Idag har jag letat ett par timmar i mina dammiga bokhyllor i mitt bibliotek, som aldrig verkar bli färdigt. Nu är det inte så att det bara finns böcker i biblioteket, ett litet rum som tidigare var mitt sovrum, utan det finns bokhyllor i vardagsrummet, i hallen och i datarummet, överallt, flera tusen böcker! Många olästa!
Men, nu skulle jag ha tag på en gammal bok, som jag läste när jag studerade litteraturhistoria vid Lunds universitet, nämligen "Den unge Werthers lidande" av Goethe. Anledningen var att vi hade pratat om att eventuellt ha den på en sammankomst i skrivarklubben i höst med tema "Tidlösa passioner i klassisk litteratur" eller något liknande.
Nåväl, jag hittade den inte där jag trodde att den skulle vara. Däremot hittade jag den på tyska bland alla de böcker jag fick läsa när jag studerade tyska på högskolan och universitetet. Den var läst, men jag minns inte att jag läste den.
Till slut tänkte jag att det är ju möjligt att jag inte fick med mig den i skilsmässan - för 34 år sedan! Jag har ju inte haft någon anledning att läsa den igen sedan litteraturstudierna, annat än på tyska alltså. Så, jag bestämde mig för det. Det gick inte att fråga den 75-årige exmaken, som troligen satt på motorcykeln eller i segelbåten idag.
Så, jag beställde en ny på Bokus. Det finns gränser för letande!
Fast det verkar inte finnas gränser för hur länge man kan leta efter något som nog gick förlorat i en skilsmässa1
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar