Visst är det sant att vi ser vår omgivning selektivt. Själv vet jag mycket väl vad jag INTE ser. Hur människor är klädda på en fest till exempel. Jag får verkligen anstränga mig att titta efter för att notera detta.
Kusligt kan det vara när vårt minne har suddat ut vissa saker i det förflutna.
När jag letade efter min uppsats i konsthistoria, hittade jag kopior på mejl, som jag hade skickat till den nu sedan många år avlidne biskopen Jan Arvid Hellström. Jag beklagade mig där över hur jag behandlades av vice ordförande på skolan, hur jag inte fick åka iväg på konferenser som jag borde vara på i samband med rektorsfortbildningen som vi gjorde, och hur han mästrade oss på skolan och skulle attestera varje faktura oberoende på beloppet.
Ja, det blev ändring på detta, och det blev klart med min delegation och vilka belopp denna handlade om senare.
Inte heller var det senare några problem med att åka iväg, för ofta for vice ordföranden också med. Vi hade så småningom en bra kontakt, trodde jag, tills jag stod inför att lämna skolan.
Och vi, han och hans fru och jag, hade efter Oskarshamnstiden kontakt i alla år, tills han avled för något år sedan.
Jo, mitt tillträde till rektorstjänsten på denna skola var nog kontroversiellt.
Vidare hittade jag tidningsurklipp om de bråk och den turbulens som fanns EFTER min tid på skolan, ja, så sent som 2008!
Ränderna gick aldrig ur. Hur det är idag, när de värsta bråkstakarna inte längre finns där, vet jag däremot inte.
För mig består den tiden av blandade minnen, både bra och dåliga, men mest av en känsla av ett konstigt och märkligt folk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar