Dömen icke!

Jag är upprörd och trött idag. Förbannad och mycket illa berörd, både av annat och av det jag läste igår om ett barndop. Hur i hela fridens namn kan en präst skriva att Gud straffar med en storm för att ett litet barn har blivit döpt?
Oavsett vilka föräldrarna är. För övrigt gillar jag Richard Jomshof! Jo, faktiskt! Han verkar vara en person som har flera vettiga åsikter och framträder lugnt och balanserat. Han råkade verkligen illa ut som samhällslärare, trots att det finns många sådana med hans uppfattningar, som fick behålla sina jobb, för de var ju inte partianslutna Detta betyder inte att jag helt ställer upp på SD.

Men hur reagerade han över prästens tankar att hans sons dop skulle ha framkallat en storm som straff? Detta är ju fullständigt horribelt! Och varför fick prästen ifråga vara kvar som präst?För det fick hen väl? Är de så flata i Svenska kyrkan att de behåller den sortens ämbetsmän där? Hemskt!!!

Vad säger mamma?

Prideparaden är för mig den stora hyllningen till en totalt hänsynslös individualism. Du får älska vem du vill, och du ska tydligen bara tänka på dig själv och att du ska må bra. Hur omgivningen mår kan man - efter vad man kan uttolka- strunta i.

En kvinna intervjuas och berättar att hon hade två döttrar och en son, men nu håller denne på att byta kön, så nu kommer hon att ha tre döttrar.(Är detta riktigt sant? Blir man en riktig kvinna vid ett könsbyte? Med manlig fortplantningsförmåga?)  Som förälder kan man ana en avgrund i detta. För så är det säkert i många fall!
Om min far hade kommit hem (ja, det är visserligen totalt otänkbart) och talat om att han ville bli kvinna hade jag nog blivit halvknäpp. Den omställningen, kan jag lugnt säga, att jag hade haft mycket svårt att acceptera. 
Men så är det! Vi ska tänka på oss själva och vår egen lycka- om vi nu blir så otroligt lyckliga av att göra andra olyckliga och förvirrade- om de nu blir det!
Vid könsbyten borde familjen få godkänna detta! Det kan inte vara rätt att ställa till trauman i andra människors liv, speciellt inte i sina barns liv om de blir illa berörda! Och hur kan ett parti som KD som främst brukar hävda att barn har rätt till en far och en mor, ställa sig positiva till detta? Ofattbart!
Men de har väl moderniserat sig!

Nej, jag tycker inte att det är konstigt med två mammor eller två pappor, men alla dessa könsbyten, som verkar öka, och alla dessa  idéer om att vara född i fel kropp, nu också hos alltfler små barn, skrämmer mig.
Borde man inte vara glad och tacksam över den kropp Gud har gett en? Vi lever i ett konstigt samhälle!
Men nu har jag väl någon sorts fobi för detta, för så här får man väl inte tänka och absolut inte skriva!

Vilken gift man?

Förtalet kommer som ett brev på posten på vederbörandes blogg. Det har jag sett förr, och det borde jag räkna med. Offer är offer i alla lägen!
Det är helt rätt att jag har blivit misstänksam. Varför debatterar man intensivt på ett forum med en viss politisk färg om man inte hör till det partiet? Varför lägger man gång på gång fram förslag om hur "vi" ska göra, om man inte hör till gruppen "vi"?
Detta har alltmer tett sig väldigt konstigt i mina ögon allteftersom tiden har gått och fenomenet har fortsatt.

Men det är kanske bara snurrigheter. Igår fick jag ett sms, och idag kan jag läsa på hens blogg att jag eventuellt har en ny relation med en gift man som jag skulle ha friat till!?  
Detta skulle ha skett i dagarna, efter vad jag förstår. Jag vet överhuvudtaget inte vad detta handlar om, och jag har definitivt inte, efter min skilsmässa för 34 år sedan, haft någon som helst tanke på att gifta om mig.
Tala om konstiga idéer! Var kommer de ifrån?

Infiltratörerna

Jo, jag hade hört talas om dem innan jag läste/hörde om dem i rapporter om säkerhetsarbetet i landet. De, infiltratörerna, som låtsas tillhöra en viss grupp, som de koncentrerar sig på, men som bara är där för att sprida insprängd desinformation i det de skriver.
Jag tog informationen med en nypa salt tidigare.
Fast vi är kanske otroligt blåögda i landet?

Heder åt Jimmie Åkesson...

som nekar (och inte får) gå med bland nakna rumpor och bröst, läderremmar och artificiellt skrikande människor som - i likhet med Allsång på Skansen- verkar inbilla sig att ju högre man skriker desto större glädje känner man!!!
Vad har detta vulgära spektakel med Alla människors lika värde att göra?
Jimmie gör rätt som kräver mindre vulgaritet för att gå med. Fast han får väl inte. Men Ebba Busch Thor får- trots den antihomopolitik  KD har stått för i många år. Ur led är tiden!

Att spela med dubbla kort

När dubbelspel har nått en viss gräns känner jag att jag inte orkar se det längre, och då reagerar jag.
Så har det varit i många fall i mitt liv. Ibland har det stått mig dyrt.
Men falskspelare är inget jag hyllar! De ska avslöjas.

Har undersökt

Jag har idag undersökt detta med de konstiga sidvyerna hos folk som kan sådant. Har fått veta att det kan vara robotar eller kanske min anknytning till någon/några som är värda att granska! Själv är jag nog ganska oskyldig.

Varför detta intresse?

För närvarande har jag flera bloggläsare i Ryssland än i Sverige.
Varför det? 
Tidigare hade jag många i U.S.A,. men antalet har minskat här.
Däremot har jag en ständig ström av män från U.S.Army i Kabul, som vill bli vän med mig på facebook. Alla jag inte känner backas av mig.
Varför detta intresse från oväntat håll?
Skälet som några har uppgett på meddelanden, nämligen att de tycker att jag är så vacker på korten, har jag nog svårt att tro på.
Och i min ålder! Men vad handlar intresset om?

Vad är "fel kropp"?

Föreställningen om att man är "född i fel kropp" verkar sprida sig, inte minst bland barn.
Jag erkänner att jag överhuvudtaget inte begriper vad det handlar om. Hur vet man hur en flicka/kvinna känner sig när man aldrig har varit en? Hur kan man alltså påstå att "man känner sig som en flicka" om man är pojke? Eller "att man känner sig som en pojke i en flickkropp"?Och hur kan man förutsätta att alla män och kvinnor känner sig på ett visst sätt i sin könsupplevelse?
Är det genetiskt bevisat eller har det något med hormoner att göra  eller är det psykologiskt betingat?
Är det verkligt? Är det projiceringar av föräldrarnas önskningar om ett barn av annat kön? Är det tvångsföreställningar?
När jag var barn/ung hörde man aldrig talas om sådant. 
Jag skulle väldigt gärna vilja höra psykologer/psykiatriker tala om detta till synes moderna fenomen.
Vad är det?

Det som betraktas som manliga och kvinnliga egenskaper skiftar ju över tid och i olika kulturer. Om man tittar på detta blir det nog svårt att hitta något allmängiltigt, icke-tidsbundet i rollerna.

Att män attraheras av män och kvinnor av kvinnor har jag ingen svårighet att begripa, men de är ju män och kvinnor för det!
Olika kön finns, både bland människor och djur. Att utplåna dessa eller låtsas som om de inte existerar är nog helt meningslöst oavsett hur trenden i tiden är! Naturen ändrar man inte så lätt!

Byafesten

Idag har vi i Skrivarklubben varit med på Byafesten i Bräkne-Hoby.

Insändare på Sydöstran

Jag har nu en insändare på www.sydostran.se      se insändare!
"Inte för gamla människor".

Men är detta kärlek?

Lena Anderssons Augustprisade bok "Egenmäktigt förfarande- en bok om kärlek" har länge legat oläst i en bokhylla hos mig.
Jag började en gång på den, men tyckte att den verkade tråkig och lade undan den. Men så i söndags, när värmen var som värst, satte jag mig i svalkan under partytältet i trädgården och började läsa den. Då kunde jag inte sluta, utan läste ut den på några timmar.
För det första har ju Lena Anderssons ett ytterst njutbart språk. För det andra var boken mycket intressant som en skildring av en riktig mansgris!
Med kuslig igenkänning i en hel del, både i hennes reaktioner och i upplevelser i det förflutna av, faktiskt, alldeles gräsligt beteende hos vissa män, läste jag fascinerad vidare.
Finns det månne en sorts modeller för hur man uppträder när man är riktigt grisig och psykande?
Jag tänker på en detalj som den att en mobiltelefon ringer, och så svarar ingen, men man har ju sett numret och hör folk som pratar. Om det inte har förekommit något samtal före, i direkt anslutning till detta, så händer det inte att mobilen ringer upp själv, för i sådana fall ringer den upp senaste kontakten. Alltså måste det då vara avsiktligt! Någon visar på sin existens, men är för feg för att prata! Usch ja!

Lena Andersson skildrar en kvinna, förälskad till besatthet, i en man som hon tar in varje rörelse hos. Hon kallar det hon känner för kärlek i bokens titel. Men är detta kärlek? Handlar inte boken om hennes egna upplevelser, inte om föremålets väl?
Så är inte kärleken för mig.  Kärlek är inte detsamma som att vara förälskad i ett objekt. Kärlek är att se någon inifrån och att vilja någon annans väl. Vi har för få ord i svenskan för olika "kärleks"fenomen, tycker jag.

Är detta prästerligt?

Bara en tanke. Är det prästerligt att alltid kritisera andra präster och biskopar och slå sig själv för bröstet och tala om hur kristen och bra man är?
Jag får inte ihop detta med ödmjuk kristendom!

Småland idag igen

Idag har jag varit i Tingsryd igen. Jag är där ofta numera. Det var härligt väder, och jag åt lunch med brorsonen, hans sambo och deras respektive barn. Perfekt badväder! Och en jättetrevlig lunch!

Klagade

Jag klagade på facebook att ingen hade gratulerat mig på min namnsdag, och då- så klart- kom gratulationerna!
Så nu kan jag vara nöjd.

Ingen grattade idag

Idag är det ju Margareta-dagen, som jag alltid har betraktat som min riktiga namnsdag, för tidigare fanns inte Lisbeth och Margareta firades i mitt föräldrahem med presenter och tårta. Dagen efter firades Johanna, som min mormor hette. Hon bodde i villa hos några mostrar mittemot vår villa. Och den 22 juli firades vår fars födelsedag, alltid med fest. Gästabud kallade en av mina mostrar tillställningarna för.
Idag har ingen ens sagt grattis till mig förrän nu ikväll när jag påpekade vilken dag det var. Så sorgligt att vara glömd!

Men ett år fick jag blommor när Mr var här, men det är fyra år sedan.

Gamla minnen från reseledartiden

Igår när jag tittade efter något helt annat hittade jag en pärm i en bokhylla, där jag hade samlat material från resor som jag hade gjort som reseledare 1986-1991. Det var dels förteckningar över vilka resor som jag hade gjort och sedan var det sammanställningar över de utvärderingar som resenärerna fick göra de första åren. Sedan slutade resebyrån med utvärderingar för oss gamla reseledare, men det kändes inte bra. Den där feed-backen var faktiskt viktig, tyckte jag. När jag läste väcktes en del minnen, både roliga och mindre roliga.
Vart åkte jag då?
Mestadels åkte jag på Hamburg och Lübeck.Sedan kom Gardasjön i Italien  och några resor till Berlin och ett par till Österrike, ett par till Bodensjön och en till London, när resebyrån plötsligt hade fått för sig att vi skulle ha en sådan, och dessutom att jag, som bara hade varit i London en gång 20 år tidigare och i fyra dagar, skulle ta den resan. Det innebar jobb, det vill jag lova, men frånsett att bussen blev klossad för felparkering kvällen före avresan, vilket innebar en hel del strul för mig för att få loss den, gick resan faktiskt bra. Sedan var det flera spridda resor i Sverige; till Stockholm, Värmland, Rättvik, Gotland, Hven och så till Bornholm, Skagen, Flensburg, Hansaland och Vordingborg. Plus teaterresor.
Jo, nog blev man bra på inläsning och på att hitta efter kartor, för det var det enda som fanns i en tid utan GPS och mobiltelefoner. Otroligt att man klarade sig!
Kommentarerna på utvärderingarna var intressanta. Jag fick faktiskt för det allra mesta mycket goda omdömen, många tyckte att jag var trevlig, kunnig, bra påläst och hade behaglig röst.
Men det fanns naturligtvis också motsatsen. På en Hamburgresa hade jag, troligen, klagomål från en grupp i gruppen som bestod av unga killar. Man kunde fuska lite med att lägga de utvärderingar, där man misstänkte klagomål, underst när man samlade in dem.
Det var en grupp som var berusade redan vid starten av resan och som satt längst bak i bussen och skrålade, och chauffören och jag turades om att beslagta deras spritflaskor, som hela tiden förökades. Jag tror att det var i den gruppen som någon tog brandsprutan och sprutade på en tjock, röd matta på hotellet, som därvid fick hål, för vätskan var frätande! Den gruppen älskade varken mig eller chauffören, och det var ömsesidigt!
Ett par gånger hände det att bussen gick sönder på vägen. En gång fick resenärer hjälpa till att knuffa av den från en färja, vilket gav en utvärdering att de blev så trötta i sina kroppar av att föra på bussen!
En sak som för alltid har gett mig en viss misstänksamhet mot chaufförer var när en andre-chaufför på vägen söderut, jag tror att det var till Italien, frågade om vi skulle över några berg, för sådana hade han aldrig kört i!
I Österrike nekade jag en gång att gå på bussen efter ett stopp i bergen, om de inte bytte chaufför. Då hade vi nästan frontalkrockat med en bil i en kurva nära ett stup och gästerna hade skrikit i bussen. 
Det var bekymmer ibland, men oerhört roliga år. Vi hade också trevliga reseledarträffar och någon gång en hemlig resa. Till en början gick det mycket bra med företaget, men en tid efter det att jag hade flyttat till Stockholm gick det i konkurs, för att senare återuppstå i annan form.Och nu är de flesta av oss gamla.Några jobbar dock fortfarande som reseledare. 

Skånska flaggans dag

Idag är det Skånska flaggans dag eller Skåneländska flaggans dag. Den firades första gången 1967 på Bialitt.
Min flagga vajar!

Jag ska strunta i världen och sätta mig i trädgården!

Nej, jag orkar faktiskt inte höra mer om galenskaperna och ondskan i världen just nu! Det ena är värre än det andra, och ingen vet om det senaste är en ensam,tokig person eller någon som utför ett dåd för en terroristorganisation.
Reportrarna verkar många gånger vara en aning aningslösa när de gör sina intervjuer vid hemskheterna. För en tid sedan var det ett drunkningstillbud här i Blekinge och pappan hittade sin son livlös på en bassängbotten. Då undrar reportern hur mannen kände sig och om han blev rädd då!!! Alltså! Otroligt, eller hur?
Den pojken räddades till livet.
Många har just nu förlorat det eller en arm eller ett ben eller på annat sätt fått ett liv som drastiskt har förändrats.

Nej, jag ska strax sätta mig under mitt partytält i trädgården, läsa om Drottningholms slott och i den nya, tjocka poesiboken och hoppas att inga terrorister hittar dit!

Utflykt i Skrivarklubben

Igår hade vi vår sommarutflykt i Skrivarklubben i Blekinge.
Den här gången besökte vi Växjö. Det är intressant att upptäcka så mycket det finns på nära håll.
Först var vi i domkyrkan, som jag hade läst in mig på och guidade lite om och i. Det är en märklig kyrka med en lång historia, två spiror på tornet, vilka har återuppstått 1960, och ett helt modernt inre.

Erik Höglund och Lars Larssons glasskulptur "Livets träd"

Bo Beskows mosaik "Det himmelska Jerusalem".

Efter besöket i domkyrkan gick vi ner till Växjösjön och åt lunch på Fyra krogar. Där berättade en medlem om sin glasblåsarsläkt, som bland annat hade arbetat på Boda glasbruk.

Dagen avslutades på Glasmuseet.

Män och kvinnor finns!

Nu ska jag berätta en hemlighet! Det finns fortfarande män och kvinnor. Det finns par som vill leva tillsammans man-kvinna och par som vill leva man-man eller kvinna-kvinna. Men de är fortfarande män och kvinnor!

Jag är så trött på dessa försök till utsuddande av genus, som pågår i vårt samhälle idag! Får inte små barn förstärka sin roll som flicka eller pojke utan de ska behandlas som någon sorts DET? Klart att de blir förvirrade!

Finns det ingen skillnad?

Jo, det är klart att det finns en skillnad. Pojkar och flickor, män och kvinnor ÄR olika hur mycket några än försöker övertyga om motsatsen. Kanske handlar det om hormoner, jag vet inte, bara att skillnaden finns.

Och jag skulle vilja gå i strid för att kvinnlighet och manlighet ska få finnas.

Ja, jag till och med älskar rosa och lila och vill att män ska öppna dörrar, uppvakta mig och jag vill INTE vara någon sorts DET eller hen!

Tänk bara vilket charmlöst samhälle vi får om skillnaderna försvinner! Trist och tråkigt!

Stoppa med kraft dem som försöker sudda ut gränser mellan manligt och kvinnligt. 

Detta handlar inte om någon heteronorm, för nog är det så att män som vill ha män och kvinnor som vill ha kvinnor, vill ha just detta! De vill ha män respektive kvinnor!

Bortfiltrerade meddelanden på facebook

Idag har jag lärt mig något nytt. Facebook filtrerar bort meddelanden, som man sedan ska godkänna. Jag trodde att jag hade min meddelandefunktion öppen för alla och att jag alltid fick veta om det kommit in meddelanden!
Nu hittade jag de där filtrerade meddelandena. Det var fjorton stycken, några ett par år gamla.
Det fanns ett från en f.d. partikamrat med förklaring till yrkande som de hade lagt, det fanns ett från en kvinna som hade gett mig "Tummen upp" och som ville stärka mig att inte ge upp debatter. Där fanns ett mejl från en före detta elev till mig från 1977 (!) på KV : s invandrarundervisning i Lund.  Resten var från män som tyckte att jag var så vacker (!) och ville ha kontakt med mig. Kul att de gillar mina foton!
Sedan måste jag undra om halva U.S Army i Kabul gemensamt granskar mina bilder, så många vänförfrågningar (icke-accepterade) som jag har fått från sådana äldre män, bland andra.

När tiden gör en kullerbytta

Visst är det så att vissa saker känns närmare i tiden än andra som kanske rent faktiskt är närmare. Sedan minns man ju också fel och glömmer mycket. Det upptäcker man om man gör, som jag, att man gör små anteckningar varje dag om man har gjort något speciellt, träffat någon, varit någon annanstans än hemma.
Just nu förbereder jag en liten guidetur i Växjö, där jag ska göra en kort guidning i domkyrkan. Den här gången är guidningen inte betald, utan gratis för Skrivarklubbens medlemmar.
Det är bra med guidningar, för då lär man sig saker. Nu vet jag att de två spirorna på tornet (ett torn) inte har funnits där hela tiden utan fanns på medeltiden, försvann i en brand och kom tillbaka så sent som 1960. Kyrkan har ändrat utseende rejält under årens lopp.

Tiden gjorde en kullerbytta, när jag läste i Växjö stifts hembygdskalender från tiden då jag var rektor på Oskarshamns folkhögskola 1993- juli 1999. Vid bilderna från januari 1995 var jag tillbaka i de traumatiska upplevelserna då vår ordförande på skolan, Jan Arvid Hellström, omkom i en bilolycka tillsammans med sin företrädare Sven Lindegård och en journalist på Smålandsposten när de var på väg från ett Frimurarmöte i Kalmar.
Jag mindes hur Jan Arvid hade suttit på min rektorsexpedition före jul och pratat om detta möte med en frimurarbroder i styrelsen och sagt att han inte visste än om han skulle dit. Han åkte alltså dit och kom aldrig mera hem.
Så kom jag ihåg hur en sekreterare från skolan ringde mig, som var hemma i mitt hus i Blekinge (det var ju julhelg) och meddelade hans död, och sedan kom jag ihåg begravningen.
Våra hjärnor rymmer mycket, och många minnen är förträngda för att plötsligt dyka upp med full kraft.

Hur orkar folk 50 år tillsammans?

Man vänjer sig, brukar jag säga till väninnor som har blivit ensamma. Och sedan är det svårt att bo med någon igen.
Det där senare är så sant som det är sagt! Åtminstone för mig.
I sommar har jag hittills haft 30 dagars samboende i två omgångar. 
Det är nog tur att Mr verkar älska trädgårdsarbete! Och att bilen tar oss ut.
Jo, men allvarligt, så är det inte lätt att vara tillsammans 24 timmar om dygnet när man är van att sköta sig själv.

Bilderna från en tur till Skåne. Utsikt från restaurang Fiskboden i Lomma.

Vad innebär en förnyelse?

Ebba Busch Thor är i blåsväder inom KD. Detta är mycket förklarligt efter den senaste tidens utspel.
Hon upprepar att hon har fått mandat för en förnyelse,men verkar inte ha riktig koll på vad en sådan innebär. För inte kan en förnyelse av ett värdekonservativt parti betyda att partiet förvandlas till att bli starkt liberalt?
Den unga damen verkar onekligen ha dålig koll på sina befogenheter och verkar besitta en stor portion aningslöshet.

Samtidigt garanterar hon att hon inte ställer upp på RFSL:s agenda i Pride. Vad har hon då i paraden att göra? Och hur ska hon markera detta under tåget? Med plakat om vad hon tar avstånd från? Det mullrar inom partiet och nog måste man fråga sig om det inte finns andra mera lämpade partier för dem som driver på en förändring i RFSL:s anda. Byt parti! För KD:s skull!

Deprimerade tockar

Även idag har jag tagit en liten tupplur på eftermiddagen, och det blev verkligen en tupplur.
Drömmen började med att jag såg den där höga muren. Nedanför var det tyst, men så såg jag en hög av tuppar och hönor som låg huller om buller ovanpå varandra som om de tog skydd.
Så reste sig en höna.
- Vad SKA jag göra nu? Mina katter vill inte debattera jämställdhet med mig!
Två tockar reste sig sedan. De tittade på varandra, men vände ryggen emot och började gå från varandra. Så vände de på huvudena och glodde ilsket mot varandra.
-Min älskade folkkyrka! började den ena.
-Hur hamnade du på listorna till den? frågade den andra.
Och så gick de emot varandra som om de skulle börja slåss.
Nu höjde en höna upp ett gällt kacklande.
- Jag klarar det inte, sade hon, jag klarar inte detta! 
Var ska jag klaga nu? Oh, Herre förbarma dig!

Så kom ett skrivet brev hoppande över muren och genast rusade alla fram till det och slet i det för att läsa det.
- Det är något som har hänt, började en tocke. Något har hänt!
Varför får vi inte skriva till honom och till varandra?
- Konspiration på högsta nivå! Konspiration! Konspiration!
Och nu började alla kackla och gala "Konspiration" så det ljöd långt, långt bort.
Då vaknade jag, och jag var fylld av ångest inför detta otroliga tilltag att stänga säkerhetsventilen för dessa tockar och hönor!

Att stänga människor ute

Ibland hör man historier som någon berättar som verkar tyda på en klar mobbning. Och inte sällan läser eller hör man om personer som är sjukskrivna för utbrändhet. När man tittar lite noggrannare på deras historier, verkar det handla om att de har blivit mobbade på sin arbetsplats.
Detta är nog ingen sjukdomsdiagnos. Sjukskriven för mobbning. ?

Ibland var jag som visselblåsare kontroversiell på min senaste arbetsplats. Problem fanns, men de kunde fortgå under ytan bara man inte lyfte fram dem i ljuset. Och det fanns mycket att lyfta fram på arbetsplatsen i form av förtal och dålig arbetsmiljö och mobbning, inte minst av invandrarelever.
Då hände det en dag vid kaffet att jag satt vid ett bord tillsammans med några kvinnliga kolleger som behandlade mig som luft. De pratade med varandra, men ignorerade mig på ett så otäckt sätt att jag undrade om jag överhuvudtaget fanns, tittade inte på mig när de pratade och låtsades inte höra vad jag sade. Jo, de var lärare!!!
Men det gick inte att mobba ut mig, för jag vet hur man bemöter mobbning, men jag var klart i riskzonen.

Ibland är sådant beteende helt medvetet, men ibland är det omedvetet.
Vi har ju också alla mött människor som inte verkar vara medvetna om att det finns andra människor närvarande. Solospelarna, som kan prata och prata i ett sällskap och inte ger andra en chans att komma till tals som om det som de har att säga är det enda som är värt att lyssna på..

Jag tänkte också på hur det måste vara i skolor med flera elever med ADHD och/ eller Asberger-diagnos. Det måste vara som en Kafka-roman. Människor runt dem begriper förmodligen inte vad som sker, och de involverade förstår inte hur de uppträder. Kanske är det också sådana diagnoser som ställer till det i arbetslivet.
I ett socialt samspel gäller givetvis att man måste se och ta hänsyn till närvarande medmänniskor. Man kan inte spela solo i en grupp utan att det garanterat irriterar folk.

Upproriska tockar

Igår eftermiddag var det verkligen en våldsam tockedröm. Ja, den var så våldsam att jag vaknade med ett ryck.
Vad hade hänt?
Jag drömde att jag gick på en landsväg och plötsligt såg jag ett förfärligt tumult. Det var tockar och hönor som sprang runt, runt och var helt upproriska. Så ställde de sig framför en mur och gol och kacklade.
- Är du från vettet, stortocke? Så kan du ju bara inte göra?
Vart ska vi nu vända oss? Vem ska vi nu ösa ur oss inför?
Skandal, skandal!
Och tillsammans skanderade de detta "Skandal" gång på gång ,på gång, och sedan slängde de sig ner och sprattlade med benen och vred sig.
Men muren förblev stängd.
- Jag ska sova här i fem veckor, sade en.
- Jag också, sade en annan.
- Fem veckor innan vi får tala och kackla ihop!
-Men vi kan ju stå här och vänta TILLSAMMANS!
- O ja, det gör vi, det gör vi, gol alla tockarna och kacklade alla hönorna.
Och där stod de, tätt ihop, nedanför muren som skilde dem från stortocken, som dock skickade ut meddelanden som han kastade över muren till dem.
Sedan vaknade jag!
Men jag förmodar att de står där i sin ångest än. Tills muren faller!

Nässelfrossa

Skrivarklubben i Blekinge medverkade i Nässelfrossa i Olofström den 29 juni
Vi var sex medlemmar som läste texter och dikter i Harry Martinsonrummet på biblioteket.
Ann-Kristin och Leif Thuresson sjöng och spelade.

Före framträdandena under kort av Harry Martinson