Prideparaden är för mig den stora hyllningen till en totalt hänsynslös individualism. Du får älska vem du vill, och du ska tydligen bara tänka på dig själv och att du ska må bra. Hur omgivningen mår kan man - efter vad man kan uttolka- strunta i.
En kvinna intervjuas och berättar att hon hade två döttrar och en son, men nu håller denne på att byta kön, så nu kommer hon att ha tre döttrar.(Är detta riktigt sant? Blir man en riktig kvinna vid ett könsbyte? Med manlig fortplantningsförmåga?) Som förälder kan man ana en avgrund i detta. För så är det säkert i många fall!
Om min far hade kommit hem (ja, det är visserligen totalt otänkbart) och talat om att han ville bli kvinna hade jag nog blivit halvknäpp. Den omställningen, kan jag lugnt säga, att jag hade haft mycket svårt att acceptera.
Men så är det! Vi ska tänka på oss själva och vår egen lycka- om vi nu blir så otroligt lyckliga av att göra andra olyckliga och förvirrade- om de nu blir det!
Vid könsbyten borde familjen få godkänna detta! Det kan inte vara rätt att ställa till trauman i andra människors liv, speciellt inte i sina barns liv om de blir illa berörda! Och hur kan ett parti som KD som främst brukar hävda att barn har rätt till en far och en mor, ställa sig positiva till detta? Ofattbart!
Men de har väl moderniserat sig!
Nej, jag tycker inte att det är konstigt med två mammor eller två pappor, men alla dessa könsbyten, som verkar öka, och alla dessa idéer om att vara född i fel kropp, nu också hos alltfler små barn, skrämmer mig.
Borde man inte vara glad och tacksam över den kropp Gud har gett en? Vi lever i ett konstigt samhälle!
Men nu har jag väl någon sorts fobi för detta, för så här får man väl inte tänka och absolut inte skriva!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar