också detta är ett tecken på vanmakt, att de som håller på så också upplever att de går rundgång i tjära i sina liv. Och då är det ju faktiskt synd om dem!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)